Just nu läser jag Digital Business, en 14 veckor lång kurs på Borås Yrkeshögskola inom digital marknadsföring. För utbildningen har vi fått varsin elevsida där vi ska sälja muggar med tryck! Inga beställningar av kaffemuggar är på riktigt, men alla besök och klick som görs hjälper mig att lära mig mer! Besök gärna min sida Motivmuggar, kika runt och lägg en beställning eller två på någon av mina fina muggar med tryck!
Oj… Det här var längesedan. Jag insåg att jag inte ens hade kvar WordPress-appen i mobilen så kör via webbläsare nu. Minns knappt hur man bloggar längre, men just idag har jag ändå tagit mig tid för det. Det är för den enkla anledningen att idag är det 5 år sedan vi flyttade in i huset, och min vana trogen så vill jag uppdatera med vad vi gjort under det gångna året just på årsdagen. Det blir uppdatering en gång om året numera, hehe.
Panelbyte södergavel + ”ny” balkong
Det helt klart största som hänt på huset detta året är helt klart fortsättningen på förra årets stora projekt – byte av träpanelen på gavlarna. En solig dag i april åkte byggställningen upp på södergaveln där solen satt sina spår på den gamla panelen så det låg stora flagor i gräset nedanför. Förutom behovet av göra något var ingen av oss speciellt ledsna över att säga adjö till den ”dalablå” panelen. Ner med det gamla och upp med liggande panel.
Det gamla balkongräcket rök snabbare än kvickt – jag hann inte ens tänka tanken på att ta en förebild där uppe. Det enda jag har är en mäklarbild. Dessutom var inte just balkongen något vi tänkte på utan bara något som råkade vara på gaveln och som blev tvunget att inkluderas i arbetet. Vi tänkte liksom inte på att vi hade en balkong – vi var a.l.d.r.i.g där uppe. Jag har under fyra års tid i huset i stort sett endast gått ut där en gång runt första advent för att sätta upp ljusslinga på balkongräcket, och en gång i januari för att plocka in den.
Panelen på kortsidorna samt i taket inne på balkongen var dels redan liggande samt i så pass bra skick att den fick vara kvar. Det räckte att tvätta och måla direkt. På innerväggen runt dörr och fönster var den dock stående så den byttes ut.
Lagom till midsommar tog vi ner ställningen och rev det gamla golvet för att lägga nytt. Mitt i allt jobb, när balkongen får ny färg och jag råkar hitta en soffa i konstrotting på Mio som skulle passa bra där uppe…så börjar vi inse att det kanske kan bli lite trevligt med en balkong också. Vi börjar fundera på räcket. Johan hade tänkt fortsätta bygga med väggpanelen vi satte på utsidan. Jag vägrade. Vi googlade inspiration. Vi hittade bara snidade snickarstaket och glasräcken. Men vi skulle ju inte ha glasräcke… Fast till slut inser vi att vi måste ju ha det. Vi beställer ett glasräcke som med en veckas försening efter utlovat datum till slut kommer och hinner komma på plats lagom till Novas 5-årskalas.
Förstår du att vi är nöjda eller? Jag ångrar inte en sekund att vi valde ett dyrare glasräcke än satte upp några trästolpar. Från en mörk, blå grotta till en ljus och härlig oas. Inom bara några dagar hade vi spenderat mer tid på balkongen än under alla år tillsammans. Så nöjd med att mina fjärilar äntligen fick en plats efter att ha legat och skräpat i källaren i nåt år eller så, haha.
Ommålning garage + sims & vindskivor på långsidorna
I väntan på glasräcket så började vi nästa (och sista) fas av ”hejdå blått och välkommen grått”, nämligen garaget. Här var träpanelen liggande och tillräckligt bra på framsidan för att behållas. Bakom garaget så hade färg och trä slitits bra, men vi tog ändå beslutet att inte byta ut den. Slipa, tvätta, slipa, putsa, grunda och till slut äntligen måla. Att måla balkong och gavel var kul. Att jobba med garaget var INTE lika kul, men så skönt att det blev gjort. Jag skojar inte om jag säger att jag har stått med en pensel i handen nästan hela sommaren…
Så var det bara en detalj kvar som var blå, nämligen sims och vindskivor på långsidorna. På grund av panelbyte på gavlarna så var de befintliga vindskivorna för korta så vi beslöt oss för att byta ut dem helt. Om det var tråkigt att måla garaget, så var det ÄNNU tråkigare att måla fram- och baksida här. Jag har inte ens några bra bilder att visa upp på detta.
Nu har klockan sprungit iväg så jag tackar för idag och återkommer med lite mer till detta inlägg en annan dag!
Gonatt.
Det har nu gått tre år sedan vi flyttade till Kråkbärsvägen och här är de förändringar/renoveringar vi gjort detta året. Även om dagens datum säger 7 december så har jag lagt detta inlägg på årsdagen den 14 november 🙂
Robotgräsklippare
Då vår gamla motorgräsklippare, som var ärvegods från (barnens) farfar bokstavligt talat höll på att trilla isär och vi behövde köpa ny, så föll valet på en Worx Landroid M II 1000 WG791E .1 som fick namnet Rollo. Bästa köpet vi gjort i år (kan eventuellt slås av sängen vi ska få hem lagom till nyår…)! Är sjukt nöjd med att slippa klippa gräset själv utan bara få det ”levererat” av vår lille robot som klarar uppgiften riktigt bra! 🙂 Lagom till påskhelgen körde han sin första runda i vår trädgård.
Garageuppfarten
Det allra största (och dyraste) projektet i år har varit garageuppfarten. Ända sedan dräneringen så har den varit vår ”skamfläck” med uppriven asfalt och halvvuxen djungel i kanterna. Nu äntligen blev det av under några veckor i maj och juni. Vi satte även ner spotlights som är kopplade till vårt skymningsrelä så de tänds när det mörknar och slocknar när det ljusnar på morgonen.
BILDER Före, efter och after dark
Måla husgrunden och olja in altanen
En plan sedan vi flyttade in var att måla bort alla blåa detaljer till grått. Vi började smått med bara husgrunden i år, så får det bli träpanelen och vindskivorna nästa år. Har varit dålig på efterbilder här, så har bara lite under-tiden-bilder.
Vi köpte även träolja med lite brun färg i och målade hela altanen. Roligare jobb finns ju kan jag lova, men väldigt skönt när det var klart. Det blev ju stor skillnad! Har inte någon klar efterbild här heller, bara när vi var halvklara.
Nytt trappräcke
Vi gjorde även en light-renovering av entrétrappan genom att dra bort det gamla trappräcket och fixa nytt. Vi behöll samma stolpar men sågade till nya räcken och målade i samma gråa nyans som husgrunden.
Träd och buskar
Vi tog även ner ett träd bredvid garageuppfarten som passerat sina bästa dagar. Där står nu eeeh… ett annat litet fint träd (om jag kommer ihåg ska jag kolla upp och fylla i namnet här i efterhand). Johan drog även upp en av buskarna utmed garageuppfarten och där planerade vi en annan liten buske.
På framsidan satte vi också en helt ny buske, benved. Inga bilder alls på dessa, utan bara från när trädet sågades ned.
Inomhus har vi faktiskt inte gjort någonting i år. Det som står i tur är nog vårt sovrum där vi som sagt smygstartat genom att köpa ny säng som kommer om några veckor. Däremot har vi eventuellt ett riktigt stort projekt på gång till nästa vår, men mer om det kommer väl om ett år 😉
Over and out
Andra inlägget på två dar, vad händer…? =P Jag har haft det här inlägget i huvudet ganska länge nu, men inte fått tiden att räcka. Nu har jag en stund över innan det blir tidig läggning för min del.
Nova närmar sig sin treårsdag och det händer så mycket med den där lilla fröken så måste försöka skriva ner lite.
Hon är en liten dam med stor vilja, men det är ju inget nytt. Enkla småsaker som att ta på sig kläder kan bli till storbråk för att hon vägrar. En annan grej kan hon vägra och göra mig beredd på fajt för att i nästa sekund säga ”okej!” och sedan göra som hon blir tillsagd. Tokiga unge!
Språk och tal
Pratar gör hon massor. Inte speciellt tydligt. Jag, Johan och hennes fröknar på förskolan är väl de som kan tolka och förstå henne bäst, men ibland står även jag som ett frågetecken. Men visst kan man prata med henne, hon svarar och berättar och vi kan föra en dialog. Ser bara fram emot ännu fler diskussioner och samtal med denna lilla dam. Här är några lite roliga ord/uttryck hon har:
Medan Oliver använt sig av ordet ”Aldrig!” för att vägra något så kör Nova med ”Inte alls!” när hon inte vill något;
– Nova, kom och ta på dig byxor.
– Inte alls!
Lite annat typiskt Nova:
Bakar chokladbollar 🙂
Mat & sömn
Hon sover fortfarande en gång på dagen. På förskolan sitter hon ofta och nästan somnar i maten och sover sedan snällt på madrass.
Hemma är en annan historia. I stort sett enda sättet för oss att få henne att sova på dagen är att låta barnen få titta på TV eller Oliver få spela PlayStation, då somnar hon till slut i soffan. I några undantagsfall har hon varit så trött att vi kunnat lägga henne i vår säng.
