Jag är rik!

Shit, jag fick just ett mail. Jag är rik!! 😀

Hälsning,

Jag är Peter Wong Tung Shun arbetar jag som chef i Hang Seng bank i Hong KONG.and Jag har ett affärsförslag för dig. Vår sena kund gjort en fast insatta beloppet på US $ 2 050 000 000 men uppgav inte några anhöriga i någon av hans papper. Vi delar i förhållandet 30% för dig och 70% för mig.

om intresse jag kommer att skicka hela transaktionen information om mottagandet av Ert svar.

Du kan kontakta mig på min privata e-post: p_tuswong@yahoo.com.hk och skicka följande information för dokumentation syfte.
(1) fullständigt namn
(2) Nuvarande bostadsadress
(3) Privat telefonnummer,

Jag ser fram emot att höra från dig snart att förse dig med mer information.

Vänliga Hälsningar.

Peter Wong Tung Shun.

Enligt Valutaomvandlare.info är detta idag 15 174 305 000 SEK, vilket skulle ge mig runt 4,5 miljarder kronor (om jag nu räknat rätt här). JAG ÄR RIK!! Vilken tur för mig att de har en ”sen” kund i Hong Kong och att de valt ut JUST MIG till ”arvinge”. Nu blir det en lyxvilla i Parkstan ändå?! 😀

Bröllopsfotograf

På jobbet idag kom det in ett par med sina barn, en kille på cirka fyra år och ett barn i barnvagn som jag aldrig såg ansiktet på. Jag hörde hur mamman ropade på killen vid ett tillfälle och han hette tydligen Rasmus. På vägen ut hörde jag hur de talade om barnet i barnvagnen som en Ronja. Deras barn hette Rasmus och Ronja. Det tyckte jag var lite roligt.
Jag fick också en kund som betalade såpbubblor (ja, vi säljer såpbubblor…) för fem kronor på sitt kort.
När jag kom ut från jobbet blev jag smått chockad då jag såg att det var alldeles blå himmel utan ett moln. Kände knappt igen mig….

Nu är det dessutom klart. Lördag den 11 september ska jag vara bröllopsfotograf. Jag pratade med den blivande bruden Sofia igår och de ska ha ett väldigt litet, enkelt och familjärt bröllop med bara familjerna som gäster. Först hade de bara tänkt låta familjen agera fotografer, men för att familjemedlemmarna inte ska behöva tänka på fotografering, utan istället få njuta av vigseln så väljer alltså det blivande brudparet att låta en utomstående ta lite kort under själva vigseln. Så där ligger ribban, vilket känns väldigt skönt. Självklart kommer jag göra mitt yttersta för att få så fina bilder som möjligt, men det känns bra att de inte förväntar sig proffsbilder. Ska även ta lite porträttbilder på dem efteråt och så erbjöd jag mig själv att dyka upp redan hos frisören och ta lite kort på förberedelserna. Ser fram emot det här nu så jag tror det blir riktigt skoj! Har börjat fundera lite på ”poser” och sånt som de kan göra. Har kollat genom våra bilder och hittat favoriter, samt andra idéer jag fått från andras bröllopsbilder.
Nu skulle jag helst vilja åka ut till det lilla kapellet ifråga, som är en liten träbyggnad i stil med Ramnakyrkan där undertecknad ju ingick sitt äktenskap, och där ljuset är begränsat, för att få testfotografera, men vi får se hur det blir med det. Har bokat in preliminärt på onsdag så förhoppningsvis ringer inte gubben återbud i sista sekund. Ska dessutom låna en kamera av Urban så vore ju ett plus för mig att få testa den lite innan det väl gäller.

Nu ska jag fortsätta pyssla med ännu ett födelsedagskort! Det känns som om det här kommer bli mitt bästa kort hittills…! 😀

Over and out!

Söndag morgon

Min lindriga förkylning jag drabbades av förra helgen är nu över, så när Johan gick upp tidigt imorse för att medverka på Rångedala marknad med innebandylaget så kände jag att jag lika gärna kunde gå upp jag med. Hade ändå antagligen inte somnat om, så jag gav mig ner till Byttorpsjön och sprang ett varv! Hela sjön runt och det gick riktigt bra!
Det är såå fint vid sjön så tidigt på morgonen. Det ligger en dimma över sjön och solen skiner lite blygt på vattnet och blänker lite i vattenytan och här och där simmar några änder. Det är nästan så jag vill gå upp tidigt nån morgon bara för att gå ner med kameran. Fast då lär väl inte solen skina… Ni får nöja er med en ”Google-bild” på sjön idag.

Foto: Ankernielsen, lånad från http://mw2.google.com/mw-panoramio

Nu sitter jag och äter havregrynsgröt och äggmacka! 🙂 Får ta bussen ner vid tio sen och så börjar jag jobba 10:45. Normalt min lediga helg, men antar att jag saknade några timmar så får jobba idag.

Over and out!

