Vårt bröllop del 7 – Dagen efter

Då var det då dags för den sista delen i berättelsen om vårt bröllop. För att lättare kunna hitta just bröllopsdelarna har jag nu bestämt mig för att skapa en ny kategori för bara bröllopsdelarna. Själva bröllopsdagen är avklarad och jag tänkte nu skriva om dagen efter, söndagen den 6 juni. Solen sken även denna dag, men det var inte riktigt lika fint väder som på lördagen. Vi hade verkligen haft en otrolig tur och prickat precis rätt dag på hela året kändes det som! 🙂

Vi sov bra på vår bröllopsnatt, men jag vaknade ganska tidigt och hade lite svårt att somna om, precis som jag brukar göra så det var inget ovanligt med det. Vi hade beställt frukost till klockan tio men vaknade till liv efter nio båda två och låg och pratade om gårdagen, tills klockan hann bli efter tio och det knackade på dörren. Utanför stod en av serveringspersonalen sedan kvällen innan och ursäktar sig hundra gånger för att hon försovit sig och skulle gå och göra frukosten nu på en gång. Oss gjorde det ingenting för vi hade inte kommit speciellt långt direkt, utan låg ju fortfarande i sängen och myste och pratade.

Johan fick en morgongåva av mig – en fyll-i-bok med rubriken ”En kärleksförklaring” där jag fyllt i en massa söta kärleksförklaringar helt enkelt! 🙂 Av Johan fick jag ett halsband lite senare på dagen (han hade faktiskt glömt ta med sig det dagen innan) som numera alltid hänger runt min hals. Jättefint! 🙂

Runt elva kom tjejen tillbaka och lämnade av två brickor med frukost på rummet. Och vilken frukost sedan! Där var kaffe, te och juice, yoghurt med flingor i vinglas och frallor med en massa olika goa pålägg. Och en tallrik med små chokladhjärtan! 🙂 Det var mumsigt värre! 😀

Efter frukost ville vi passa på att utnyttja bubbelbadkaret i badrummet, men tyvärr fick vi aldrig bubblorna att funka, så det blev bara en varmt bad, men det var skönt och mysigt det också! 🙂

Klockan var nog runt ett när vi till slut packade ihop alla våra kläder, presenter, festhäften, blommor och allt vi hade där, stuvade in det i bilen och åkte hem, och klev in i vår lägenhet som äkta makar för första gången. Det kliade ju bra i fingrarna för att få öppna alla paket vi fått, så vi ”dukade” upp alla kuvert och presenter på vardagsrumsbordet. Så började vi öppna en i taget, samtidigt som vi noggrant skrev ner vem som gett vad. Då vi önskat oss presentkort hos Ticket var det mycket kuvert, men jag är imponerad över hur fint många gäster gjort det. Fina lådor och snören med kuvertet i, istället för bara just ett kuvert. Vi fick även en del prylar och här kommer lite bilder från presentöppningen med ett smakprov på några presenter och kort.

Välfyllt presentbord

Ett brudpar i porslin som min mamma målat till oss!

En flerfärgad ros!

Många Ticket-presentkort blev det...

...men också en del kontanter. Denna grisen var välgödd med mynt! 🙂

Detta otroligt fina kort hade svärmor gjort till oss!

Ittala vinglas och karaff

Kosta Boda-glasfat

Rasmus tyckte påsarna var roligast!

Denna fina tavla har Sara sytt. Den hänger nu i sovrummet.

Tack så hjärtligt alla våra gäster och andra släktingar
för de fina presenterna och generösa gåvorna!

Senare på eftermiddagen åkte vi ut till svärföräldrarna (som nu för första gången var ÄKTA sådana 😉 ) och fikade lite. På kvällen  var det bara till att packa för resan nästa dag, men den har jag ju redan skrivit om här och här.

Så där ja, då var hela bröllopsdagen och lite till nedpräntad i ord och bilder. Jag ser redan fram emot att om ett år eller så, kunna leta upp de här inläggen och läsa genom historien om vår hittills största dag. Dagen då vi sa JA till varandra och blev man och fru! ❤

Vårt bröllop del 6 – Festen #2

Då var det dags för del 2 av bröllopsfesten. Efter middagen bröt vi upp och det blev mingel och baren öppnade. De som inte skrivit i gästboken fick göra det, ta en drink och bara vara. Jag gjorde verkligen mitt bästa att försöka prata med alla, speciellt med dem som kommit dit i par och inte kände någon annan. Om jag missade någon, så ber jag om ursäkt, men kvällen hade ju tyvärr begränsat med minuter och timmar. Den här stunden var riktigt trevlig, då vi verkligen fick chansen att umgås med våra gäster, vilket vi ju knappt hunnit innan. Jag såg knappt skymten av Johan då han pratade med sina vänner och jag gick runt och pratade med mina. Tanja fick rycka in och vara sömmerska under kvällen också, då hållaren till släpet på klänningen lossnade så hon fick sätta sig och sy fast det igen. Tur jag tog med mig mitt ”survival-kit” med nål och tråd med mera 🙂

Foto: Urban Kallin

Foto: Christian Andersson

Foto: Helena Gidius

Foto: Helena Gidius

Foto: Helena Gidius

Vi passade på att fotograferas med våra familjer på trappan utanför, under den fina skylten som mina föräldrar låtit göra och hängt upp. Ångrar än idag att vi inte tog kort med enbart våra syskon, men vi fick familjebilder i alla fall! 🙂 Märkte efter en stund att det fiffilurades lite inne i matsalen och kikade in vid ett tillfälle och såg att man ställt upp en filmduk där inne, och några av våra gäster höll på att bråka med tekniken runt om. Tydligen ville det inte fungera alls som det skulle så svärmor fick köra iväg med några grabbar för att hämta annan utrustning för att få ordning på grejerna, och undertiden fick personalen börja ställa fram tårta och göra klart för att servera kaffe.