Sedan finns det vissa dagar, som igår, när hon bara vägrar sova och är hur pigg som helst. För att sedan somna i soffan klockan fem! Inte optimalt…
Som tur är så är hon väldigt lättnattad. Efter en period som var lite bökig när hon slutade med nappen så har det återgått till ett godnatt när sagan är slut och vi lämnar rummet.
Dock ska hennes sänglampa vara tänd och dörren lämnas helt öppen. Mycket viktigt, och just att vi inte ska stänga dörren påpekar hon gärna varje kväll innan vi går ut.
Sedan kan hon sitta och sjunga, leka med sina gosedjur, bläddra i lite böcker innan hon somnar. Men så länge hon stannar i sängen och är nöjd låter vi henne vara. Hon somnar efter en stund 🙂
Gällande maten är det samma vanliga. Hon äter två tuggor eller två portioner =P
Från 1 maj när vi var på kosläpp 🙂
Potträning
Jag vet inte om jag vågar kalla Nova för torr riktigt än, men sanningen är att Nova haft trosor på sig i en hel vecka nu, även på förskolan! Hon skötte ju sig superbra i november, för att sedan tappa allt och vi fick lägga av helt ett tag när hon vägrade allt vad trosor heter.
Någon gång i februari kanske (?) kunde vi köra igång igen men att bara hålla det till kvällar och helger ger ingen vidare kontinuitet. Det gick bra ibland, mindre bra för det mesta. Plötsligt kunde hon briljera och sköta sig prickfritt (droppfritt…) för att sedan missa helt.
Förra söndagen, den 7 maj, gick allt väldigt bra, hela dagen. Hon sa till i tid, höll trosorna torra och gjorde till och med nummer två på toaletten.
Dagen därpå ville jag inte släppa chansen, utan ge henne den kontinuitet jag trodde hon behövde. Så jag tog henne till förskolan i trosor och sa som det var. De fick testa, och om det inte funkade så fick de ta på henne blöja. Jag hade faktiskt inte så höga förhoppningar så blev glatt överraskad när jag på eftermiddagen fick höra att det gått jättebra! Hon hade sagt till, kissat på pottan och till och med både sovit och varit ute på gården utan blöja!
Resten av veckan har också gått bra. Visst har det hänt lite olyckor, och ibland glömmer hon bort sig en sekund, men för det allra mesta så sköter hon sig alldeles utmärkt! 🙂 Det är nummer två som inte riktigt har fungerat, så det var lycka när hon sa till och gjorde nummer två i pottan idag! Heja Nova!
Nattetid har hon fortfarande blöja, och kruxet nu är att hon inte är så pigg på att varken ta av sig blöjan eller ta på sig kläder på morgonen så någon rutin med morgonkissen har vi inte fått än. Däremot att kissa innan läggdags börjar sätta sig. Har en känsla att det inte kommer dröja allt för länge innan vi kan ta bort blöjan på natten också…
Nu är det dags för sängen för min del och jag ber till gudarna att jag får sova bättre inatt än natten till idag… =/
Roligt att gunga efter Olivers första fotbollsträning
Idag uppnådde jag mitt mål jag haft sedan i höstas när jag sprang milen för första gången – att ta den under en timme. Jag kan ha lyckats redan förra året, men RunKeeper strulade så visste inte säkert. Nu har jag det svart på vitt! 🙂
Jag har sprungit 5 och 7 km några gånger i år, och idag lyckades jag dubbla sträckan med bibehållet tempo. Det är jag nöjd med! 🙂
När jag ändå tagit mig för att blogga för första gången på evigheter så vill jag ju även passa på att säga att denna löprunda var mitt femte pass denna veckan. Jag har börjat lunchträna och kör stenhårt nu 😉 Tecknade gymkort på Nordic Wellness i februari. Det ligger inte långt från jobbet så vi brukar vara några tjejer som drar dit över lunchen. De har ett superbra pass CrossCage på en halvtimme varje dag, utom tisdagar så då har jag stuckit ut och sprungit 5 km ihop med en annan jobbarkompis.
Jag bestämde mig efter nyår att nu måste jag ta tag i mig själv. Siktet var på fem pass i veckan, men jag har landat på 3-4 pass – blandat löpning och styrka.
Kosten försökte jag skärpa till med, men det har väl gått lite si och så får jag erkänna =P
Resultat har jag inte direkt att ge nu. Några få kilo på vågen, men främst är det de där jeansen. I måndags fick jag på mig ett par jeans jag inte kunnat ha på länge. DET var en trevlig känsla 🙂 Jag mätte mig runt mage och midja nån gång i början av träningen men tänkte vänta ett tag till med att mäta igen. Kanske i slutet av maj…
Nöjd med dagens bedrift i alla fall. Uppförsbackarna är tuffa, men jag försökte dra nytta av nedförsbackarna så gott jag kunde. När jag kom hem fick jag lite beröm av Ronja 🙂
Kanske konstigt att skriva ett blogginlägg om internetuppkoppling, men fibern är så sjukt efterlängtad i det här hushållet (det kommer dessutom vara ett inlägg att skratta åt om 5-10 år).
Snack om fiberindragning började nog sommaren 2015 och jag tror det var hösten där som vi anmälde/bokade SplitVision, precis innan Fibertjänst kom in i Dalsjöfors och började konkurrera. Sedan har det varit en låååååång väntan.
I somras grävde vi ner slangen från tomtgränsen in till huset och sen var det åter igen väntan. I oktober kom äntligen grävmaskinen och grävde på gatorna i kvarteret, och sen blev det åter igen tyst.
Vi började tro att inget skulle hända före/förrän till sommaren, när plötsligt det efterlängtade telefonsamtalet kom: ”vi kommer och kopplar in det nästa vecka!” Beställning gjordes hos Bahnhof på en gång.
Igår inhandlades ny router. Imorse kom två snubbar och borrade in kabel och installerade fiberkonverteraren. 1,5 år efter vi beställde. När vi kom hem från jobbet idag var det direkt ner i källaren för att koppla och prova.
I 2,5 års tid har vi betalat för 24 Mb ADSL och endast haft ut hälften, så det var det ren fröjd att gå in på Bredbandskollen ikväll. Nu snackar vi!
Vi ska utvärdera lite nu och se om vi ska öka till 100/100 samt om vi behöver en WiFi-extender eller ej.
Men nu kan vi äntligen säga tack och hej till urusel telejacksuppkoppling och välkomna framtiden (nutiden?). Vi har fiber! 🙂
Ännu ett år har passerat och här följer en sammanfattning av mitt och min familjs 2016.
Januari
Februari
Mars
April
Maj
Juni
Juli
Augusti
September
till stadsmiljö bland folk ger ingen rekordtid direkt men det var mest en kul grej.Oktober
November
December
Foto: Tanja G
I övriga världen…
4 januari betyder att Nova är lika nära nästa födelsedag som sin senaste. Hör kommer en sammanfattning.
Längd: 88,5 cm
Vikt: 13,5 kg
Klädstorlek: 86-92
Skostorlek: 22
Antal tänder: 16 klara, minst 2 kindtänder på G
Nova är nu en stor liten tjej med enorm vilja i sin lilla kropp och en 
trotsighet vi aldrig sett liknande hos Oliver. Eller så glömmer man himla fort… Men nä, försöka göra nånting som fröken inte vill kan man glömma. Det kan vara allt från ta på sig kläderna (en kamp varje morgon innan förskolan…), äta mat, stänga av surfplattan, inte banka med vad-hon-nu-lyckats-få-tag-på-som-inte-är-en-leksak, ge tillbaka saxen hon fått tag i, komma och byta blöjan, sätta ner henne på golvet för mamma kan inte göra alla moment i matlagningen med en arm och så vidare… Vill hon inte går det inte, alternativt att du kommer få höra protesterna högt och väl och länge!
Jag (och Johan) har vissa principer för barnen som jag är beredd att bråka om för att de ska lära sig – som att de ska sova i sina egna sängar eller sitta på sin egna stol vid matbordet (undantag vid sjukdom). Vi står envist på oss för att vi ska kunna få sova eller äta ifred. Med Oliver har det alltid gått bra att hålla på de här principerna utan problem. Med Nova – inte lika bra. Hur envisa vi än varit har vi fått ge upp fler gånger med den här fröken än vad vi någonsin behövt göra med Oliver. Hon har en vilja av stål.
Lilla fröken Kallin har självklart en motsatt sida också. Ett riktigt charmigt litet busfrö som skiner som en sol, skrattar och pratar och är världens mysigaste. Kommer gärna och sitter i knät och myser, älskar att lyssna på sagor i böcker, leker fint med storebror och bara är nöjd med det mesta.
Att gå från ena personligheten till den andra kan ta ungefär 0,5 sekund.
Pottan & blöjan
I november kom potträningen igång av en slump. Under en hel helg hade hon trosor på sig hela dagarna (förutom när hon sov) och allt fungerade klockrent. Hon sa till vartenda gång, inte en droppe i trosorna och på både lördag- och söndagkväll gjorde hon nummer två i pottan. Allt gick perfekt och jag tänkte glatt att hon kommer vara helt torr om en vecka. Det märktes att Nova var jättestolt och glad varje gång hon gjorde rätt och hon fick belöningar i form av klistermärken. Framgångarna fortsatte även på förskolan den kommande veckan. Hon hade blöja på sig, men sa till nästan varje gång.