Vårt bröllop del 7 – Dagen efter

Då var det då dags för den sista delen i berättelsen om vårt bröllop. För att lättare kunna hitta just bröllopsdelarna har jag nu bestämt mig för att skapa en ny kategori för bara bröllopsdelarna. Själva bröllopsdagen är avklarad och jag tänkte nu skriva om dagen efter, söndagen den 6 juni. Solen sken även denna dag, men det var inte riktigt lika fint väder som på lördagen. Vi hade verkligen haft en otrolig tur och prickat precis rätt dag på hela året kändes det som! 🙂

Vi sov bra på vår bröllopsnatt, men jag vaknade ganska tidigt och hade lite svårt att somna om, precis som jag brukar göra så det var inget ovanligt med det. Vi hade beställt frukost till klockan tio men vaknade till liv efter nio båda två och låg och pratade om gårdagen, tills klockan hann bli efter tio och det knackade på dörren. Utanför stod en av serveringspersonalen sedan kvällen innan och ursäktar sig hundra gånger för att hon försovit sig och skulle gå och göra frukosten nu på en gång. Oss gjorde det ingenting för vi hade inte kommit speciellt långt direkt, utan låg ju fortfarande i sängen och myste och pratade.

Johan fick en morgongåva av mig – en fyll-i-bok med rubriken ”En kärleksförklaring” där jag fyllt i en massa söta kärleksförklaringar helt enkelt! 🙂 Av Johan fick jag ett halsband lite senare på dagen (han hade faktiskt glömt ta med sig det dagen innan) som numera alltid hänger runt min hals. Jättefint! 🙂

Runt elva kom tjejen tillbaka och lämnade av två brickor med frukost på rummet. Och vilken frukost sedan! Där var kaffe, te och juice, yoghurt med flingor i vinglas och frallor med en massa olika goa pålägg. Och en tallrik med små chokladhjärtan! 🙂 Det var mumsigt värre! 😀

Efter frukost ville vi passa på att utnyttja bubbelbadkaret i badrummet, men tyvärr fick vi aldrig bubblorna att funka, så det blev bara en varmt bad, men det var skönt och mysigt det också! 🙂

Klockan var nog runt ett när vi till slut packade ihop alla våra kläder, presenter, festhäften, blommor och allt vi hade där, stuvade in det i bilen och åkte hem, och klev in i vår lägenhet som äkta makar för första gången. Det kliade ju bra i fingrarna för att få öppna alla paket vi fått, så vi ”dukade” upp alla kuvert och presenter på vardagsrumsbordet. Så började vi öppna en i taget, samtidigt som vi noggrant skrev ner vem som gett vad. Då vi önskat oss presentkort hos Ticket var det mycket kuvert, men jag är imponerad över hur fint många gäster gjort det. Fina lådor och snören med kuvertet i, istället för bara just ett kuvert. Vi fick även en del prylar och här kommer lite bilder från presentöppningen med ett smakprov på några presenter och kort.

Välfyllt presentbord

Ett brudpar i porslin som min mamma målat till oss!

En flerfärgad ros!

Många Ticket-presentkort blev det...

...men också en del kontanter. Denna grisen var välgödd med mynt! 🙂

Detta otroligt fina kort hade svärmor gjort till oss!

Ittala vinglas och karaff

Kosta Boda-glasfat

Rasmus tyckte påsarna var roligast!

Denna fina tavla har Sara sytt. Den hänger nu i sovrummet.

Tack så hjärtligt alla våra gäster och andra släktingar
för de fina presenterna och generösa gåvorna!

Senare på eftermiddagen åkte vi ut till svärföräldrarna (som nu för första gången var ÄKTA sådana 😉 ) och fikade lite. På kvällen  var det bara till att packa för resan nästa dag, men den har jag ju redan skrivit om här och här.

Så där ja, då var hela bröllopsdagen och lite till nedpräntad i ord och bilder. Jag ser redan fram emot att om ett år eller så, kunna leta upp de här inläggen och läsa genom historien om vår hittills största dag. Dagen då vi sa JA till varandra och blev man och fru! ❤

Ronja-mys

Satt och pyssla framför datorn när Ronja kom och jamade på mig och reste sig mot stolen. Jag klappade henne lite och fortsatte med mitt, men hon var inte nöjd så, utan petade på mig med tassen och jamade (gnällde) lite till. När jag klappade henne lite till började hon åma sig som bara hon brukar göra, så jag lyfte upp henne i knät och började klappa henne. Hon började spinna som en helt tröskverk på en gång och blev alldeles till sig av gos-humör. Mys-Ronja!! 🙂

Myyyys!

Övrigt idag är att vi inte är med på Månstad-cyklingen. Johans förkylning har fortfarande inte blivit bättre och då vädret inte lovade att visa sig från sin bättre sida ville vi inte ge oss ut och bli blöta. Enligt rapporter har det dock inte regnat så mycket på cyklisterna, men här kom en störtskur utan dess like i förmiddags. Ikväll blir det umgänge med gänget ändå, då vi ska ut och äta i stan. Det blir trevligt! 🙂

Over and out!