Foto: Christian Andersson

Foto: Hans-Eric Andersson

Det var lika spännande för oss som för gästerna att få se hur tårtan såg ut, då vi bara beställt den över telefon efter lite diskussion om färger och önskemål, men den var så fin så. Att den skulle smaka helt himmelskt däremot visste vi redan, och jag la ribban högt hos några vänner då jag hintade om hur god tårtan skulle vara, haha. Men ingen av dem blev besviken utan höll bara med, vi hade verkligen lyckats hitta en otroligt god tårta! 😀 Vi skar upp tårtan tillsammans, precis som traditionen är, och matade varandra med första skedarna. Sedan tog vi oss varsin tallrik och gick in och satte oss på mitten vid ett av borden som nu var omplacerade till två långbord i matsalen. De fylldes så småningom på med släkt och vänner och så dracks det kaffe i mängder och tårtan åts upp till sista smulan (nästan).

Foto: Henric Bornander

Foto: Urban Kallin

Foto: Henric Bornander

Foto: Henric Bornander

Foto: David Gidius

Foto: David Gidius

Filmduken som var uppställd och projektorn som var inkopplad, var redan igång och på duken gick att läsa ”Första gången vi träffades var i förskolan…”. Jag läste det och klurade lite på vad det kunde vara på gång, men kom inte direkt fram till något vettigt. Jag var helt inställd på att det skulle vara någon av Johans kompisar, men kunde inte komma på vem av våra gäster han hade känt sedan förskolan. De enda sådana vänner var ju… Anna och Lina!? Ska DE göra nånting??
Men mycket riktigt, efter tårtan var uppäten så går Anna och Lina (eller Maggan och Gittan, haha) upp på ”scen” och säger att de nog inte ska hålla ett tal, utan visa lite bilder istället. Så startar ett bildspel på duken, som inleds just av de orden jag tjuvläst. Därefter följer en lååång rad bilder, mer eller mindre smickrande, på mig och på oss från vår uppväxt och historia ihop. De hade lagt in lite texter här och där, och spelade upp musik som hörde ihop med historian bakom bilderna. De avslutade det hela med en bild på min fina smurf där de godkände honom som man åt mig, hehe. Ja, och så var det ju den där otroligt vackra bilden på mig från typ 2001 när jag fulade mig med en pinne och kanske inte ser helt intelligent ut… Men vänta bara, jag har en del bilder på er också 😉 Hela bildspelet fick mig att bli väldigt rörd i alla fall, och jag skrattade åt mig själv att jag klarat av hela vigseln utan att börja gråta, men att det kom nån tår när jag fick se gamla pinsamma bilder på mig själv, haha. Jag var (och är) otroligt tacksam för det fina bildspelet de hade satt ihop. Jag hade verkligen inte räknat med att de skulle göra något så det var en glad överraskning! Tack Maggan och Gittan för det! 🙂

Nästa upp på ”scen” var Christian och Stefan, iförda fantastiska scenkläder – Christian en turkosblå tight kostym och Stefan några silverbrallor och guldkavaj som såg ut att komma direkt från 70-talet respektive nån dålig Las Vegas-cabaré. Oerhört vackert! Christian förklarade att det varit lite tradition för bröderna att sjunga på varandras bröllop, och sist fick de den fantastiska recensionen att det är inte dåligt av två personer att sjunga trestämmigt… Men de ger inte upp för det, nu var det dags igen.
– Den här gången ska vi dessutom ta hjälp av Martina, säger Christian då.
Att säga att jag tappade hakan är nog en underdrift. Jag satt bara och gapade. Skulle JAG fram och sjunga!? Förskräckelsen byttes dock snabbt ut i ett gapskratt, när Henric hoppar fram iklädd ett par blå jazzbyzor, en lila kjol, en tigerrandig tröja med nånting uppstoppat som bröst innanför, en svart peruk och en brun keps ovanpå. På fötterna har han dessutom samma Buffaloskor som förekom under ”modevisningen” tidigare. Behöver jag säga att samtliga kläder var hämtade ur min garderob? 😉
Så börjar den fina allsången. De hade gjort om Galenskaparna & After Shaves låt ”Jag vill ha en gammal jul” till ”Hon vill ha en egen kock” (som från början är Donny Osmonds Puppy love) och alla gäster vek sig dubbla av skratt. Hela texten framgick inte riktigt då, men jag har sett den i efterhand och de har lyckats få med mycket av min uppväxt: djur i bur, skor på hjul (inlines) och att jag ju faktiskt gjort lumpen (jaja, mini-lumpen, men ändå 😉 ) och allt vad det var. Mycket uppskattat, av mig och samtliga gäster! Tack Henric, Christian och Stefan!!

Foto: Jessica Bornander (tror jag...)

Foto: Jessica Bornander (tror jag)

Foto: Anders Richter

När sången var slut var dock inte mina bröder helt klara än. Stefan och Henric gick av scen, men Christian stod kvar och meddelade att han som ordförande i ”Toffelhjältarnas Riksförbund” nu skulle välkomna ytterligare en medlem, och Johan var inte helt nöjd över att få gå upp och svära troseden som man som toffelhjälte alltid ska följa 😉 Jag skrattade så jag fick ont i magen och tårarna rann! När han (till slut) klarat av att läsa upp hela hederskodexen så fick han ta emot sitt medlemsbevis och gå och sätta sig. Stackarn, hahaha!!

Foto: Henric Bornander

Foto: Henric Bornander

När upptågen från gästerna var slut hade vi bara dansen kvar. Vi hade velat fram och tillbaka om den: Johan ville helst slippa och jag var inte så pigg på att stå och stappla fram en halvtaskig vals, men efter övertalning av herr Ek (som stod för musik till trappan vid vår entré) så valde vi att helt enkelt bara dansa. En högstadie-tryckare, men i alla fall en dans. Det fick vi visst inte slippa undan 😉 Låten vi valt var ”Kärleken förde oss samman” av Ulf Lundell. Jag är inte speciellt förtjust i Lundell och låten är lite väl bröllopstypisk, men den är ju så himla fin! 🙂