Helgen därpå gick det bra, men inte riktigt lika bra. Sedan gick det bara utför. Sämre och sämre, tills hon vägrade ta på sig trosor och slutade säga till. Vi är fortfarande kvar i detta stadie. Nu sitter hon på pottan en eller två gånger i veckan om hon går med på det.
Det hela kändes som om det var nyhetens behag som var roligt och spännande i början, men sedan tröttnade hon och gillade inte att behöva avbryta sin lek för att gå och kissa, och då blev det bekvämare med blöja. Det är bara att låta henne vara för tillfället och ta nya tag när hon (åter igen) är redo för det.
Mat & Sömn
Att beräkna mat till både Oliver och Nova är hopplöst. Ena dagen äter de 2-3 portioner, en annan dag tre tuggor. Det kan även gälla när man värmer samma mat dagen efter. Det som var poppis igår behöver inte gå hem nästa dag… Så ibland står vi med massor av mat över, medans vi får neka dem en andra eller tredje portion nästa gång för att maten inte räckt…! Trots att båda barnen är uppvuxna med all möjlig sorts mat och smaker så är de typiska barn som gillar väldigt barnvänligt. Oliver blir överlycklig när det är makaroner och köttbullar och Nova äter i samma spår som storebror för det mesta. Ibland är de precis tvärtom på någon maträtt.
Hon äter själv utan problem, efter att hon har beordrat oss att dela (all!) maten och blåsa på den. Hon börjar oftast med bestick men övergår sedan till att plocka med fingrarna. Sen vill hon ha papper för att torka sina kladdiga fingrar…
Sover gör hon en gång om dagen fortfarande. Hemma blir det mellan 1-2 timmar, på dagis är det drygt en timme. ”Vovven” är fortfarande ett måste vid medveten insomning (gick dock bra hemma hos farmor en gång) men numera sover hon utan napp (sedan 27 december).
Att natta henne har varit världens enklaste med en kram, puss och godnatt-vinkning efter godnattsagan. Sedan vi tog bort nappen är dock nattningarna lite mer långdragna men vi är nog snart tillbaka till gamla spår igen (hoppas jag).
Språk och tal
Ja att hon legat lite efter har jag ju nämnt tidigare. Nu har det lossnat rejält och jag skulle tro att hon är ikapp med vilken 2,5-åring som helst (typ). Hon pratar inte jättetydligt så jag förstår om andra har svårt att förstå vad hon menar alltid, medan jag och Johan oftast hör vad hon säger.
Vad som är fantastiskt roligt är att man nu kan prata med henne på ett nytt sätt. Förstått har hon ju ”alltid” gjort, och hon förstår ju bara mer och mer men kan ju nu även svara och börja uttrycka sig om lite allt möjligt
Hon kan räkna till tio. Hoppar över någon siffra ibland men med lite hjälp räknar hon mina fingrar galant: en, tå, te, fyja, fem, sess, u, åtta, nio, tio! Hon räknar bäst om jag pekar på motiven i en bok och hon räknar, men hon blir allt bättre på att peka och räkna själv.
Färger är hon ibland duktig på – eller så har hon ren tur för nästa gång är det inte ett rätt. När jag pekar och frågar efter färg så svarar hon åtminstone med en färg; svart, vit eller rosa, men inte helt rätt färg alltid.
Hon lägger gärna till ett E i slutet på ord; katte, bile, täde (träd), stole osv… Här är några fler ord ur Novas ordlista som är mer eller mindre logiska.
I höstas någon gång sa jag och Johan till varandra att om vi är lediga runt jul så skulle vi passa på att vänja av nappen för Nova. I tisdags kom frågan upp och alternativen var nu eller vänta till semestern. Det blev nu.
Då vi inte hann tänka ut någon plan innan hon skulle sova dag fick hon nappen då, men på eftermiddag kom Johan med idén att hon skulle få ge napparna till Babblarna som hon tycker så mycket om. Jag hämtade ett stort kuvert, jag skrev ett brev och Nova fick rita en teckning. Sedan lade hon glatt ner alla nappar i kuvertet, och för att verkligen köra ”all-in” åkte vi bort till närmaste brevlåda och postade brevet.
Hon var så med på allt, verkade så förstående vad vi precis gjort och varför – men precis som jag anade så förstod hon inte hur det verkligen låg till förrän läggningen på kvällen. När jag sa att napparna är borta blev hon förståss helt knäckt. Efter en stunds tjutande så tystnade hon plötsligt och sa ”nappis borta. nappis babbala!”. Sedan pendlade hon mellan lugn och glad som lekte med sina gosedjur, till ledsen, till trotsig som inte ville sova, till klängig som inte lät mamma gå till lugn och tyst men vaken. Cirka två timmar efter vi gick in i hennes sovrum så kunde jag gå och pusta ut i soffan (sista halvtimmen satt jag på en stol i dörröppningen med ryggen mot henne tills hon somnade). Nova sov hela natten utan problem.
Natt nummer två (natten till idag) gick bättre. Då vi fick besök av kompisar (4x Rissanen) just när hon skulle sova på dagen, men inte alls hade lust med så fick hon vara uppe, vilket resulterade i att sovstunden på dagen aldrig blev av. Det är ingen underdrift att hon var trött när Jessica packade in sina barn i bilen och åkte hem vid fem-tiden… Hon somnade på stört i soffan när vi kom ner i källaren, och eftersom jag ville få i henne lite mat innan hon la sig så gav jag henne yoghurt och flingor. Hon kämpade i sig hela portionen, men jag tror nästan hon sov samtidigt 😛
Tänkte att nattningen skulle bli enkel, men tyvärr tappade hon skeden i golvet och vaknade till av ljudet och blev plötsligt jättepigg. Så tyvärr kunde vi inte dra nytta av hennes supertrötthet hon haft hela eftermiddagen =/ Hon var ledsen och ville inte sova, men frågade inte efter nappen. När hon slappnat av och var lugn i min famn, och kanske på väg att somna kom Johan in och bytte av mig så jag skulle få äta. Han kom ut från hennes sovrum efter ca 45 minuter. Återigen sov hon hela natten utan avbrott.
Nu har jag nyligen kommit ner från den tredje nattningen utan napp. Den tog mig kanske runt en halvtimme efter att jag läst färdigt godnattsagan. Idag sov hon på dagen – somnade i bilen på väg hem från farmor och gick med på att somna om i sin säng. Nu ikväll så frågade hon aldrig efter nappen, utan ville snarare läsa fler sagor. Satt en stund på golvet i hennes rum, och sedan i hallen utanför hennes dörr tills hon somnade. Hon lekte med sina gosedjur innan hon till slut stupade, så nöjd utan tårar eller gnäll överhuvudtaget ikväll. Hoppas hon sover denna natten lika bra som de andra två.
Efter tre nattningar så börjar jag faktiskt tro att det ska gå vägen. Både jag och Johan var högst skeptiska innan vi började. Nova – som vägrade nappen som nyfödd – har varit väldigt besatt av ”nappis”. Sedan åtta månader har hon bara fått ha den när hon sover, men på sista tiden har hon gärna gått och tjuvat till sig en napp och v-ä-g-r-a-t ge den ifrån sig. Om vi lyckats lägga undan alla nappar i sängen så hon inte hittade någon var det aldrig problem. Hoppas det fortsätter gå vägen så inte förskolepersonalen får problem på måndags… :S
16 december 2016. Fredag. Det var en fredag för fem år sedan också. Det hade varit milt och ingen snö ute, ungefär som nu (fast minusgrader och frost de senaste dagarna nu bara). Då hade jag och Johan just spenderat hela dagen på förlossningen och välkomnat vår son till världen. Vår Oliver.
Idag fyller han fem år. En hel hand. Vi har haft nedräkning på dagarna hela veckan. Om det är just att fylla år eller presenterna han längtat mest efter vet jag inte.
Dagen har nästan varit som vanligt. Jag och Johan (och en redan vaken Nova) gick upp och väckte Oliver kvart i sex med lite vacker skönsång och gav honom två paket innan Johan åkte till jobbet. Sedan lämnade jag barnen på förskolan som vanligt. Just idag fick barnen födda 2011/2012 åka buss till kyrkan för att titta på ett julspel.
Efter jobb & förskola åkte Johan, barnen, farmor och farfar till Hillared och köpte julgran. Efter ytterligare en vecka var barnen trötta en fredagskväll och inte speciellt svårsövda.
Det har varit fullt upp varje dag och det känns som om jag håller tusen saker i huvudet hela tiden. Förutom det vanliga med tvätt och städ, så ska det julpyntas, julkorten ska fixas, jobba, baka pepparkakor, baka lussekatter, jobba, göra pepparkakshus, vabba, vad ska Oliver ha för tårta till sitt kalas, luciafirande nr 1, almanacka göras och beställas, luciafirande nr 2, köpa födelsedagspresenter, glöggkväll med vänner, städas lite till och lite igen, sa nån bio, jobba, måste kolla julkalendern med barnen, ska vi ha julklappsspel i år, baka kakor till kalaset, posta julkorten, köpa julklappar, baka tårta…
Är jag ursäktad att jag helt och hållet glömt bort att skriva det sedvanliga årsinlägget om Oliver? Det får komma senare. Kanske…
Men stort grattis till min älskade älskade son (och ett litet grattis till mig och Johan som nu varit föräldrar i fem år!)