Sova

Hade jättesvårt att somna igår. Låg och vred och vände en bra stund innan John Blund hittade rätt. Men inte nog med det, jag vaknade nån gång inatt, runt tre-tiden, och kunde aldrig somna om. Så jag låg och vred mig och möjligtvis småslumrade fram tills klockan ringde och jag skulle gå upp. Jag fattar inte varför jag ska ha så svårt att sova. Jag börjar bli väldigt trött på det. Bokstavligt talat!

När jag väl sov inatt drömde jag att jag blev biten av en dobbermann i benet. Den, och en hund till samt massa små tecknade figurer (smurfar, dvärgar??) försökte ta sig in i huset. Befann mig hemma hos mina föräldrar när det hände. Fick stänga alla dörrar och fönster för att hålla dem ute, men balkongdörren gick inte stänga helt så de smet in ändå. De va jobbigt…

Nu ska det blir jättekul att gå till jobbet, utvilad som man är *ironi*

Tropikerna?

Kikar ut genom fönstret och undrar om jag hamnat i tropikerna, för vädret utanför påminner om nåt man ser i nån djungel där. Det blåser och regnet ser inte ut att ha nåt slut idag. Då är det skönt att bara sitta inne och fixa med bröllopsbilder som ska skickas in för framkallning. Vi har äntligen valt ut bilder till albumet och förstoringar nu, så nu ska jag bara redigera och fixa alla i Photoshop (puh).

Ps. Nu skiner visst solen igen…

Pappas födelsedagskort

I fredags fyllde min kära far år, och det här är kortet jag gratulerade honom med! Tyvärr hamnade det i fel låda så det kom inte fram förrän idag, men bättre sent än aldrig! 🙂 Då batteriet var slut i kameran är dessa bilder faktiskt tagna med Johans mobil (SonyEricsson C905).

Framsidan

Edwin från Magnolia Summer Collection 2010

"Grattis"-texten är skriven för hand på stämplad banderoll

Min fjäril-stans från Martha Stewart används flitigt 🙂

Over and out!

Kattpromenad

Solen har faktiskt tittat fram här lite grann idag, så jag beslöt mig för att ta ut katterna en sväng. Det har blivit alldeles för lite av den varan i år, men sommaren har inte direkt bjudit på så mycket promenadväder för kissarna. Det blev riktigt skönt väder och jag kunde ta av mig både jackan och luvtröjan och gå i t-shirt utan problem, så skönt! 🙂

Rasmus har hittat ett ställe som luktar gott?? 🙂

När vi skulle hem igen följde båda katterna med så snällt när jag ropade på dem. Till att börja med. Sedan ”fastnade” Ronja i buskarna precis utanför huset och vägrade komma fram. Rasmus kom till slut, men Ronja var kvar där ute i nästan en timme efter att jag och Rasse gått in. Ett tag trodde jag hon hade fastnat eller skadat sig, för hon jamade ynkligt varje gång jag ropade på henne, men hon trivdes väl helt enkelt bara så bra där inne i buskarna, hehe.

Nu ska jag ta och stämpla om den där stämpeln jag var precis klar med, men som Rasmus kom och förstörde genom att först doppa tassen i färg och sedan rakt på min färdigmålade stämpel, jihoo!

Over and out!

Täppt i däsan

Ja, nu är den härliga förkylningen här ”with all it’s glory”. Nysningar, hostningar och en eländes massa snor och det där förbaskade kliandet i halsen som gör att jag bara måste låta så där konstigt så Johan tittar på mig som om jag kom från en annan planet. Det låter nog ungefär så då. Det kan funka att klicka med tungan långt bak i halsen också, men det river inte lika bra som mitt hemska oljud gör… haha!

Stod ut på jobbet idag i alla fall och ska försöka klara av morgondagen också. Sedan är jag ledig två dagar så får försöka friskna till då. Nu ska jag gå och tjata på Johan att gå och köpa chips till mig. Det är jag faktiskt värd ikväll! 🙂

Fredag

Jag kom upp imorse och jag sprang den lilla rundan runt Byttorpsjön. Det är jobbigt och jag vill bara lägga mig ner i ett dike, men jag peppar mig själv och tvingar mig att fortsätta så jag kommer runt och ”i mål” till slut. Väl hemma är det skönt att pusta ut i kontorssstolen och koppla av framför datorn lite medan jag äter frukost. Sedan blir det alltid stressigt och jag måste skynda mig i duschen och göra mig klar för jobbet. Men jag kom i tid idag med.

Resten av dagen har inte gått lika bra. Det började med massa nysningar igårkväll, och idag har det bara fortsatt. Nu känner jag mig i helt tjock i huvudet och har en huvudvärk som bara inte vill gå över (jag har just passerat tre timmar ungefär…). Känner att jag har en monsterförkylning nu som bara väntar på att bryta ut. Vi får se hur det är imorgon bitti. Toppentajming när jag precis kommit igång och börjat träna och röra lite på mig…! 😦

Over and out!