Foto: Henric Bornander

Efter vår dans var det tänkt att det skulle sättas igång med lite mer dans, men klockan var redan mycket och många valde att åka hem här. De enda som svängde sina lurviga var min nya familj med svärmor i spetsen, hehe! Här gick dock tiden alldeles för fort (hade den i och för sig gjort hela dagen) och snart var klockan ett när det var dags att stänga av musiken och tända ljuset igen. Vi sa hejdå och tackade av de sista gästerna innan vi gick en trappa upp och kröp i säng i det mysiga lilla rummet vi skulle sova i vår första natt som gifta. Tyvärr tog jag inga bilder på rummet på kvällen som jag kan visa, men det var mysigt i alla fall! Vi somnade gott båda två den natten!! 🙂

Nu har jag bara ett inlägg kvar om bröllopet. Tänkte faktiskt skriva om dagen efter då vi hade presentöppning också! Håll till godo! 🙂

Vårt bröllop del 5 – Festen #1

Ja nu har det gått lång tid för det här inlägget att komma. Jag har, som jag säkert redan skrivit, blivit ganska ”mätt” på bröllop och allt som hör därtill och inte riktigt varit motiverad att ta tag i nånting som har med det att göra. Jag fick verkligen ta mig i kragen och sparka igång mig själv för att få klart tack-korten. Fast där var största problemet att jag inte hade en aning om hur jag skulle utforma utsidan av korten, men när det väl löste sig rullade det på ganska fort. Förra veckan la Johan dem på lådan och det var SÅÅÅ skönt att ha det ur världen. Nu är alla måsten klara, och kvar är bara sånt till oss själva. Vi ska välja ut vilka bilder vi ska framkalla och sätta in i album, vilken bild vi vill förstora och så ska alla gästbilder framkallas och sättas in i gästboken. Men det tar vi nån annan dag… 🙂

I vår bröllopsberättelse har vi i alla fall kommit fram till tiden då vi anlänt till festlokalen och fått en skål utbringad i vår ära och det var dags att gå in till matsalen. Vi får se hur långt det inlägget blir, eller om jag blir tvungen att dela upp det i delar också. När alla satt sig till rätta kom vår kock ut och presenterade maten vi skulle äta och vinet som skulle serveras till. För en annan och säkert flera andra var det lite halvt grekiska, men jag vet att Johan älskar en sån presentation och lyssnade intresserat. Det kändes lite proffsigt i alla fall. Tjejerna som serverade var alla klädda i vita lätta sommarklänningar vilket gjorde att hela stämningen på Yxhammargården kändes ”bonnromantiskt” som svärmor så fint uttryckte det, haha. Men hela stället med inredning, rum och personal gav ett litet gammaldags, men ändå fräscht, intryck. Och jag älskade det! Vi kunde inte hittat ett bättre ställe att fira vårt bröllop på! 🙂

Foto: Urban Kallin

Så fort vi satte oss till bords började de flesta gäster att bläddra i festhäftet jag kämpat och slitit med i jag-vet-inte-hur-många timmar. Mycket pill har det varit med det men jag tyckte mestadels det var jättekul. Jag såg hur våra vänner bläddrade fram och tillbaka bland gästpresentationerna och jag hörde hur det fnissades och skrattades bland borden, och jag minns att jag blev så nyfiken på vad det var de fnissade åt. Jag ville gå runt och tjuvlyssna på dem, sitta vid deras bord och skratta med dem. Samtidigt höll jag ett öga på Johan och hans festhäfte och sneglade lite diskret varje gång han bläddrade i häftet. Jag hade nämligen bytt ut mittuppslaget på Johans häfte mot ett ”skrivet tal” till honom från mig. Rubriken var ”Till min man” och jag hade så klart undertecknat det med ”/din fru”. Jag kan inte sjunga, och jag ville heller inte hålla ett tal inför släkt och vänner, så den här lilla överraskningen för min älskade man var perfekt för mig.

Foto: Henric Bornander

Förrätten vi hade valt var räk- och laxmousse på kavring med krispig sallad samt en kapris- och dijonvinegrette. Första talet var mamma som stod för, och hon pratade om min uppväxt, mina första vänner och hur jag och Anna anordnade marsvinsbröllop i hallen där hemma, haha. Hon nämnde också den där killen som bodde i husvagnen bredvid på campingen i Stockholm när jag och kusin Helena inte ville följa med på utflykt… Fast det minns vi ju båda två att det var du Helena som var mest betuttad, eller hur?? 😉
Strax därpå reste sig både Leif och Solveig och höll tal, vilket fick mig att tappa hakan. Aldrig att jag trodde att svärfar skulle hålla tal, på grund av att han själv helt enkelt sagt åt oss att han tänkte totalvägra. De pratade i alla fall om Johans uppväxt lite, och nämnde den där gången då Johan ätit lite för många körsbär… 🙂 De avslutade med att välkomna mig till familjen, men om jag ska bli en riktig Kallin så var det ju bara en sak kvar, och det är att lära sig dricka kaffe. Sorry svärmor (jag vet att du tjuvläser här), det blir aldrig en riktig Kallin av mig då, haha 😉

Foto: Anders Richter

Foto: Henric Bornander

Mamma håller tal. Foto: Henric Bornander

Tal från svärisarna. Foto: Henric Bornander

Sedan var det dags för huvudrätten och då serverades grillad marinerad kalventrecote med potatis- och västerbottenterrine, sparris och baconcrisp samt balsamicosky. Mumsigt mumsigt, och det hoppas (och tror) jag våra gäster tyckte också. Efter maten reste sig min far och bad mig komma fram. Klart jag blev lite nervös och undrade vad han skulle hitta på nu. Han ställde fram en stol som jag fick sätta mig på och så säger han att han bjudit hit lite gäster, och undrade om det var nån jag kände igen. I nästa sekund kom Anna inflygandes i rummet i min gamla gamla svarta uttvättade t-shirt med en tiger på framsidan som jag hade när jag var typ 14-15 år. På sig har hon också mina gamla jeans som är minst sagt utsvängda (det var ju jättemode typ 1999?) samt mina Buffalo platåskor som jag köpte i Belgien sommaren 2000. Jag var minst sagt smått chockad över denna syn! När sorlet lugnat sig efter hennes entré kommer nästa ”gäst”; Tanja i mina ”målarstrecks-jeans” och en lila tröja jag tyckte jag skitsnygg på tiden det begav sig, vilket skulle vara runt år 2000 (sitter och letar bland gamla bilder febrilt här nu för att hitta bilder där dessa kläder figurerar). Därpå följde en liten modevisning där mina vänner bar kläder från min garderob hemma i Skillingaryd. Det finns massa gammalt kvar där som ni kan förstå! Det som visades upp var även mina No Fear baggyjeans, med den mycket udda kombinationen en Backstreet boys-tshirt som jag nog aldrig använt utanför husets dörrar (men färgat håret i), ett par gröna jazzbyxor som jag sytt själv till en dansuppvisning, en leopard-blues, sjuksköterske-outfiten jag hade när jag och Anna mimade till Me & My på cabarén i sexan, tigerlinnet jag sydde själv i högstadiet med mera. Ja, alla kläder är mina. Alla har jag dock inte burit till vardags, utan endast på scen, men ändå… Vilken nostalgi det var att se allt detta! Tusen tack till Anna, Tanja, Jessie, Annelie, Helena och Olivia för att ni vågade visa er iklädda det här!! 🙂