Idag är det två år sedan vi fick nycklarna till vårt hus. Märkligt att det kan kännas så kort och så långt på samma gång 🙂 Förra året gjorde jag en liten sammanställning av vad vi gjort med våra kvadratmetrar sedan vi flyttade in, och jag tänkte faktiskt köra samma sak i år. Jag tänkte visa vad vi renoverat, ändrat och förbättrat med hus och trädgård under vårt andra år som villaägare. Förebilder och efterbilder i bästa möjliga mån.
Förra året var det stort fokus på trädgård och dränering. Vi har fortsatt att fixa till utomhus för att få trädgården fin och som vi vill ha den, men i år har det definitivt skett mer på insidan än utsidan. Jag ska försöka ta det hyffsat kronologiskt 🙂
Note: När jag lagt in bilder upptäckte jag att det saknas en del efter-bilder. Komplettering kommer förhoppningsvis i efterhand 🙂
Olivers rum
Redan på nyårsdagen satte vi igång och började göra i ordning Olivers ”riktiga” rum. När vi flyttade in fick han sova i sovrummet på nedervåningen mitt emot vårt sovrum som en tillfällig lösning. Alla barngrejer trycktes in där och vi gjorde ingenting med det rummet. Hela ovanvåningen stod i stort sett orörd hela första året vi bodde här. Men nu var det dags för Nova att få ett eget rum, och för att få det var vi tvungna att ”vräka” storebror 😉
Vi hittade och enades till slut om en tapet med stora maskiner som skulle bli fondvägg, en matchande båd och en gråblå färg att måla övriga väggar med.
Den 17 januari var rummet så pass klart att vi flyttade upp alla Olivers saker och han sov sin första natt en trappa upp. Han var inte ett dugg rädd, det var nog jag som var lite nojig över att ha Plutten lite längre ifrån mig än vanligt =P
I samma veva som vi målade om dörren och dörrposterna till Olivers rum gjorde vi även samma sak med toaletten och klädkammaren utanför hans rum. Tänk vad vit färg och nya handtag kan göra skillnad! 🙂
Novas rum + hallen
Så fort Oliver var ute ur rummet här nere satte vi igång med Novas blivande rum. Jag visste exakt hurdan tapet jag ville ha, så denna gång slapp vi stå och bläddra i tapetböcker. Passande nog hade en gammal klasskompis renoverat sin dotters rum och la ut en bild på Facebook – med exakt sån tapet jag ville ha till Nova. Så med märke och tapetnummer gick det lätt att beställa det.
Denna gång gjorde vi ett lite grundligare grund- och förarbete. På den blivande fondväggen satte vi upp gipsskivor för en bättre grund till tapeten. Väggarna målades vita, fondväggen tapetserades, nya golvlister spikades fast och nya fönsterbrädor skruvade upp. Garderobsdörrarna målades också vita, och där använde jag en överbliven tapetvård som schablon och ”stämplade” rosa stjärnor. Garderobsdörrarna blev alltså motsatt färgmönster mot tapeten.
Den 27 mars flyttade vi över Novas spjälsäng till hennes nya rum. Efterbilder kommer… Edit 161120: Uppdaterat med efterbilder. Dessa är tagna även efter fönstermålningen som gjordes i oktober.
Precis som med Olivers rum slipade Johan fönsterna och dörrkarmarna. På grund av årstiden fick dock fönsterna stå omålade i väntan på varmare väder. Måla dörrkarmar blev jag däremot ”expert” på då vi även här nere passade på att snygga till närliggande dörrar. Det var en dammig historia den dagen när Johan slipade dörrkarmarna till Novas rum, vårt sovrum, klädkammaren och till badrummet.
Här nere valde vi att köpa nya innerdörrar istället för att måla om de gamla (förutom till klädkammaren som inte hade standardmått utan var smalare). ”Kruxet” här var istället de högst underliga fönsterna ovanför dörrarna till klädkammaren (!!) och Novas rum. De täckte vi över med gipsskivor och spacklade. För att få till det behövde vi dock ta bort den yttersta listen på dörrkarmarna (som gick upp till taket bredvid fönsterna) och ersätta med nya och bredare. För att få det enhetligt i hallen bytte vi ut dessa lister även vid övriga dörrar, på både in- och utsida.
Så efter en massa målande från min sida, ett himla meckande för att få dit de nya dörrarna och ett antal nya lister fick vi nästan en helt ny hall. Vilket lyft det blev, och så mycket ljusare.
Installation kamin
Mitt under renovering av hall och barnrum skulle vi också sätta in en kamin i vardagsrummet! Detta var ett projekt som började redan i oktober-november någon gång som nu äntligen skulle bli av. För att försöka få ner värmekostnaderna under vinterhalvåret tänkte vi först byta ut den befintliga kaminen i källaren, men valde sedan att sätta in en ny på entréplan. Detta är det enda jobb vi lejt bort (förutom dräneringsgrävningen). Medan vi var på jobbet sattes klinker på väggen och golvet och en styck kamin installerades. Den 30 mars hade vi smygpremiär och eldade för första gången. Då några stendelar saknades stod inte kaminen helt klar förrän en månad senare.
Groventré
När jag aldrig lyckades hitta några billiga och passande sko- och hatthylla så tog Johan saken i egna händer och byggde egna för att kunna använda källardörren i hobbyrummet som groventré till smutsiga arbetskläder. Blev hur bra som helst! 🙂
Trädgård
Efter Nova och kaminen var installerade på sina respektive platser kände vi oss rätt nöjda för tillfället och la penslar och tapetbord på hyllan. Istället kom våren och då var det trädgården som började pocka på uppmärksamhet. Här inser jag att jag har varit väldigt dålig på att ta ta efter-kort när det är klart, så får nöja mig med bilder före och under arbete. Efterbilder får jag ta nya nästa sommar =/ Det vi (och med vi menar jag Johan) gjort, i kort drag är:
Det som hänt i trädgården denna sommar är också att gräsmattan har vuxit upp och blivit grön och tät samt att häcken på baksidan börjat växa upp igen. Något ojämnt dock då ena sidan är i konstant skugga =/
Nymålade fönster
När hösten började tåga in fick jag tillslut tummen ur att måla de där fönsterna i barnens rum som stått slipade och omålade sedan vintern. När det väl var fint väder var det mycket roligare att greja ute och att stå inne och måla fönster lockade inte alls, men nu ville jag inte gå in i en ny vinter utan att ha gjort klart fönsterna.
Så under nästan vartenda helg i september och oktober gick stor del av min tid åt till att måla före detta sjuttiotalsbruna fönster vita. Inte jättekul när man gör tredje strykningen (för andra gången) men såå skönt att ha det gjort nu. Också ett klart lyft för båda rummen 🙂
Edit 161120: I augusti köpte vi en ny möbel till Olivers rum så här är helt nya efterbilder med möbel och målade fönster!
Det var allt vi hunnit med under vårt andra år. Jag får som sagt komplettera med lite efterbilder i efterhand inser jag. Vissa av dem får dock dröja till nästa vår/sommar innan jag kan få en vettig efterbild.
Att ha hus är verkligen ett evighetsprojekt och det finns mååånga punkter kvar på listan över allt vi vill göra. Utomhus är det först och främst garageuppfarten som är vår skämskudde. Den hoppas vi verkligen vi ska ha råd och möjlighet att fixa till nästa år. Inomhus vill jag måla om trapporna och spaljéerna, alternativt göra om dem till räcken. Sen hade det ju varit kul med ett nytt sovrum till oss också, och…
Det har nu gått snart fyra månader sedan Rasmus blev påkörd och dog. Jag tänker inte så mycket på det längre. Visst kan jag sakna honom, men inte som den första veckan. Då väntade jag mig att se honom komma och springa över vägen in på gården som han brukade. Nu märker jag mest hans avsaknad med mindre ”spår” i kattlådan, mindre utskvätt kattsand i källaren och betydligt färre hårtussar på mattorna. Och en mycket keligare Ronja!
Vänner frågade oss strax efter hans bortgång om Ronja saknade/letade efter honom. Precis då kunde jag inte märka någon skillnad på henne. Det gör jag nu!
Ronja har varit min katt sedan långt innan barnen, till och med sedan innan Johan. Då var hon min ”bebis” men efter barnen så sjönk katterna något i prioriteringen. Mina barn är självklart fortfarande det viktigaste jag har, men Ronja har återfått platsen som extrabebis. Det var någon vecka efter att Rasmus försvann som vi märkte att Ronja började söka sig mer till oss igen, kom till oss på kvällarna när vi satt i soffan och ville gosa. Sedan tänkte vi självklart mer på det då, och tog oss mer tid för henne, lät henne få komma upp och bli klappad.
Nu är det standardrutin att hon kommer ner till oss efter att vi lagt barnen och hoppar upp i mitt knä. Är dörren öppen till sovrummet kommer hon in och smyger upp bredvid mig och lägger sig bredvid min huvudkudde. Alltid hos mig. Hon låter sig gärna klappas av resten av familjen, men det är hon och jag nu igen. Precis som förr.