Ps. Det blev ingen villa i Parkstan, bara två nya tia-lotter… Ds.

Mobilkatastrof (=mobil katastrof?)

Igår tog jag bussen ner till stan för att simma lite. En halvtimme senare än planerat för på väg ner till hållplatsen kom bussen körandes när jag hade typ tio meter kvar, så jag började springa för att skynda mig. På samma trottoar kommer en gammal dam gående och ska också med bussen men har heller inte hunnit fram till hållplatsen så hon viftar lite med sin käpp som för att signalera att hon ska med. Så där kommer jag springandes, och tanten som viftar käpp, så jag saktar in vid damen och tror att busschauffören har fattat våra hintar och ska stanna för oss. Icke. Han dundrar förbi som en biltjuv utan minsta tecken att stanna för oss. Kan säga att jag VÄLDIGT irriterad! Vad hade det spelat för roll om han stannat tio meter innan hållplatsen? Eller åtminstone stannat där och väntat in oss? Och så undrar vissa varför busschaufförer har så dåligt rykte…! Morr! Fick traska hem igen och ta en senare buss med helt tappad motivation till simningen, men jag gjorde mina 1000 meter i alla fall.

Men inte nog med det här, när jag kom till badhuset hade jag uppe mobilen för att skicka ett sms, och så skulle plånboken upp för att betala och vips, så gled mobilen ur handen på mig och landade på stengolvet. Batteriluckan och batteriet lossnade, men det har ju hänt förr så brydde mig inte så mycket om det just då. Det var när batteriet var på plats igen och jag skulle starta upp telefonen som jag märkte att något var på tok. Displayen var svart som natten, och det var endast ett svagt knappljud som jag av misstag råkat få på precis innan ”olyckan” som avslöjade att telefonen var igång. Gick inte att få något liv i telefonen i övrigt så det blir till att hålla en tyst minut och lämna in på närmaste elektronikåtervinning. Min kära Samsung S8300 Ultratouch är död.

Orginalbild lånad från http://www.itechnews.net/. Modifierad av mig.

Visst har jag sneglat lite på nya mobiler, men hade inte några planer på att byta upp mig än. Nu har jag inget val. För att fortsätta använda min gamla Samsung E370 som jag fått ta nu tillfälligt är inget alternativ, haha. Kan tillägga till alla jag känner att nästan alla mina kontakter är borta så jag har inte många nummer i telefonboken kvar, så skickar ni sms – underteckna gärna med namn! 🙂

Nu måste jag få klart grattis-kortet till min gamle far som blir ännu äldre imorgon!

Over and out!

Vårt bröllop del 6 – Festen #2

Då var det dags för del 2 av bröllopsfesten. Efter middagen bröt vi upp och det blev mingel och baren öppnade. De som inte skrivit i gästboken fick göra det, ta en drink och bara vara. Jag gjorde verkligen mitt bästa att försöka prata med alla, speciellt med dem som kommit dit i par och inte kände någon annan. Om jag missade någon, så ber jag om ursäkt, men kvällen hade ju tyvärr begränsat med minuter och timmar. Den här stunden var riktigt trevlig, då vi verkligen fick chansen att umgås med våra gäster, vilket vi ju knappt hunnit innan. Jag såg knappt skymten av Johan då han pratade med sina vänner och jag gick runt och pratade med mina. Tanja fick rycka in och vara sömmerska under kvällen också, då hållaren till släpet på klänningen lossnade så hon fick sätta sig och sy fast det igen. Tur jag tog med mig mitt ”survival-kit” med nål och tråd med mera 🙂

Foto: Urban Kallin

Foto: Christian Andersson

Foto: Helena Gidius

Foto: Helena Gidius

Foto: Helena Gidius

Foto: Helena Gidius

Vi passade på att fotograferas med våra familjer på trappan utanför, under den fina skylten som mina föräldrar låtit göra och hängt upp. Ångrar än idag att vi inte tog kort med enbart våra syskon, men vi fick familjebilder i alla fall! 🙂 Märkte efter en stund att det fiffilurades lite inne i matsalen och kikade in vid ett tillfälle och såg att man ställt upp en filmduk där inne, och några av våra gäster höll på att bråka med tekniken runt om. Tydligen ville det inte fungera alls som det skulle så svärmor fick köra iväg med några grabbar för att hämta annan utrustning för att få ordning på grejerna, och undertiden fick personalen börja ställa fram tårta och göra klart för att servera kaffe.

Foto: Christian Andersson

Foto: Hans-Eric Andersson

Det var lika spännande för oss som för gästerna att få se hur tårtan såg ut, då vi bara beställt den över telefon efter lite diskussion om färger och önskemål, men den var så fin så. Att den skulle smaka helt himmelskt däremot visste vi redan, och jag la ribban högt hos några vänner då jag hintade om hur god tårtan skulle vara, haha. Men ingen av dem blev besviken utan höll bara med, vi hade verkligen lyckats hitta en otroligt god tårta! 😀 Vi skar upp tårtan tillsammans, precis som traditionen är, och matade varandra med första skedarna. Sedan tog vi oss varsin tallrik och gick in och satte oss på mitten vid ett av borden som nu var omplacerade till två långbord i matsalen. De fylldes så småningom på med släkt och vänner och så dracks det kaffe i mängder och tårtan åts upp till sista smulan (nästan).