Foto: Anders Richter

Nervös på vad som väntar... Foto: Henric Bornander

Foto: Henric Bornander

Foto: Henric Bornander

Foto: Henric Bornander

Foto: Anders Richter

Under middagen var det också det traditionella klingandet i glasen, stampandet i golvet och bankandet i borden som uppmanade oss att pussas, på stolarna och under bordet, flera gånger om. Det var pussar från alla flickor på brudgummen när bruden gick på toaletten och vice versa, och det hölls tal av Henric och av Peter, samt att Sara läste upp några telegram/postogram. Favorittelegrammet måste varit det här:
Synd jag inte träffade dej, då hade jag sluppit allt ståhej
Grattis från Daniel Westling
Tjejerna från möhippan överlämnade också ett litet album med bilder från möhippan, och det var kul att få se! 🙂

Foto: Henric Bornander

Henric håller tal. Foto: Anders Richter

Foto: Henric Bornander

Foto: Urban Kallin

Det här får nog räcka för detta inlägg, så kommer resten i ett nytt inlägg. Det mesta är redan skrivet så det dröjer nog inte allt för länge! 😉

Over and out!

Vårt bröllop del 4 – Efter vigseln

Så var det dags för fjärde delen i berättelsen om vårt bröllop den 5 juni. Det har idag gått sex veckor sedan bröllopet och tiden har bara sprungit iväg! Jag som höll på så mycket med bröllopspyssel och planering innan den dagen trodde jag skulle ha hur mycket tid över som helst, men jag vet inte om det beror på att det är sommar och fint väder eller vad det är men jag tycker inte jag har nån tid över nånstans. Både juni och juli har bara försvunnit. Förra veckan skickade jag in annons till Värnamo Nyheter och Borås Tidning med bild på oss så den kom med i VN förra torsdagen och i BT i söndags. Tänkte först att det hade gått för lång tid för att annonsera om det, men såg en annons i BT från någon vecka sedan där paret gift sig i oktober förra året, så det finns de som är värre… 😉

För att fortsätta storyn den femte juni så har vi alltså precis klarat av vigseln. Ute ur själva kyrkrummet smet vi och näbbarna upp en trappa till en läktare där vi stod och väntade medan gästerna gick ut ur kyrkan. Vi hade bett Johans föräldrar ställa en vattenflaska i trappan, och det vattnet var nu guld värt! Vi var torra som öknar i munnen så det var bland det godast halvljumma vatten jag druckit, haha.
När alla gäster var ute tassade vi ner igen och gick genom kyrkgången igen, växlade några snabba ord med prästen innan vi gick ut genom sidoingången, och sedan genom en stor vit välvd port i kyrkmuren. Där ute började riset regna på en gång. Vi hade själva ordnat med 30 stycken små blå organzapåsar som vi fyllt med ett speciellt bröllopsris. Vi hade gärna använt vanligt ris, men det fick vi inte för Borås Museum så det fick bli detta speciella, ganska töntiga om du frågar mig, sockerris som smälter när det blir blött. Vi stod en liten stund utanför porten innan vi gick upp på den stora platta brudstenen bredvid.

Foto: Henric Bornander

Foto: Sara Gunnarsson

Foto: Christian Andersson

Foto: Henric Bornander

Foto: Henric Bornander

Foto: Henric Bornander

Foto: Urban Kallin

Foto: Christian Andersson

Jag har läst om flera brudar som menat att den absolut bästa stunden på hela dagen är precis innan man ska gå in i kyrkan, när man står där hand i hand och väntar på att dörren ska öppnas och man ska gå in. Jag håller INTE med! Då var jag skakig av nervositet, halvt gråtfärdig och ville mest få det överstökat. Däremot NU, precis efter vigseln, när vi stod där på brudstenen med alla våra vänner i halvcirkel runt omkring oss, alla glada ansikten och den enorma lättnaden man kände över att ha klarat av det, DEN känslan kommer bli svår att slå. Jag har sällan känt mig så otroligt lycklig som när jag stod där med min alldeles nyblivna MAN bredvid mig, solen sken och hela min familj var där. DET var det absolut bästa stunden på dagen, utan tvekan! 😀
Mina föräldrar var först fram och kramade och gratulerade, och då blev det ”jobbigt” och tårkanalerna höll på att svämma över. Min kära mor och far! ❤ Jag sansade mig dock fort och därefter kom Johans mamma och pappa. Sedan minns jag att det var som om ingen riktigt vågade sig fram, så det tog en liten stund innan övriga gäster bildade kö för att komma fram och kramas. Så var det självklart en massa fotografering, bland annat tillsammans med våra föräldrar på brudstenen.