Det är nästan mitt mål att skämma bort henne lite nu. Hon får finare kattmat (blötmat) på helgen och vissa nätter låter jag sovrumsdörren stå öppen så hon får sova i vår säng. Alltid uppe hos mig 🙂
Hur barnen har reagerat på Rasmus bortgång är minst sagt varierande. Nova är för liten för att förstå, men till Oliver sa vi som det va. Vi tyckte han var tillräckligt stor för att få veta vad som hänt, och vad som slutligen händer med allt levande. Reaktionerna har varit blandade. Han var först ledsen för att dagen efter komma sprudlande glad när han berättade att vi skulle göra något jätteroligt – begrava Rasmus! När vi sa att det inte alls är något roligt att begrava sitt husdjur så blev han nästan arg och tyckte visst att det var kul. Han kunde flera månader efter det hände helt utan förvarning bli ledsen och säga att han saknade Rasmus, och säga att vi skulle köpa en ny Rasmus.
Nu blir han inte så ledsen längre, men kan fortfarande nämna Rasmus ibland.
Jag tror att om Ronja kunde prata så tror jag hon saknar sin kompis också, men att hon nog är glad över att få vara mattes lilla pälskling igen 😉
Jag vill skriva ett inlägg om barnen och deras utveckling en gång i halvåret, men nu har det hänt så mycket med Nova att jag måste göra ett idag – när hon blir 2 år och ett halvt halvår 😉
Tal och språkutveckling
Fram till sin tvåårsdag så var det egentligen bara ”mamma” det enda riktiga ord som hon kunde säga. Det dröjde dock inte länge efter det förrän vi märkte att hon började ljuda och låta lite mer än tidigare, och snart kom plötsligt ”takto” (traktor). Gäller ju att prioritera rätt här, först mamma, sen traktor, haha. Nästa ord blev ”hejdå” innan hon till sluuut lärde sig säga ”pappa”. Detta innan juli månad var slut.
Sedan har det bara fortsatt. Någon explosion som alla sa skulle komma har uteblivit, men hon försöker och pratar på sitt sätt mycket mer nu i alla fall. Här är lite vad hon säger och kan:
Men även om talet kanske ligger ungefär ett halvår eller år efter vad hon ”ska” kunna så förstår hon ju otroligt mycket. Vi kan ju prata med henne och förklara saker, säga uppmaningar och så vidare.
Personlighet och egenskaper
Hon har en vilja som heter duga och ett humör därefter. Det finns två lägen, och det är verkligen strålande solsken eller svart åskmoln. Hon blir riktigt arg och tjurig när hon inte får som hon vill.
Det finns tusen saker att säga om det här söta lilla charmtrollet, men när man väl sitter här så tar det såklart tokstopp. Jag avrundar för nu, kanske lägger till nåt om jag kommer på i efterhand. Annars så avslutar jag med några snapchat-bilder vi tog förra veckan 🙂
Den 27 september har passerat och jag har blivit ett år äldre. 33 ”jordsnurr” totalt. Mamma skrev lite vitsigt till mig att jag nu fyllde tresiffrigt…
Den 27 september såg världen, Sverige och mitt liv ut så här:
Det var för mig en helt vanlig dag annars, med jobb, griniga barn, disk och rutiner. Men också massa kramar och pussar från barnen och Johan 🙂
Jag har sprungit en mil! Jag! Fattar ni? 😁
Jag gjorde faktiskt ett försök på milen redan i onsdags. Jag hade studerar kartan noga hur Johan sprang sin runda, men lyckades svänga av ungefär 200 meter för tidigt vid ett tillfälle och hamnade mitt i snåriga skogen, yrade runt, hittade en väg och trodde jag var rätt men var helt fel ute så hamnade tillbaka i början av rundan. Då gav jag upp och sprang hem, fast en omväg så fick ihop några kilometer i alla fall. Kom hem riktigt besviken då jag kände att jag hade orken och verkligen var taggad för en längre runda.
Så idag var jag faktiskt ganska pepp för att göra ett nytt försök! Det började okej, kändes lite tungt dock. Efter cirka 25 minuter fick jag en sjuk håll, men vägrade stanna. Jag var ju inte trött utan orkade, men varje andetag fick mig att känna som om jag skulle gå av på mitten. Jag körde på i 5-10 minuter till, men fick ge upp till slut och gick i 100-200 (?) meter tills det blev lite bättre och jag kunde köra på igen. Sedan kunde jag mala på hela vägen hem 🙂 Kändes bra, orkade och kunde hålla ett jämnt ”lunk”.
Okej tid också, klart nöjd för att vara första gången på så lång distans. Halva jag kände att jag borde öka och få bättre tid, medan andra halvan tyckte jag skulle börja med att orka hela vägen och skita i tiden =P Målet är att ta milen under timmen, vilket inte känns så omöjligt 🙂
Är sjukt stolt över mig själv som klarat att springa en mil. Det trodde jag absolut inte jag någonsin skulle kunna göra, knappt ens för bara en månad sedan. I våras klarade jag med nöd och näppe fem km och var dödstrött efteråt. Idag sprang jag milen och kände mig stark efteråt. Eller nja, nu överdriver jag kanske, men jag har definitivt känt mig tröttare efter kortare sträckor innan 🙂
Klart slut på träningsskrytinlägget! 🙂
Det härliga höstvädret, eller sommarvädret håller i sig. I torsdags var det runt 26 grader! Helgen har haft lite svalare temperaturer men fortfarande en hel del sol.
Igår sprang jag Kretsloppet, 5,5 km precis som för tre år sedan. Starten gick 12:30 så det var soligt och varmt. Vet inte om det var värmen, allt folk, stadsrundan eller bara dagsformen men det kändes rätt tufft och jobbigt. Jag kom runt hela rundan utan avbrott eller problem men då var jag trött i slutet. Sprang i mål på 31:16 med en snittid på 5:42min/km vilket gav en 82a plats i damklassen, 229e plats totalt. Fast nu var jag ju inte med för just själva tävlingens skull 🙂
Johan, barnen, svärmor och svärfar hejade på mig från Ramnaparken.
Hemma igen blev det mer motion tack vare gräsklippning och lite annat pyssel med hem och hushåll. På kvällen blev vad som antagligen var sommarens sista grillning. Sommar mötte höst med grillad mat som åts till tända ljus. Mys 🙂
Idag har det varit en riktigt bra söndag. Underbart höstväder med mycket sol. Jag har tvättat två maskiner tvätt, varav hängt den ena på tork ute! Jag har varit ute med barnen i elbilen och med Nova och Ronja en sväng i skogen. Johan har lagt bottensten längs med häcken på framsidan och fixat i trädgården medan jag har målat fönster och fönsterbrädor inne. Vi har fått lite gjort här hemma och ändå haft tid för skoj med barnen – alla glada och nöjda! 🙂
Ett ”sommartecken” för mig är att vi har markiserna runt huset nere. Ner rullade markiser betyder sol, och de ska vara nereullade i veckor, utan att man behöver dra upp dem titt som tätt. I somras blev det inte jättemycket av den varan, utan endast några tillfälle då de var nerrullade flera dagar i sträck.
Förutom de allra första dagarna i september som var regniga och grå som november, så har vi haft markiserna nere hela månaden! Vädret varit bättre än i somras. Termometern har visat 18 grader. Klockan sju på morgonen!! Prognoserna visar stora solar och det har varit upp emot 26 grader vissa dagar. På Facebook och Instagram har jag sett folk som badat och sommarkläderna som jag började packa undan fick åka fram igen. Helt fantastiskt är det! 🙂
Förutom alla svenskars humör har det här vädret även gynnat min löpträning. Jag har nu sprungit min 7-kilometersrunda sju gånger, varav den senaste för två timmar sedan. Det har varit med lite varierat resultat och känsla. Vissa gånger har jag fått gå kortare sträckor när orken tagit helt slut, medan jag klarat att springa hela varvet de flesta gångerna – även hela mördarbacken i slutet.
Jag minns hur stolt kan var när jag klarade min 5-kilometersrunda med en snittid under sex min/km första gången. Idag kom jag hem med en snittid på 5:58 på 7 km 🙂
Som bäst låg jag under fem och en halv minut, men sista kilometern drar alltid ner tempot =P
På lördag ska jag springa Kretsloppet. Då det är en sträcka på 5 km så kommer det nog gå helt okej 🙂
Okej, här kommer ytterligare ett skrytinlägg…men jag är så sjukt nöjd och stolt över mig själv så jag bara måste.
Idag har jag sprungit 7 km. Det är längre än jag nånsin sprungit i ett svep innan. Det är också länge än jag nånsin trodde jag skulle springa. Inte ens för några veckor sedan trodde jag det var möjligt. Inte för mig. Men jag gjorde det! 🙂
Att jag dessutom gjorde det en fredag eftermiddag efter en tuff jobbvecka när jag längtat hem till soffan hela dagen gör faktiskt det hela till en ännu lite större bedrift… 😉 Men jag var hemma hyffsat tidigt, molnen sprack upp efter en annars kall och ruggig dag, solen tittade fram och istället för att lägga mig och tappa all ork i soffan bestämde jag mig, snörade på skorna och stack ut.