Foto: Henric Bornander

Foto: Urban Kallin

Foto: Henric Bornander

Foto: Henric Bornander

Foto: David Gidius

Foto: David Gidius

Filmduken som var uppställd och projektorn som var inkopplad, var redan igång och på duken gick att läsa ”Första gången vi träffades var i förskolan…”. Jag läste det och klurade lite på vad det kunde vara på gång, men kom inte direkt fram till något vettigt. Jag var helt inställd på att det skulle vara någon av Johans kompisar, men kunde inte komma på vem av våra gäster han hade känt sedan förskolan. De enda sådana vänner var ju… Anna och Lina!? Ska DE göra nånting??
Men mycket riktigt, efter tårtan var uppäten så går Anna och Lina (eller Maggan och Gittan, haha) upp på ”scen” och säger att de nog inte ska hålla ett tal, utan visa lite bilder istället. Så startar ett bildspel på duken, som inleds just av de orden jag tjuvläst. Därefter följer en lååång rad bilder, mer eller mindre smickrande, på mig och på oss från vår uppväxt och historia ihop. De hade lagt in lite texter här och där, och spelade upp musik som hörde ihop med historian bakom bilderna. De avslutade det hela med en bild på min fina smurf där de godkände honom som man åt mig, hehe. Ja, och så var det ju den där otroligt vackra bilden på mig från typ 2001 när jag fulade mig med en pinne och kanske inte ser helt intelligent ut… Men vänta bara, jag har en del bilder på er också 😉 Hela bildspelet fick mig att bli väldigt rörd i alla fall, och jag skrattade åt mig själv att jag klarat av hela vigseln utan att börja gråta, men att det kom nån tår när jag fick se gamla pinsamma bilder på mig själv, haha. Jag var (och är) otroligt tacksam för det fina bildspelet de hade satt ihop. Jag hade verkligen inte räknat med att de skulle göra något så det var en glad överraskning! Tack Maggan och Gittan för det! 🙂

Nästa upp på ”scen” var Christian och Stefan, iförda fantastiska scenkläder – Christian en turkosblå tight kostym och Stefan några silverbrallor och guldkavaj som såg ut att komma direkt från 70-talet respektive nån dålig Las Vegas-cabaré. Oerhört vackert! Christian förklarade att det varit lite tradition för bröderna att sjunga på varandras bröllop, och sist fick de den fantastiska recensionen att det är inte dåligt av två personer att sjunga trestämmigt… Men de ger inte upp för det, nu var det dags igen.
– Den här gången ska vi dessutom ta hjälp av Martina, säger Christian då.
Att säga att jag tappade hakan är nog en underdrift. Jag satt bara och gapade. Skulle JAG fram och sjunga!? Förskräckelsen byttes dock snabbt ut i ett gapskratt, när Henric hoppar fram iklädd ett par blå jazzbyzor, en lila kjol, en tigerrandig tröja med nånting uppstoppat som bröst innanför, en svart peruk och en brun keps ovanpå. På fötterna har han dessutom samma Buffaloskor som förekom under ”modevisningen” tidigare. Behöver jag säga att samtliga kläder var hämtade ur min garderob? 😉
Så börjar den fina allsången. De hade gjort om Galenskaparna & After Shaves låt ”Jag vill ha en gammal jul” till ”Hon vill ha en egen kock” (som från början är Donny Osmonds Puppy love) och alla gäster vek sig dubbla av skratt. Hela texten framgick inte riktigt då, men jag har sett den i efterhand och de har lyckats få med mycket av min uppväxt: djur i bur, skor på hjul (inlines) och att jag ju faktiskt gjort lumpen (jaja, mini-lumpen, men ändå 😉 ) och allt vad det var. Mycket uppskattat, av mig och samtliga gäster! Tack Henric, Christian och Stefan!!

Foto: Jessica Bornander (tror jag...)

Foto: Jessica Bornander (tror jag)

Foto: Anders Richter

När sången var slut var dock inte mina bröder helt klara än. Stefan och Henric gick av scen, men Christian stod kvar och meddelade att han som ordförande i ”Toffelhjältarnas Riksförbund” nu skulle välkomna ytterligare en medlem, och Johan var inte helt nöjd över att få gå upp och svära troseden som man som toffelhjälte alltid ska följa 😉 Jag skrattade så jag fick ont i magen och tårarna rann! När han (till slut) klarat av att läsa upp hela hederskodexen så fick han ta emot sitt medlemsbevis och gå och sätta sig. Stackarn, hahaha!!