Foto: Henric Bornander

Foto: Henric Bornander

Foto: Urban Kallin

Foto: Stefan Andersson

När alla hade fått varsin kram, vi hade pussats en oändligt massa gånger och mungiporna i stort sett hade torkat fast och stelnat i ett brett leende började vi gå mot vår ”ride”. Vad vi skulle få åka i var vårt värdpar Sara och Andreas som fixat och varit hemligt, så vi hade slängt lite nyfikna blickar så fort vi kom ut från kyrkan. Där på grusvägen stod nu en svart spegelblank cabbad Ford Mustang och väntade på oss! När vi satt oss i baksätet, och jag lyckats få in allt tyll och tyg (bara det är ju ett projekt i sig…) stod nästan alla gäster som en allé runt bilen med kamerorna riktade mot oss. Vi kunde inte låta bli att fula oss lite och gjorde några fina ”Silvia-vinkningar” mot dem. Så rullade vår chaufför iväg och fällde samtidigt upp taket så inte vinden skulle sabba några frisyrer 😛

Foto: Henric Bornander

Foto: Henric Bornander

Foto: Christian Andersson

Undertiden som våra gäster fick ta sig till Yxhammargården för den efterföljande bröllopsfesten körde vi till Stadsparken för med Henric i släptåg, för att ytterligare lite fotografering. I parken låg det massa folk o gottade sig i solen på gräsplanen så vi hade lite publik undertiden. Mest uppmärksamhet fick nog dock bilen. En man kom fram och dreglade så över bilen att jag ett tag var rädd att han skulle börja göra nåt snuskigt…men han gick sedan.

Foto: Henric Bornander

Foto: Henric Bornander

Foto: Henric Bornander

Foto: Henric Bornander

Foto: Henric Bornander

Jag hade lite telefonkontakt med Christian som hade i uppdrag att fotografera alla gäster under minglet och väntan på oss och när han började bli klar så satte vi oss i bilen igen och började sakta glida genom stan mot Yxhammargården. Vi fick stanna en bit ifrån och vänta på att Sara och Andreas föste in alla gäster inomhus, vilket kanske inte var det lättaste med tanke på det fina vädret, men vi hade en liten överraskning för våra gäster vilket krävde att de skulle vara inomhus och inte se när vi gled upp i bilen och klev ur. Vi smet nämligen in köksvägen och en trappa upp och stod sedan och väntade innanför en dörr en liten stund. När vi stod där steg pulsen igen och jag kände en nästan lika stor nervositet nu som innan kyrkan.
Så började Sonja Aldéns ”Du är allt” att spelas, och vi gick sakta ut på ovanvåningen som löpte längs med väggarna med en öppning och staket ner mot hallen en våning ner där alla gästerna nu stod. Vi hade ”provgått” till musiken dagen innan så vi visste hur fort vi skulle gå och när det var dags att vara framme vid trappan på andra sidan rummet. Vi tajmade det riktigt bra och började gå nerför trappan. Halvvägs ner bröts plötsligt musiken av ett skrapande ljud och jag gjorde mitt bästa för att se riktigt förvånad ut, men i nästa sekund började istället ”I gotta feeling” med Black Eyed Peas spelas och vi dansade ner den sista biten av trappan. Jag som så länge varit så nyfiken på hur våra gäster skulle reagera över denna brytning glömde totalt bort att titta på dem just då, men hörde i alla fall fnittret 🙂

Foto: Urban Kallin

Foto: Urban Kallin

Foto: Henric Bornander

Foto: Christian Andersson

Väl nere kom en servitris fram med en välkomstdrink till oss, och trots att vi själva bestämt att det skulle serveras Asti Cinzano hade jag för tillfället glömt bort det och blev positivt överraskad av den söta smaken 😛 Sedan serverades vi samma tilltugg våra gäster fått i väntan på oss, och Johan matade mig med en hel snitt så jag stod och tuggade med hela munnen full, haha. Det utropades ett fyrfaldigt leve för oss och det skålades och vi fick mingla en liten stund innan det äntligen blev dags att gå in i matsalen. Med tanke på att jag inte ätit något ordentligt sedan frukost så var både jag och Johan rejält hungriga nu så det skulle bli gott med middag. Det får dock bli nästa inlägg! 🙂

Puss o kram!

Vårt bröllop del 3 – Vigseln

Då har vi kommit fram till del 3 av vårt bröllop och jag har nu nått fram till själva vigseln.
Där stod vi nu då, utanför den stora trädörren in till själva kyrksalen. Vår präst Johanna Fridäng var också där och kollade så allt var okej. Mina bröder smet in och sedan gick prästen in. Nu stod vi där med våra brudnäbbar samt en tjej från Borås Museum och strax därpå började ingångsmusiken spela. Låten vi valt heter Ramnakyrkans brudmarsch, vilket ju passade bra med tanke på att vi befann oss just i Ramnakyrkan. Jag och Sara var ju på en bröllopsmässa i Gustav Adolfskyrkan i mars och då spelade de detta stycke, så det var tack vare dem vi fick ingångsmusik. Det var lite tack vare dem vi fick utgångsmarsch också, men det kommer vi till sen.

Ramnakyrkan. Bild tagen 23 maj, när vi övade med våra brudnäbbar. Foto: Henric Bornander

Jag hade hört av någon/läst någonstans att man skulle tänka på att titta på folket när man går in, så man inte går med blicken i backen eller bara stirrar rakt fram, så det var typ det enda jag hade i huvudet när dörren öppnades och vi skulle gå in. Och att jag måste se glad ut! Det sista jag sa va att jag viskade snabbt till våra näbbar att ”så är vi glada nu!”.
Jag minns att jag kände klumpen och tårarna precis när vi gick över tröskeln, men jag svalde och bet ihop. ”Nej, inte redan!!” Så försökte jag mig på att le istället, och titta på gästerna som stod i bänkarna med kamerorna i högsta hugg. Där var de, alla våra nära och kära, mina vänner till vänster och Johans till höger. Halvvägs in upptäckte vi att vi nästan gått ikapp våra näbbar så jag och Johan fick stanna upp lite. När vi övade i kyrkan två veckor tidigare så fick de uppmaningen flera gånger att gå sakta sakta, och det var precis vad de gjorde. Men enligt vår präst var det bättre att gå för sakta än för fort i alla fall 🙂

Foto: Henric Bornander

Fotograf i kyrkan var min bror Henric, samt Johans farbror Urban. De var de enda som fick ta kort under själva vigseln (fram tills vi vände oss om efteråt). Själv hade jag inte tänkt ”förbjuda” våra övriga gäster att ta kort i kyrkan, utan det var prästen som föreslog det på vårt vigselsamtal. Hon menade att om man bara sitter och fipplar med sin kamera och koncentrerar sig på att ta kort, så missar man lätt vad som faktiskt händer där framme och kan inte ”njuta” av själva vigseln utan man är mer fokuserad på att få bra kort. Det lät logiskt tyckte vi så vi valde att gå på hennes rekommendation.