Inte nog med att jag kom ut, kan bestämde mig dessutom för att ge mig på 7-kilometaren, fast bryta efter typ 6 km då slutet består av den ”mördarbacke” som jag powerwalkat upp för så många gånger. Aldrig att jag skulle klara att springa uppför den!
Så stack jag iväg, snittade precis runt 6 min/km och kändes rätt bra. Lite kämpigt ibland, men kom sedan in i ett ”lunk” där benen bara pendlade på och jag hade lugn och sansad andning utan att vara trött (”trött”). De små uppförsbackarna som kom tog jag rätt lätt och återhämtade mig fort från.
Så närmade jag mig slutbacken. Först går det liite uppför, segt, innan det sätter av rätt uppåt. Jag tänkte först att jag stannar precis nedanför, men sedan kom lite vinnarskalle och jag gav mig på backen ändå. Det blev nåt slags gång/joggingtempo, men jag stannade inte, jag gick inte, jag tog den!
Väl uppe återhämtade jag mig rätt fort och kunde springa de sista hundra metrarna i mål. Med 7 km i benen!
Jag är så stolt över mig själv. För 1,5 månad sedan var 5 km precis vad jag klarade av, nu tog jag 7 km. Utan att ”dö” på kuppen.
Så du som läser detta, och är där jag var för några månader sedan. Kan jag, så kan du!
Nu kan jag ta helg med gott samvete! 🙂
Så ska jag försöka få ihop en sammanfattning av den tredje och fjärde veckan av min semester i år. Det var den tredje veckan (v 29) som verkligen blev SEMESTER. Då hade man varvat ner och släppt jobbet, fattat att man verkligen var ledig, kommit in i semestermode fullt ut med sena kvällar och väldigt mycket senare mornar och ännu inte börjat tänka på slutet av semestern. Det var också då det rätta semestervädret kom, och passande nog var det också just då vi packade bilen full (bokstavligt talat!) och åkte mot kusten för 3,5 dagar i Olofsbo tillsammans med mina bröder och deras familjer. Därifrån har jag så många bilder att jag får dela upp det dagsvis 🙂
Olofsbo dag 1, onsdag 20 juli
Vi åkte hemifrån onsdag kl. 13 (prick :P) och var framme lite innan tre. Det var lite molnigt när vi lämnade Dalsjöfors, men när vi kom fram sken solen från klarblå himmel. Christian & co kom en stund efter oss. Efter en fika och gräsklippning (!) gick jag, Oliver och kusin Jakob ner till havet för ett kvällsdopp. Det var förvånansvärt varmt i vattnet och jag njöt av att äntligen få lite sol, hav och bad! Hemma vid stugan roade sig barnen med att åka skrinda och jaga såpbubblor.
Olofsbo dag 2, torsdag 21 juli
Det jag fasade lite över med att åka iväg så här var om alla andra i sällskapet skulle gå upp tidigt på morgonen – vi hade ju kommit in en dygnsrytm där ingen i familjen var uppe före nio-tio på morgonen. Även barnen sov länge, somnade om i vår säng (Nova) eller skötte sig själva med surfplattan så det var väldigt lugnt och tyst i huset om morgnarna. Till min stora lättnad var det samma rutiner även i stugan, haha.
Så torsdagen började med en sen frukost och sedan en tidig lunch för att kunna gå ner till havet direkt efteråt. Henric med familj (-Olivia) dök upp innan lunch så vi var ett rätt bra gäng som traskade ner och bredde ut oss i sanden på eftermiddagen. Nova fick komma ner och känna på vattnet också, men var inte jätteimponerad. Det var kul att plaska en liten stund, men hon ville inte vara djupare än till knäna. Hon hade kul ändå med att leka i vattenbrynet eller uppe i sanden. Oliver var ingen badkruka utan följde gärna med ut på lite djupare vatten och vi övade på att simma och försökte lära den där lilla sprattelgubben att ta riktiga arm- och bentag.
Efter några timmar på stranden tog vi det lugnt hemma i stugan, Nova sov i vagnen i trädgården. Stefan med familj dök upp. Senare på kvällen traskade (eller cyklade) vi till Glommen, ca 2,5 km bort, där det var Kräftfestival med tivoli, lite marknadsstånd och dansband på scen. Denna kväll var det Matz Bladhs, men vi brydde oss inte om att gå in på dansbandsområdet utan nöjde oss med marknad och tivoli. De fyra yngsta barnen (däribland våra två) fick åka karusell vilket var minst sagt poppis. Det var en liten fröken som var <mycket> missnöjd när hon inte fick åka mer… Det blev mat från hamburgar/korv-vagnen till kvällsmat och Nova var väldigt intresserad av Matz Bladhs turnébuss… Medan jag och Henric gick för att fotografera lite solnedgång fick (de yngre) kusinerna åka karusell igen, och de äldre kusinerna jagade Pokémons…
Olofsbo dag 3, fredag 22 juli
Fredagen gick i samma tecken som dagen innan – strålande sol från molnfri himmel, sen frukost och några timmars strandhäng. När Johan var med och busade med Nova i vattnet tyckte hon det var riktigt roligt att bada, men ville fortfarande inte vara i djupare än till knäna och absolut inte sitta ner i vattnet (förutom i våra knän). Efter en stunds badande och en fika på stranden började Nova bli trött och då vi inte var redo att lämna stranden än, bäddade jag upp skrindan med handduk och kudde och testade att lägga Nova i. Hon somnade nästan direkt utan protester – och utan både napp och vovve!! #förvånadmamma Medan hon sov lekte Oliver med Algot och Valter i sanden och jag kunde göra något jag inte tror jag gjort avslappnat på typ fem år – sola! Ena barnet sov, det andra grävde i sanden och jag kunde lägga mig ner och bara njuta av solen. Det var helt underbart! 🙂 Jag kom hem med lite rödsvedda axlar och nacke men i övrigt med lite fin brunbränd färg på armar, ben (!!) och resten av kroppen. Jag tror inte jag fått färg av solen (förutom lite rodnad) på typ tio år…
På kvällen grillade vi och dukade upp långbord i kvällssolen. Barnen sprang runt och lekte tills de mer eller mindre stupade i säng (runt tio-elva??) och vi vuxna satt kvar och pratade tills solen var long gone och knotten jagade in oss.
Olofsbo dag 4, lördag 23 juli
Denna dag var lite molnigare än tidigare dagar, men efter två dagars intensiv sol så var det faktiskt riktigt skönt. Det blev stranden ändå och då mulnade det på och började blåsa lite så det faktiskt blev lite kallt, men efter en halvtimme eller så, så sprack det upp igen och blev helt okej. Nova körde favorit i repris med att bada först, sedan fika och när hon såg att jag bäddade upp i skrindan klättrade hon själv i den och lade sig för att sova. Denna gång hade jag tagit med napp och vovve till henne. Där låg hon sedan och sov så gott i drygt en timme medan Oliver badade och lekte med kusinerna. Han och Algot hoppade längdhopp i sanden. Kan väl säga att den två år äldre kusinen var något bättre på det än Oliver… 😉
På kvällen gick vi bort till hamnen för att fiska krabbor. Jag överlät själva fiskandet till grabbarna i familjen och gick istället runt med kameran (och Nova hack i häl), experimenterade och försökte få till nån fin bild på den vackra kvällen. En hel del krabbor fick de upp till slut som de samlade i en hink för att sedan ha krabbrace. Jakob välte ut spannen och alla krabbor pinnade iväg över piren och ner i vattnet igen.
Till kvällsmat blev det pizza och sedan lördagsmys med godis och snacks medan barnen sprang och lekte. Vi hade hela dagen varit i valet och kvalet om vi skulle stanna en natt till eller åka hem men det blev det senare. Då var planen att vi kanske skulle komma iväg runt nio på kvällen, men i och med krabbfisket blev det hela väldigt sent innan vi ätit och packat in oss så vi körde inte från Olofsbo förrän halv tolv! Behöver jag säga att det inte tog många minuter förrän båda barnen sov…? 😀
På söndagen var först tanken att vi skulle åka ut till Torpa Stenhus på Medeltidsdagarna, men eftersom vi inte var i säng förrän runt halv två-två så tog vi det lugnt på söndagen. Tills Sara ringde och frågade om vi ville åka och bada! Så jag och barnen packade in oss i bilen och hämtade upp Sara för ett kvällsdopp i Marsjön. Efteråt körde vi ut för att titta till och flytta på Saras hästar och Sara frågade om Oliver skulle våga leda en av hästarna i ett rep. Jodå, det skulle han, sa han. Och ja, det gjorde han! Sara gav Tracys grimskaft till Oliver och han tog det med stolthet och ledde den stora hästen. Tracy ville gärna stanna och beta lite gräs, och testade gärna den lilla grabben i andra änden av repet så jag fick hjälpa till att dra lite för att få Tracy att gå, men sedan lärde han sig hur man skulle göra. Nova var väldigt fascinerad, men höll sig på behörigt avstånd. Hon vågade sig fram och klappade Tracy på halsen medan hon fick äta mat ur en hink
I den nya hagen som vi tog hästarna till fick Oliver testa att sitta på både Yatzy och Tracys ryggar. Sara försökte även lyfta upp Nova på hästryggen, men det var hon inte alls sugen på.
Efter bad och lite hästskötsel blev det grill hemma hos oss. En varm och solig kväll där vi kunde (för andra och sista gången i år) sitta ute och äta på kvällen.