Foto: Henric Bornander

Foto: Henric Bornander

När upptågen från gästerna var slut hade vi bara dansen kvar. Vi hade velat fram och tillbaka om den: Johan ville helst slippa och jag var inte så pigg på att stå och stappla fram en halvtaskig vals, men efter övertalning av herr Ek (som stod för musik till trappan vid vår entré) så valde vi att helt enkelt bara dansa. En högstadie-tryckare, men i alla fall en dans. Det fick vi visst inte slippa undan 😉 Låten vi valt var ”Kärleken förde oss samman” av Ulf Lundell. Jag är inte speciellt förtjust i Lundell och låten är lite väl bröllopstypisk, men den är ju så himla fin! 🙂

Foto: Henric Bornander

Efter vår dans var det tänkt att det skulle sättas igång med lite mer dans, men klockan var redan mycket och många valde att åka hem här. De enda som svängde sina lurviga var min nya familj med svärmor i spetsen, hehe! Här gick dock tiden alldeles för fort (hade den i och för sig gjort hela dagen) och snart var klockan ett när det var dags att stänga av musiken och tända ljuset igen. Vi sa hejdå och tackade av de sista gästerna innan vi gick en trappa upp och kröp i säng i det mysiga lilla rummet vi skulle sova i vår första natt som gifta. Tyvärr tog jag inga bilder på rummet på kvällen som jag kan visa, men det var mysigt i alla fall! Vi somnade gott båda två den natten!! 🙂

Nu har jag bara ett inlägg kvar om bröllopet. Tänkte faktiskt skriva om dagen efter då vi hade presentöppning också! Håll till godo! 🙂

Vårt bröllop del 5 – Festen #1

Ja nu har det gått lång tid för det här inlägget att komma. Jag har, som jag säkert redan skrivit, blivit ganska ”mätt” på bröllop och allt som hör därtill och inte riktigt varit motiverad att ta tag i nånting som har med det att göra. Jag fick verkligen ta mig i kragen och sparka igång mig själv för att få klart tack-korten. Fast där var största problemet att jag inte hade en aning om hur jag skulle utforma utsidan av korten, men när det väl löste sig rullade det på ganska fort. Förra veckan la Johan dem på lådan och det var SÅÅÅ skönt att ha det ur världen. Nu är alla måsten klara, och kvar är bara sånt till oss själva. Vi ska välja ut vilka bilder vi ska framkalla och sätta in i album, vilken bild vi vill förstora och så ska alla gästbilder framkallas och sättas in i gästboken. Men det tar vi nån annan dag… 🙂

I vår bröllopsberättelse har vi i alla fall kommit fram till tiden då vi anlänt till festlokalen och fått en skål utbringad i vår ära och det var dags att gå in till matsalen. Vi får se hur långt det inlägget blir, eller om jag blir tvungen att dela upp det i delar också. När alla satt sig till rätta kom vår kock ut och presenterade maten vi skulle äta och vinet som skulle serveras till. För en annan och säkert flera andra var det lite halvt grekiska, men jag vet att Johan älskar en sån presentation och lyssnade intresserat. Det kändes lite proffsigt i alla fall. Tjejerna som serverade var alla klädda i vita lätta sommarklänningar vilket gjorde att hela stämningen på Yxhammargården kändes ”bonnromantiskt” som svärmor så fint uttryckte det, haha. Men hela stället med inredning, rum och personal gav ett litet gammaldags, men ändå fräscht, intryck. Och jag älskade det! Vi kunde inte hittat ett bättre ställe att fira vårt bröllop på! 🙂

Foto: Urban Kallin

Så fort vi satte oss till bords började de flesta gäster att bläddra i festhäftet jag kämpat och slitit med i jag-vet-inte-hur-många timmar. Mycket pill har det varit med det men jag tyckte mestadels det var jättekul. Jag såg hur våra vänner bläddrade fram och tillbaka bland gästpresentationerna och jag hörde hur det fnissades och skrattades bland borden, och jag minns att jag blev så nyfiken på vad det var de fnissade åt. Jag ville gå runt och tjuvlyssna på dem, sitta vid deras bord och skratta med dem. Samtidigt höll jag ett öga på Johan och hans festhäfte och sneglade lite diskret varje gång han bläddrade i häftet. Jag hade nämligen bytt ut mittuppslaget på Johans häfte mot ett ”skrivet tal” till honom från mig. Rubriken var ”Till min man” och jag hade så klart undertecknat det med ”/din fru”. Jag kan inte sjunga, och jag ville heller inte hålla ett tal inför släkt och vänner, så den här lilla överraskningen för min älskade man var perfekt för mig.