På morgonen, strax innan jag skulle till frisören, fick jag ett sms från en våra sångerskor att hon på grund av privata skäl inte visste om hon kunde vara med och sjunga i kyrkan samt delta under dagen. När vi gick in i kyrkan visste jag fortfarande inte om hon skulle vara där eller ej, utan det var först när vi gått uppför hela altargången som jag såg att hon saknades och att vår andra sångerska Sarah Henriksson stod där själv, med vår inhyrda trumpetare bredvid sig.
Framme vid ”altarringen” försökte jag slappna av och ta djupa andetag. Jag hade tid på mig, för det hela började med en psalm på fyra verser. Det var ingen slump att jag lagt den först i programmet kan jag avslöja 😉 Psalmen var På bröllopsdagen ber vi, som är en omskriven text av Den blomstertid nu kommer.

Foto: Henric Bornander

Efter psalmen började Johanna med välkomstal och min brorsdotter Olivia var uppe och läste en bibelvers (Rom 12:9–10, 15) och innan vi visste ordet av så ställer prästen plötsligt frågan om Johan vill ta mig till sin hustru och älska i nöd och lust. Jag som själv gjort vigselprogrammet visste ju att själva vigselakten var i början, men blev ändå lite överrumplad av frågan. ”Va, redan??” Sedan fick jag samma fråga, och vi sa ja båda två 😀
Därefter kom då momentet jag varit så nervös för. Löftena! Nu skulle jag bli tvungen att prata själv, och dessutom med blicken vänd mot Johan vilket jag var säker på att få mina tårkanaler att svämma över. Visserligen lättade en stor sten när jag fick böla av mig på vigselsamtalet, men helt lugn var jag ju inte. Jag vände mig mot våra brudnäbbar då vi övat att Jakob skulle gå fram och ta emot brudbuketten, men om han hade glömt det eller bara blev lite blyg vet jag inte, men han tittade bara på mig när jag höll fram blommorna. Vår trumpetare Linnea var dock snabbt uppe på fötterna och tog emot buketten istället, hehe.
Johan fick läsa först. Vi hade valt det enkla sättet där prästen läser först och vi läser efter. Det hade normalt sett inte varit så svårt att lära sig de här raderna utantill, men i det här läget vågade vi inte chansa! 😛 Så blev det min tur. Johanna läste, och jag sa efter. Det gick faktiskt bra. Inga tårar, inget skak på rösten, inte ens en felsägning! 🙂 Jag blev så glad att jag viskade ”JAG KLARADE DET!” till prästen efteråt och hon log snällt mot mig. Jag hade klarat det, utan att bryta ihop i tårar, haha.

Foto: Henric Bornander

När löftena var avklarade var det dags för ringväxling. Vi hade valt att lägga både vigselringen till mig samt Johans förlovningsring i asken, som ju var ingraverad på nytt med vigseldatumet. Detta för att vi helt enkelt ville växla ringar, istället för att bara jag skulle få en ring. Johan gick alltså in i kyrkan ringlös. Johan trädde först på ringen på mig, och sedan skulle jag ta på Johans hans ring. Dock så hade värmen denna dag gjort att hans fingrar tydligen svällt upp lite, så jag hade lite problem att få på ringen, och stod och tryckte medan jag började  fnissa allt mer. Men ringen kom på till slut! 🙂

Foto: Henric Bornander

Foto: Henric Bornander

Foto: Henric Bornander

Och så kommer orden ”ni har nu ingått äktenskap med varandra, ni är nu man och hustru” från prästen. DET kändes overkligt!! Nu var det gjort! Därefter var det dags för Sarah att sjunga den första av våra sånger, Himlen runt hörnet av Mauro Scocco (men mest känd framförd av Lisa Nilsson). Låten blev ”vår” låt samma kväll som vår förlovning när vi satt i en av restaurangerna på Gothia Towers där vi bodde, och en kille satt och sjöng och spelade piano och sjöng bland annat denna. Jättemysigt och så romantiskt! 🙂
Precis när hon började sjunga så kom tårarna vällandes upp ur tårkanalerna och jag kunde nog lätt börjat grina, men Johan viskade till mig att om jag börjar gråta så skulle han nypa mig i rumpan, vilket jag inte annat än kunde fnissa åt. Som hon sjöng sedan! Jag måste ju erkänna att jag blev lite orolig när jag insåg att Sarah skulle få sjunga själv, när de hela tiden övat två personer, men hon klarade det hur bra som helst och sjöng jättefint! Vår hjältinna! 😀

Foto: Henric Bornander

Foto: Henric Bornander

Vidare fortsatte vigseln med ett vigseltal från Johanna, där hon berättade att Johan gillar att fiska och att han får mig att skratta, samt att jag gillar att pyssla så hon tyckte Johan skulle fortsätta fiska efter skratt från mig och att jag skulle pyssla om Johan i många år framöver. Så var det förbön och Fader vår innan Sarah sjöng Your Song av Elton John och församlingen sjöng den sista psalmen En vänlig grönskas rika dräkt.

Foto: Urban Kallin

Sedan var det redan över och vi vände oss om mot våra familjer och vänner och genast började kamerorna att smattra för fullt igen. Självklart bjöd vi på en liten puss Så började utgångsmarschen ljuda. Där hade vi valt All you need is love av The Beatles, på orgel av kantorn Marie-Therese Darius samt på trumpet av Linnea Öhrn. Jag var nyfiken på hur det skulle låta, men helt ärligt så minns jag inte att jag hörde den här låten i överhuvudtaget just då. Jag var så uppslukad av allt annat. Jag och Johan stod där vända mot alla våra familjemedlemmar och vänner, gifta och lyckligast i världen och jag kunde inte sluta le. Kamerablixtarna smattrade konstant och framför oss stod ett lite småblygt näbbpar som väntade på tecknet för att börja gå. Signalen hade kommit från min bror, men det missade de små som tittade åt annat håll och jag minns att det kändes som en evighet när vi stod där. Till slut böjde jag mig fram och viskade till dem att de kunde börja gå nu, haha. Så gick det om möjligt ännu saktare ut än in, men mycket mindre nervöst! 😉

Foto: Henric Bornander

Foto: Henric Bornander

Foto: Helena Gidius

Foto: Henric Bornander

Sådärja! Det tog mig bara drygt en vecka att skriva tror jag, haha. Jag hade tänkt att ha gratulationerna efter vigseln i samma inlägg, men ser ju nu att detta blev långt bara om vigseln, så det får bli ett eget inlägg.