Fjärde veckan, v 30 – 25-31 juli
På måndagen i min sista semestervecka blev det bad igen, i Sandared med Johans kompisgäng, men jag har inte en enda bild från den dagen.
På tisdagen körde vi ved hemma hos farfar och Nova fick åka traktor för första gången. Den senaste tiden har hon varit väldigt fascinerad av traktorer – det var också trots allt det andra ordet hon lärde sig säga; först mamma, sedan takto.
Resten av veckan gick åt till lite trädgårdsarbete. Vädret blev sämre så inget mer sol och bad. Och innan jag visste ordet av så var det söndag kväll och dags att ställa klockan och lägga sig tidigt. Lustigt hur fyra veckor kan kännas så långa men gå så fort samtidigt.
Så, då var det äntligen klart! Dags att gå och lägga sig, jobbet kallar även imorgon!
Sex minuter. Så lång tid tar det för mig att springa en kilometer. I 5,5 km. För bra en månad sedan var den siffran sju minuter. Ja, för er som börjar ana det så är detta ett rent och skärt ”skrytinlägg” 😉
Idag sprang jag min runda med en snittid på under sex minuter, vilket jag blev väldigt nöjd med. Kanske ingen tid att tala om för nån annan, men för mig är det rätt bra 🙂 Som sagt, en hel minut bättre än för fyra-fem veckor sedan. Känns också skönt att kunna röra på mig utan att få totalt andnöd utan jag känner att jag får in syre.
Början av rundan är plan och lätt nedför, så då går det lätt. Men springer man neråt måste man sedan springa uppåt för att komma hem igen, och det är de där förbenade uppförsbackarna som sinkat mig nåt vansinnigt. Där brukar min snittid ligga på över sju minuter vilket såklart drar upp totaltiden. De senaste passen har jag kunnat hålla ett bättre tempo även i uppförsbackarna, även om det fortfarande går långsammare. Oftast känner jag mig spyfärdig där i mitten av backarna nånstans… 😛
Nu är den stora frågan om jag ska fortsätta och bättra på tiden (eller bara hålla den) eller utöka rundan…
PS. Del 2 om semestern kommer nästa gång jag sitter vid datorn, det är på gång! 🙂
Det har inte blivit mycket bloggande på sista tiden, så nu kommer ett sammanfattande inlägg för hela min semester detta året. Jag har redan hunnit jobba nästan en vecka, men vädret ute nu är inte vidare kul så det känns rätt okej ändå. Johan är hemma denna och nästa vecka också så barnen har fortfarande sommarlov i alla fall 🙂
Jag kommer (försöka) skriva så lite som möjligt, och istället slänga med fler bilder. Det går att klicka på dem för att se större version.
1a veckan, v 27, 4-10 juli
Fredag eftermiddag 1 juli åkte jag hem från jobbet efter att ha slitit rätt hårt med att försöka tömma av min att-göra-lista så gott det gick inför ledigheten. Lördagen gick sedan helt och hållet åt till att förbereda inför söndagen då det blev 2-årskalas för fröken Nova. Hela våra familjer kom – mina bröder har inte hälsat på sedan vi flyttade in (med några få undantag). Jag hade hoppats att vi skulle kunna sitta lite ute, men några regnskurar satte stopp för de planerna. Framåt eftermiddagen kunde vi i alla fall komma ut och barnen fick springa av sig lite i trädgården.
Första veckan var jag själv med barnen då Johan jobbade. Vädret hindrade oss från större utflykter, så det blev bara lite cykelpromenader och ett besök i skogen där vi hittade massa blåbär. Ronja följde också med!
På torsdagen höll det uppe och var sol så det blev ett besök på djurparken. Förutom att Oliver sprang bort två (!!) gånger hade vi en mycket mysig dag där vi tittade på sälar, lejon, tigrar, apor och avslutade med att mata en elefant! Skötarna var ute och rastade elefanterna just när vi passerade, och när en stor elefanttjur betade lite gräs utanför grinden var det många som passade på att plocka lite ormbunkar, kvistar och gräs och ge honom. Både jag och Oliver sträckte fram grönska till elefanten som han tog ut händerna på oss, medan Nova höll sig på behörigt avstånd.
På lördagen skulle svärmor och svärfar komma på besök på eftermiddagen, så innan det gick jag och Nova till blåbärsskogen och plockade tillräckligt för att göra en paj och bjuda på 🙂
2a veckan, v 28 – 11-17 juli
Min andra, och Johans första semestervecka började med konstant regnade eller skurar typ en gång i halvtimmen, så vi satt nästan helt instängda de första dagarna. Det blev någon cykelpromenad och lite trädgårdsfix när det höll uppe. Elbilen fick komma ut och köras lite. Nova klarade av att köra bilen helt själv och var helt lyrisk över det. Som tur var gick barnen med på att samsas och turas om ganska bra 🙂
3e veckan – v 29, 18-24 juli
Nu äntligen blev det semester. Måndagen började med ett besök på Navet ihop med farmor och farfar. Förutom de vanliga experimenten och utforskar-sakerna hade de även en dinosaurieutställning med mekaniska dinosar i samma stil med de vi såg på Jurassic Expo i maj.
Insåg nu att det här inlägget blev längre än jag trodde, så jag får dela upp det i två delar. Del två kommer…nån annan dag! Gonatt!
Då vi märkt att Nova varit på gång att börja klättra ut ur spjälsängen och inte varit så nöjd med att sova i den längre så bestämde vi att försöka byta ut hennes säng så fort som möjligt. Mamma och pappa hade en gammal säng ståendes hemma som vi kunde ta till Oliver, så Nova kunde ta över Olivers säng som har en fallskyddsram. Den 3 juli hade vi 2-årskalas för Nova här hemma för hela tjocka familjen, så då kunde vi passa på att få hit sängen. Mamma och pappa var snälla nog att köpa en ny madrass också när de ändå hade haft ärenden i Värnamo.
Så på kalasdagen (söndag) bytte vi ut Olivers säng som alltså är utan fallskydd nu, men som gått bra ändå. En utrullning på dessa veckor bara 🙂
Det dröjde till tisdagen innan vi bar ner Olivers gamla säng till Novas rum, och tanken var att hon skulle få sova där första gången på onsdag dag (min första semestervecka så jag var hemma med barnen). Det blev inte så. Nova blev så exalterad över sin nya säng att vid läggning gjorde hon klart och tydligt att hon skulle sova i sin nya säng! Samma dag hade jag varit och köpt tyg och sytt ett madrassöverdrag så allt var egentligen klart att bäddas upp, och så fick det bli. Nova vinkade när jag sa godnatt och lämnade rummet och hon somnade utan protester.
På onsdagen monterade jag ner spjälsängen och ställde Novas nya säng på plats.
Så första sovningen i en säng hon själv kan kliva ur gick problemfritt, men sedan blev det lite struligare. Redan dagen därpå började hon springa upp och inte vilja sova, men jag bar vänligt men bestämt tillbaka henne varje gång, sa godnatt och vinkade.
Nu några veckor senare är det inga som helst problem att lägga henne. Vi läser en bok som vanligt, och när det är slut så lägger hon sig och somnar utan att springa upp någon gång alls. I alla fall när jag lägger henne, Johan hade lite mer problem med att få henne att stanna i sängen, haha.
Det är väldigt skönt att slippa gå upp på våra lata semestermorgnar nu för att lyfta upp henne ur sängen. Istället är det hon som kommer in och härjar och stökar i vår säng…
Känns som alldeles nyss som vi hade ettårskalas för Nova men nu var det alltså dags för tvåårskalas igår. Idag blir vår lilla bebis, som inte länge är någon bebis, två år. Och så här är det att vara två år och heta Nova.
Längd: 86 cm
Vikt: 12,2 kg
Klädstorlek: 86-92
Skostorlek: 21-22
Antal tänder: 16 st. Hon hade länge länge bara 12 st, men så kom de fyra hörntänderna inom loppet av ca två-tre månader (mars-maj i år).
Hår: Tunt, ljust och lockigt. Blond som brorsan och tunt hår som en docka. Borstar henne med en mjuk babyborste varje morgon och det lossnar alltid jättemycket tunt fint hår. Håret lockar sig mycket i nacken. Hela hennes frisyr är rätt ”tokig” och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det, haha. Luggen är tillräckligt lång för att kunna sättas åt sidan med ett spänne.
Mat & sömn
Nova sover en gång om dagen fortfarande. Precis som sin bror så behöver hon mycket sömn. På förskolan sover hon drygt en timme på dagen, hemma brukar det bli minst två timmar. Hon bråkar sällan över att gå och lägga sig på dagen utan vill gå och sova. Dock har det blivit lite tråkigare på sista tiden så det kan bli lite strul, men hon är ändå inte i läge att sluta sova dag ännu.
Hon är för det mesta snäll att lägga för natten också, men visst har vi fått sitta på en hård liten barnstol i dörren till hennes rum vid ett par tillfällen också. De gånger hon går med på att sova så lägger hon sig tillrätta med sin hund och vinkar till mig med ena handen när jag säger godnatt. Då vet jag att jag kan lämna rummet utan problem.