Foto: Henric Bornander

Förrätten vi hade valt var räk- och laxmousse på kavring med krispig sallad samt en kapris- och dijonvinegrette. Första talet var mamma som stod för, och hon pratade om min uppväxt, mina första vänner och hur jag och Anna anordnade marsvinsbröllop i hallen där hemma, haha. Hon nämnde också den där killen som bodde i husvagnen bredvid på campingen i Stockholm när jag och kusin Helena inte ville följa med på utflykt… Fast det minns vi ju båda två att det var du Helena som var mest betuttad, eller hur?? 😉
Strax därpå reste sig både Leif och Solveig och höll tal, vilket fick mig att tappa hakan. Aldrig att jag trodde att svärfar skulle hålla tal, på grund av att han själv helt enkelt sagt åt oss att han tänkte totalvägra. De pratade i alla fall om Johans uppväxt lite, och nämnde den där gången då Johan ätit lite för många körsbär… 🙂 De avslutade med att välkomna mig till familjen, men om jag ska bli en riktig Kallin så var det ju bara en sak kvar, och det är att lära sig dricka kaffe. Sorry svärmor (jag vet att du tjuvläser här), det blir aldrig en riktig Kallin av mig då, haha 😉

Foto: Anders Richter

Foto: Henric Bornander

Mamma håller tal. Foto: Henric Bornander

Tal från svärisarna. Foto: Henric Bornander

Sedan var det dags för huvudrätten och då serverades grillad marinerad kalventrecote med potatis- och västerbottenterrine, sparris och baconcrisp samt balsamicosky. Mumsigt mumsigt, och det hoppas (och tror) jag våra gäster tyckte också. Efter maten reste sig min far och bad mig komma fram. Klart jag blev lite nervös och undrade vad han skulle hitta på nu. Han ställde fram en stol som jag fick sätta mig på och så säger han att han bjudit hit lite gäster, och undrade om det var nån jag kände igen. I nästa sekund kom Anna inflygandes i rummet i min gamla gamla svarta uttvättade t-shirt med en tiger på framsidan som jag hade när jag var typ 14-15 år. På sig har hon också mina gamla jeans som är minst sagt utsvängda (det var ju jättemode typ 1999?) samt mina Buffalo platåskor som jag köpte i Belgien sommaren 2000. Jag var minst sagt smått chockad över denna syn! När sorlet lugnat sig efter hennes entré kommer nästa ”gäst”; Tanja i mina ”målarstrecks-jeans” och en lila tröja jag tyckte jag skitsnygg på tiden det begav sig, vilket skulle vara runt år 2000 (sitter och letar bland gamla bilder febrilt här nu för att hitta bilder där dessa kläder figurerar). Därpå följde en liten modevisning där mina vänner bar kläder från min garderob hemma i Skillingaryd. Det finns massa gammalt kvar där som ni kan förstå! Det som visades upp var även mina No Fear baggyjeans, med den mycket udda kombinationen en Backstreet boys-tshirt som jag nog aldrig använt utanför husets dörrar (men färgat håret i), ett par gröna jazzbyxor som jag sytt själv till en dansuppvisning, en leopard-blues, sjuksköterske-outfiten jag hade när jag och Anna mimade till Me & My på cabarén i sexan, tigerlinnet jag sydde själv i högstadiet med mera. Ja, alla kläder är mina. Alla har jag dock inte burit till vardags, utan endast på scen, men ändå… Vilken nostalgi det var att se allt detta! Tusen tack till Anna, Tanja, Jessie, Annelie, Helena och Olivia för att ni vågade visa er iklädda det här!! 🙂

Foto: Anders Richter

Nervös på vad som väntar... Foto: Henric Bornander

Foto: Henric Bornander

Foto: Henric Bornander

Foto: Henric Bornander

Foto: Anders Richter

Under middagen var det också det traditionella klingandet i glasen, stampandet i golvet och bankandet i borden som uppmanade oss att pussas, på stolarna och under bordet, flera gånger om. Det var pussar från alla flickor på brudgummen när bruden gick på toaletten och vice versa, och det hölls tal av Henric och av Peter, samt att Sara läste upp några telegram/postogram. Favorittelegrammet måste varit det här:
Synd jag inte träffade dej, då hade jag sluppit allt ståhej
Grattis från Daniel Westling
Tjejerna från möhippan överlämnade också ett litet album med bilder från möhippan, och det var kul att få se! 🙂

Foto: Henric Bornander

Henric håller tal. Foto: Anders Richter

Foto: Henric Bornander

Foto: Urban Kallin

Det här får nog räcka för detta inlägg, så kommer resten i ett nytt inlägg. Det mesta är redan skrivet så det dröjer nog inte allt för länge! 😉

Over and out!

Anna och Mejas födelsedagskort

Det här kortet pysslade jag ihop till Annas födelsedag. Det blev väl inte riktigt som jag tänkt mig från början med färgläggningen, för jag håller fortfarande på att försöka bemästra tekniken med vattenpensel och distresser. Jag kan erkänna att det är det tredje försöket av pelikanen som sitter här. Skam den som ger sig 😉

Pysslade även ihop ett kort till Linas lilla Meja som redan fyllt två år. Så här såg det ut!