Puss o kram!

Vårt bröllop del 2 – Frisör och fotografering

Jag minns inte längre exakt när jag ställde klockan den här morgonen, men det var tidigt, tror det var runt halv sju-sju. Då hade jag ju som sagt redan varit ”vaken” några timmar så jag var jättetrött när det väl var dags att gå upp, men speciellt svårt att komma upp var det ändå inte! 😉 Mycket frukost kunde jag inte äta, det kan jag aldrig så tidigt på morgonen. Efter åtta tog jag en buss ner till stan för att kliva in på Studio Mei vid halv nio. Min frisör Linda började med att duka fram lite mörk choklad och vindruvor och ett glas med ”bubbel” till mig, som jag dock bara satt och sippade på under tiden. Men det var lite gulligt tycker jag! Jag hade planerat att ha med mig min lilla kamera denna dag, men den blev kvar hemma så jag fick använda mig av mobilen istället.

Så här snygg var jag efter en liten stund…

Vid elva-tiden kom Sara, vår värdinna, till Studio Mei också. Då hade hon varit och fixat sitt hår och skulle nu få en sminkning av min frisör. Det hade hon fått presentkort på i födelsedagspresent av mig och min blivande. Johan och Andreas dök också upp på salongen. Då hade Johan varit och fått håret stylat hos sin frisör och sedan hämtat blommorna. När jag fick syn på honom i de fina kläderna och håret alldeles jättefint så var han så snygg att jag nästan blev gråtfärdig.

Foto: Sara

Foto: Sara

Foto: Sara

Medan Sara sminkades var tanken att jag och Johan skulle äta lite.  Johan hade med sig två rejäla baguetter som han fixat på morgonen, men räkor, ägg och sallad. Supergoda, men jag kunde bara äta några tuggor. Jag hade varit ganska hungrig lite tidigare, men nu gick det bara inte äta. Jag kände mig inte speciellt nervös, snarare stressad, så jag fick bara inte i mig mycket alls. När jag gett upp på baguetten så var det dags att byta om, vilket jag fick göra bakom ett litet skynke i personalens lilla pentry. Jag såg då att det låg lite hår på golvet, små strån som nog är ganska naturligt på en frisersalong, men tänkte inte så mycket mer på det…just då. Jag var mest stressad för att klockan redan var tolv, vilket var den tid vi avtalat med fotografen uppe vid kyrkan.

Jag klev ut i salongen och tog på mig strumpebandet och skorna medan Sara stod och höll i klänningen och släpet. När klänningen till slut satt på plats upptäckte vi att den var som en magnet till allt detta hår som låg på golvet. Överallt hade det fastnat massa hår, som inte alls ville lossna när man borstade av med handen. Jag gick ut på trottoaren utanför och vi borstade och skakade tyget för att få bort alla små korta hårstrån, men det gick inget vidare. Vi fick låna en hårvårdsrulle av salongen, men vi behövde verkligen komma iväg på en gång och en sån där rulle skulle vara bra att ha… Vi har en i vår bil, men den var ju redan parkerad vid Yxhammargården… Andreas fick helt enkelt ta en sprint bort till Åhléns och inhandla en sån där rulle. Undertiden baxade jag in hela klänningen i Sara och Andreas bil och väntade. Det tog inte lång tid, men när en stressad brud vill iväg till en försenad fotografering var varje sekund som en minut… Tillbaka kom han joggandes i alla fall och jag satt och rullade klänningen i bilen på väg upp till kyrkan.

Foto: Henric Bornander

Uppe vid Ramnakyrkan mötte vi upp mina bröder Henric och Christian med våra näbbar Ebba och Jakob, och efter ett telefonsamtal hade även vår fotograf Mikael Magnusson lokaliserat oss. Vi slösade ingen tid (vi var trots allt ca 40 minuter försenade…) så vi satte igång direkt. Vi fick börja att jogga uppför en grusväg i de lummiga omgivningarna runt kyrkan, fortsatte gå på skogsvägen med näbbarna som bar mitt släp och sedan fick vi sätta oss på en bänk där i ”skogen” och pussas lite. Fotografen regisserade oss och gav oss idéer hur vi skulle sitta och titta, knäppte av bilder och bredvid eller bakom stod både Henric och Christian och smattrade med sina kameror. Jag skrattade lite åt att framför oss stod hela tre fotografer, inte många brudpar som har så många… 😉

Foto: Henric Bornander

Foto: Henric Bornander

Foto: Henric Bornander

Våra söta näbbar! Foto: Henric Bornander

 Efter en stund åkte mina familjemedlemmar iväg och vi fortsatte själva med fotografen. Vi fick hålla om varandra, gå en massa fram och tillbaka, sitta på olika bänkar och pussas massa gånger! 🙂 Tanken från början när jag bokade Mikael som fotograf var att jag ville ha några bilder i fotostudio, mest som en säkerhet ifall det skulle bli dåligt väder. Nu gick vi ju omkring i strålande sol i en fantastiskt vacker park, och när vi dessutom hade varit försenade så bestämde vi ganska snart att strunta i fotostudion och istället bara fotas ute i naturen. Det är ju ändå det som är finast! Att åka iväg till studion hade ju bara med transport och så tagit säkert en halvtimme, och time flies en sån här dag så då var det bättre att ta bilder på plats.