Äta har länge varit en stor favoritsyssla hos Nova. Medan vi får tjata på Oliver för att han ska komma och äta så släpper Nova oftast allt hon har för händerna och kommer springandes när vi ropar att vi ska äta mat.
Det är dock ingen garanti för att hon ska äta speciellt mycket. Fram till för någon/några månader sedan åt hon i stort sett vad som helst och mycket! När hon var klar klättrade hon ner för sin stol, sprang runt bordet till Olivers plats, klättrade upp på hans stol och klämde sig ner bredvid brorsan och fortsatte äta från hans tallrik. Det hände många gånger att hon åt upp det som Oliver lämnat.
Nu är det inte riktigt så stor aptit längre och vad som helst duger inte. Ibland tömmer hon sin tallrik, visar upp den och vill ha mer eller puttar undan den för att visa att hon är klar. Nästa dag tar hon några tuggor innan hon anser att hon är klar. En tredje dag ska hon ha vår (min och Johans) mat. Från våra tallrikar. Även om hon har exakt samma på sin tallrik…
Mat hon själv inte vill ha från sin tallrik lägger hon över på min eller Johans tallrik. Jättetrevligt med lite halvtuggad paprika, sallad eller köttbit…
Tal & Språk
Nä, det där med att prata är överskattat. Hon pratar fortfarande inte och det är egentligen fortfarande bara ”mamma” som är det enda riktiga ord hon kan och använder rätt. Mamma betyder även pappa.
Hon har sagt pappa, och hon har härmat både ”boll” och ”katt” och ”Olle” vid enstaka tillfällen, men fortfarande så slumpartat att jag inte räknar dem till ord hon kan säga.
Dock har det börjat hända liiite lite de sista 3-4 veckorna och det känns som om hon förhoppningsvis är lite på gång nu. Hon går runt och säger ”baj” lite då och då, och ofta vid de tillfällen då ett ”oj!” hade passat. Hon kan även plocka upp eller peka på saker och säga ”DEN!”. ”Näää” eller ”nej” är inte helt ovanligt heller, men sedan är nog listan på ord hon säger slut. Lite djurläten kan hon förståss fortfarande.
Egna ”ord” har hon mängder av. Detta klipp är från 22 juni.
Förståelse
Det är så lätt att döma Novas förstånd och intelligens efter hur hon kan uttrycka sig, det vill säga nästan inte alls. Så är det naturligtvis inte. Hon förstår otroligt mycket och vet precis vad vi säger, vad som ska göras, hur saker och ting ska gå till och vad som gäller. Vi kan fråga om det mesta och hon nickar eller skakar på huvudet som svar.
Lite ”teckenspråk” funkar också. Att slå ut med armarna med handflatorna uppåt betyder slut eller borta.
Hon kan egentligen enormt många ord, hon kan bara inte säga dem. Vi kan titta i böcker och fråga efter allt från hundar och pingviner till flygplan och regnstövlar och hon kan peka ut i stort sett allt. En app vi har på surfplattan som heter Pekbok för barn (Tappy Happy kids apps & games for kids) har en frågedel med fyra bildalternativ och frågor som ”Var är saxofonen?” och ”Var är blåbären?” klarar hon med galans.
Hon vet hur saker och ting ska vara och hur det går till. Därav inte sagt att hon alltid vill följa det själv. Hon vet precis vad jag menar när jag säger att hon ska spotta ut nappen och lägga den i sängen, men hon vill inte. Hon vet också vad ”borsta tänderna” betyder, så då springer hon oftast iväg så långt hon kan.
När vi ska gå ut går hon och tar fram sina skor och sätter sig i mitt knä så jag kan ta på dem. Sedan klappar hon sig på bröstet för att säga att hon ska ha en jacka och slutligen klappar hon sig själv på huvudet för att säga till att hon vill ha sin mössa eller keps.
Personlighet & Beteende
Nova har två lägen. Det är uppåt eller neråt som gäller. Mittemellan finns inte. Antingen är hon superglad, busig, skrattar och är världens mysigaste. Eller så är hon raka motsatsen. Vansinnigt tjurig, arg och tvär och skriker så öronen blöder. Det tar inte många sekunder att skifta från det ena läget till det andra heller…
Hon tycker om att vara med oss och/eller Oliver. De leker väldigt bra ihop själva, men visst blir det skrik och tjut emellanåt. Kommer dock jag eller Johan så går oftast våra knän och famnar före brorsan. Om jag sätter mig på golvet för att vara med och leka eller ta kort på barnen så tar det sällan många sekunder förrän jag har en Nova i knät.
Lite mer om Nova i punktform.
Klappar Asti när hon och Anna besökte oss i maj.
trycka på en knapp så skärmen tänds och sedan gå och ”prata” i den med telefonen klämd mellan örat och axeln.Summa summarum är Nova en väldigt bestämd dam som vet precis vad hon vill och beredd att ställa till ett himla liv om det inte blir så.
Underbara älskade unge. Grattis till två år! Puss från mamma!
I måndags blev Rasmus påkörd och dog.
Vid lunch fick jag ett samtal från okänt mobilnummer som visade sig vara en dam som blivit vittne till händelsen, och lovat föraren att hjälpa till att hitta ägaren. Jag kunde nog inte riktigt ta in vad hon sa för hela samtalet blev väldigt sakligt. Hon berättade att katten kommit utspringande framför postbilen och dött direkt av smällen, precis utanför vårt hus i stort sett. Hon skickade en bild så jag skulle veta säkert om det var Rasmus.
Jag tryckte undan tankarna ur huvudet och kunde jobba resten av dagen, men när jag körde i bilen hem började det bli jobbigt. När jag svängde in mot oss rann det över.
Dumma dumma kära Rasmus, varför sprang du ut just då…!? Tajmingen att det skulle hända handlar om några få sekunder 😦
Igår begravde vi honom i Häglared. Det var jobbigt att se honom död, alldeles blodig om nosen. En tröst är i alla fall att han, enligt damen som ringde, hade dött direkt och inte behövt lida.
Jobbigast av allt är nog både mitt och Johans otroligt dåliga samvete vi fick. För alla gånger vi schasade bort honom och irriterade oss över honom, när han bara ville komma och gosa och bli klappad. Om jag bara kunde hålla honom en gång till och säga hejdå…
Vi ångrar att vi inte uppskattade de små sakerna, som jag nu inser att jag kommer sakna så.
Till exempel hur han alltid brukade komma in i barnens rum medan jag läste godnattsaga för dem. Ibland hoppade han upp i Olivers säng, ibland låg han på golvet och väntade tills jag gick ut.
Jag kommer sakna hur han alltid kom som ett skott så fort jag och Johan åt chips. Då kunde han nästan slå dem ur handen på oss med tassen om han inte fick något. Starka chips gjorde inget, de åt han upp också.
Jag kommer också minnas, om än inte sakna lika mycket, hur han hade en irriterande förmåga att smita in i sovrummet precis innan läggdags, gömma sig under sängen och sedan när man stängt dörren, bäddat ner sig och lagt sig tillrätta för att sova, komma fram från sitt gömställe, hoppa upp i sängen och lägga sig tillrätta rakt över mina ben, rumpa eller rygg.
Jag kommer minnas hur han brukade hoppa upp på fönsterbrädet utanför badrumsfönstret när han ville komma in på kvällarna.
Jag kommer minnas hur han började bråka med Ronja och jaga henne genom halva huset tills hon fräste och pälstussar flög. När hon undkommit eller vi jagat bort honom började han alltid jama som om det vore otroligt synd om honom.
Men jag kommer också minnas hur de kunde ligga tillsammans i fåtöljen här nere, tvätta varandra och sova ihop.
Just nu känns det fortfarande lite overkligt. Man väntar sig att han ska komma pipandes och jama efter mat som han alltid brukar.
Det är såklart en tröst att ha Ronja kvar. En katt som kommer få mer uppmärksamhet nu än hon fått på länge. För man vet aldrig när det är slut…
Sovgott Rasmus.
2007-11-10 – 2016-06-27
Så har det gått ytterligare ett halvår sedan Olivers senaste inlägg. Då jag tycker ett år är för långt mellan varven att skriva om barnen så får det bli halvårsvis. Hur man nu beskriver en hel individ på några rader…
Längd: 105 cm
Vikt: 19,8 kg
Klädstorlek: 110 (egentligen blandat från 104-116 men 104-byxor är för korta)
Skostorlek: 27-28
Antal tänder: 20
Personlighet & Intressen
inte får som han vill, inte gör vad vi ber honom, vägrar att ens smaka på maten utan bara hävdar att han inte gillar den och är allmänt trotsig. Hans andra personlighet kan helt apropå ingenting säga under middagen att han ”älskar mamma, pappa och Novis!” eller komma fram till oss för att ge oss en kram och en puss, eller sitta och bläddra i en bok ihop med Nova och ”läsa” för henne. Antagligen så som de flesta 4,5-åringar är och gör 😀
Mat & Sömn
Somnat med plattan i handen…! 😀
Språk & Tal
Som jag skrivit tidigare så har han alltid pratat väldigt rent och tydligt, men det är fortfarande några bokstäver som blir fel ibland. Han blandar ihop B och V en aning så det blir till exempel bulkan och Urvan. Tje-ljud kan bli S (sock – tjock).Kunskap
Martinas lilla värld 