Har fortfarande två födelsedagar kvar den här månaden så det blir en del pyssel om kvällarna. Men det är roligt att hela tiden se att man lär sig mer och förhoppningsvis bli lite bättre för varje gång! 🙂

Nu ska jag snart ge mig ner till Stadsparksbadet för att simma lite tänkte jag.

Over and out!

17 augusti

Idag är det exakt 8 år sedan jag flyttade till Borås. Det minns jag på grund av att det även är Annas (Maggies) födelsedag. Jag minns hur pappa skjutsade upp mig till Annas föräldrars hus och jag överlämnade en liten present (en ram jag målat själv och satt in en bild på mig, Anna och Lina) innan vi tog mitt pick och pack och styrde mot stora staden Borås. Där packade vi upp alla grejer i den lilla lilla lägenheten på fjärde våningen i ”skyskrapan” på Sjöbo med sin imponerande yta på 24kvm. Kan ha varit 23,5 också. Ett rum, en kokvrå och en toalett med toalett och handfat. Duschen var nere i källaren och fick delas med samtliga invånare i ettorna på alla husets tolv våningar. Inte så fräscht alltid…!

Efter nästan exakt tre månader bytte jag den lilla ettan mot en större etta på Norrmalm med gångavstånd ner till skolan. Där bodde jag i 5½ år innan jag flyttade ihop med Johan i vår nuvarande trea. Det är nog få lägenheter som den på Norrmalm som blivit så fotograferad. Ja, alltså inte foton tagna direkt på väggar och golv, utan foton tagna I lägenheten. Många flumbilder har det tagits där!!

Så här såg jag ut 2002! Luggen var tillfälligt borttagen här.

Nu sitter jag här, åtta år senare, och undrar lite var tiden har tagit vägen. Jag flyttade hit som ung, singel, student och smålänning. Nu återstår ingenting av det! 😛 När utbildningen avslutades efter två år räknade nog min pappa med att jag skulle flytta hem igen och blev nog lite besviken när det inte blev så. Aldrig övervägde jag den tanken. Jag var fast besluten om att hitta ett jobb här och stanna kvar. Det är ju inget jag ångrar idag direkt 😉 Visst tycker jag det är tråkigt att ha min familj så långt bort, och jag blir riktigt ledsen över det faktum att mina och Johans framtida barn inte kommer träffa mormor och morfar lika ofta som farmor och farfar, men mitt liv är här nu. Och det startade för åtta år sedan… 🙂

Over and out!

Ps. Grattis på födelsedagen Maggie!

Gravid-dröm och morgonjogging

Inatt drömde jag att jag var gravid. När jag vaknade blev jag både lättad och besviken. Mest lättad…tror jag…??

Sitter här och äter frukost och pustar ut efter min löparrunda. Jajemän, ni läste rätt. Jag, Martina Kallin, gick upp 06:15 för att halv sju ge mig ut och jogga runt Byttorpsjön. Kan väl erkänna att jag inte var så jättetaggad när klockan ringde, men jag hade redan vaknat när Johan gick upp och jag skulle antagligen inte somna om heller så då kunde jag lika gärna ge  mig ut. Det gick riktigt bra och det finns nog hopp om den här hopplöst lata bruden ändå. Nu är det beach 2011 som gäller, hahaha! 😉

Dags att käka upp och sedan hoppa i duschen och dra till jobbet! Ha en bra en!

Over and out!

Brandvarnare

Visst är det jobbigt när brandvarnaren går igång för att man står i duschen och det råkar komma ut lite väl mycket ånga? Som tur var så var jag precis klar, men blöt som en fisk. Och nu vet vi ju att den funkar i alla fall! 😛

Idag är det Johans första dag på nya jobbet. Han var lite nervös igår, men jag vet att det kommer gå toppen för honom. Han kom upp ur sängen i tid imorse till och med 😉 Min älskade Johan har börjat jobba dagtid, det känns lite konstigt måste jag erkänna, men det kommer vara helt underbart att ha honom hemma på kvällarna och helgerna. Nu är det bara jag som skulle hitta ett måndag-fredag-jobb med… =/

Loppis

Benen är bra möra idag efter min ”springning” igår. Nu gäller det bara att hålla i det här och inte tappa det efter si så där två veckor som jag brukar. På onsdag får det bli lite simning tror jag 🙂

Imorse var jag som sagt på loppis med svärmor och sväggan. Att gå upp klockan sju en ledig lördag tog ju emot vill jag lova, men upp kom jag (mer eller mindre vaken). Dock kan vi ju sammanfatta det som att det här med loppis var nog inget för mig. Så mycket skit det fanns! Och folk köpte det! 😛 Visst kan man göra fynd, helt klart, men det fanns inget där idag som intresserade mig. Sara hittade dock en stol och två dukar som följde med hem för den totala summan av 80-90 kronor. Kanske kan det bli intressant att följa med igen den dag man har ett hus att fylla med möbler, men fram tills dess tar jag nog sovmorgon istället 😉

Nu ska jag göra mig i ordning för att grilla med gänget! 🙂 Vad ska ni göra ikväll?

Over and out!