När klockan var ungefär tjugo i tre tackade Mikael för sig och önskade oss lycka till. Både jag och Johan hade varit ganska lugna hela dagen, inte nervösa alls…fram tills nu. Nu var det nära! Nu kom fjärilarna och de svaga knäna. Och kissnödigheten! Som alltid när jag blir nervös så blev jag kissnödig. Även om det inte var speciellt akut kände jag att det hade inte skadat att få tömma blåsan innan vigseln, för det skulle dröja innan jag kunde komma till en toalett sedan. Men vart finns toalett här? Antagligen en inne på museet nedanför kyrkan, men där befann sig för tillfället alla våra gäster! Och det fanns inte nån natur att sätta sig i heller, vilket inte var så aktuellt med 10 kubikmeter klänning på sig. Det som fanns runt om oss var…villor! I villor finns det toaletter!
Jepp, jag gick helt sonika upp till första bästa hus och ringde på. Det stod en bil utanför, men ingen kom och öppnade. Funderade på att strunta i toalettbesök, men det var några minuter kvar så jag gick vidare till nästa hus. Ingen ringklocka så hårda knack på dörren, men ingen hemma där heller. Inte heller i nästa hus. Vädret var ju på topp så de flesta boråsarna hade gissningsvis flytt till kusten. Nervositeten steg i samma takt som mina trippande steg över till nästa hus. Då fick jag syn på en människa i ett av husen. Ja, någon är hemma! Upp på trappan och några snabba knacknngar. Strax därpå öppnar en kille i bar överkropp som höll på att renovera som bäst. Där står jag med brudklänning och allt och säger:
– Hej. Vi ska vara i kyrkan om tio minuter, får jag låna din toalett?
Han måste blivit ganska förvånad över detta lite udda besök, men hämtar sig snabbt och säger att självklart får jag det, och pekar mot trappan och förklarar vilken dörr. Jag trippar in med allt tyg och skyndar uppför trappan. Kunde knappt sluta skratta åt det hela inombords, men vad gör man inte i nöd?? 😉 Dagens ros till denna hemmabyggare som lät mig låna hans toalett!!

Sedan var det bar att knata upp mot kyrkan och när vi står där en bit bort och väntar på att de sista gästerna ska försvinna in genom dörren kan jag knappt beskriva känslan. Nu är det på riktigt! Jag har mobilen i väskan och uppdaterar min facebook-status medan vi väntar. Klockan 14:58 skrev jag: ”Nu smäller det! 😀 ” I sista stund kommer jag på att vi har ju på oss våra ringar, så vi tar av oss dem och lägger i asken. Så ser vi att alla gäster är inne, och vi går upp mot kyrkan. Utanför väntar Henric, Christian, Ebba och Jakob. Sen var det dags. Sen gick vi in i kyrkan…

Foto: Henric Bornander

Slut för idag, tack för idag! Vigseln kommer jag blogga om imorgon, eller nån annan dag! God natt!

Vårt bröllop del 1 – Dagen innan

Nu var det så dags att skriva ner ”historien om vårt bröllop”. Kommer dela upp det i olika delar då ett inlägg hade blivit kilometerlångt antagligen. Kommer skriva den långa versionen, mest för att jag själv ska kunna gå tillbaka och läsa när jag vill bli lite nostalgisk eller så! 🙂

Fredagen den 4 juni
Detta var ju inte bara kusin Helenas födelsedag utan även vår sista dag som ogifta och sista chansen för oss att ordna inför stundande bröllop. Det började med att jag tog mig till salong Take Care där jag fick benen vaxade och naglarna fixade. Känns alltid lite lyxigt med långa fina naglar! 🙂

Samtidigt var Johan nere i stan och klippte sig. Han har sparat håret några månader nu och har längre hår än han haft på säkert 15-20 år och det är så fint på honom. Svärmor blev alldeles förskräckt när vi sa att han varit och klippt sig, för hon trodde först att han klippt av sig allt hår igen, men vi kunde lugna henne med att han bara tunnat ut det och snyggat till det lite 🙂 Johan blev klar före mig och ringde flera gånger på min mobil men jag satt och fick naglarna fixade och kunde inte svara, men vi möttes upp på torget efteråt. Solen sken från blå himmel och det var jättevarmt denna dag och vi hade blivit hungriga båda två så vi gick till Subway och satte oss på deras uteservering och stressåt varsin ”sub”. Sedan skyndade vi till Yxhammargården för att ordna med dukning och bordsdekorationer. När vi kom dit kom Johan på att vi glömt hämta dekorationsblommorna som vi skulle lämna där, så han fick åka iväg och hämta dem. Undertiden dukade jag upp alla festhäften, placeringskort och mina små ”favouraskar” som jag själv vikt och lagt två godisbitar i till varje gäst. Bordsplaceringstavlan kom också på plats och jag la fram gästboken. Nu var stället så gott som redo för bröllopsfest! 😀

Nästa stopp för dagen var min frisör, Studio Mei där jag lämnade av klänning, underkjol, skor och underkläder samt smycken för nästkommande dag. Jag fick även med mig lite hårprodukter hem som jag skulle lägga i håret samma kväll. Därefter kunde vi åka hem och bara slappna av. Nu fanns det inget mer att göra, nu fanns det inget mer vi kunde göra. Nu fick det bli som det blir och det var dags för oss att bara luta oss tillbaka och börja njuta!

Det gjorde vi genom att göra oss fina och gå ut och äta på Restaurang Villastaden på kvällen. Vi åt där på Alla hjärtans dag då inbjudningskorten nyligen gått ut, och stället blev direkt en favorit för oss båda. Nu gick vi dit, vår sista kväll som ogifta och skålade för oss själva och för Johan som fått nytt jobb! 🙂 Till hösten börjar han på restaurang Balder på Högskolan här i Borås vilket innebär att han numera kommer jobba dagtid och vara ledig kvällar och helger, det vill säga den enda tid han jobbat de senaste åren.

Foto: Johan

Foto: Tomas, ägare av restaurang Villastaden

Mätta och belåtna åkte vi hem och kröp till sängs. Jag hade faktiskt inte så jättesvårt att somna den kvällen, jag kände nog att vi hade läget under kontroll. Dock har jag svårt att sova de sista timmarna, så självklart vaknade jag i svinottan och kunde aldrig riktigt somna om. Perfekt sätt att börja sin bröllopsdag på…not! Men det skriver jag om en annan dag!

Gonatt!