Så, här kommer det inlägg som jag påbörjade häromdagen, men som bytte inriktning 😉
När jag kom till lägenheten i lördags för att städa stötte jag på en (före detta…) granne som frågade lite hur det gått med flytten. Så frågade hon hur katterna tagit det att komma till nytt ställe. Så ja, här är historien om hur katterna kom med till huset.
Det var på fredagskvällen när grabbarna åkte iväg och körde hit saker till huset medan den kvinnliga delen var kvar här och plockade upp. Jag och Johan hade inte diskuterat om hur vi skulle göra med katterna, men jag var nog lite inställd på att låta dem vara kvar i lägenheten över natten och sedan ta dem till huset på lördagen när det lugnat ner sig lite och inte var så mycket spring här.
Men, när männen kommer med ett lass på kvällen och öppnar dörren till släpet hoppar Ronja ut! Så mitt i packandet kommer Johan in med en väldigt stressad katt som alltså hoppat in i släpet när de lastade det, och åkt med hit utan att någon märkt det! Jag tog henne och hon lugnade sig ganska fort. Husse är bra, men matte är faktiskt bäst ändå 😉
Så fick hon gå runt och nosa på sitt nya hem, och var väldigt nyfiken på den där ytterdörren så vi stängde in henne i sovrummet för att hon inte skulle smita ut, ville gärna ta det i lugn och ro när det inte var becksvart ute… En katt är dock en katt och de går inte hålla instängda 😉 så det dröjde inte länge förrän hon satt ute i trädgården =P Det var ingen långvarig utflykt dock.
I nästa vända med flyttsaker så tog Johan med Rasmus (i transportbur denna gång) samt deras matskålar och sandlåda. Tror båda två blev lite glada över att se varandra igen 😉
Första natten hörde jag att Rasmus gick och pep lite, men redan dag två kändes det som om de hade acklimaterat sig och trivdes bra. Båda katterna var ute och inspekterade grannområdet och lärde sig hitta in på både fram- och baksidan.
Några dagar efter ankomst hit satt jag och Johan nere i gillestugan på kvällen och kollade på film. Så hörde jag något klagande/ylande ljud och trodde först något av barnen vaknat. Sedan skrek det till i värsta kattslagsmålet. Jag gick ut och ropade på Rasmus som jag trodde var ute, men ingen katt i sikte. Det visade sig att han var inne, men Ronja kom in en stund senare. Hon som annars är så ren och prydlig var blöt, smutsig och alldeles rufsig i pälsen! Hon verkade dock inte skadad vilket jag blev lite rädd för först. Så nu har hon nog presenterat sig för grannkatten och visat var skåpet ska stå (kan va tvärtom också…) 😉 Tror även att Rasmus rykt ihop med grannkatten vid ett tillfälle, så hoppas rangen är satt nu så vi slipper fler slagsmål… =S
Oavsett så har vi märkt att katterna verkar trivas väldigt bra här. De verkar faktiskt gladare och mer harmoniska än innan. De gillar att ha lite mer yta att röra sig på, de hittar massor av spännande ställen att sova på eller gömma sig från Oliver. De har massor av fönster att sitta och kika på fåglar i, de gillar att springa i trapporna, eller ligga i dem och kika på oss genom springorna (trappstegen). På kvällarna, när barnen sover, söker de alltid upp oss och vill gosa i våra knän 🙂
Just nu ligger jag i soffan i vardagsrummet och har båda katterna som sällskap här. Ronja i fönstret och Rasmus i soffan bredvid. Även om jag är väldigt trött på dem ibland, på allt katthår och kattsand så är det rätt mysigt med dem trots allt…. 😉