Oliver 4 år

*Publicerat 23 december*

Fyra år har gått sedan Oliver kom till oss. Det där lilla knytet som såg dagens ljus den 16 december 2011 har nu blivit en stor liten pojke som förgyller våra liv, testar vårt tålamod, får att skratta och vilja slita vårt hår, som överöser oss med kramar och pussar och ser till att vi är trötta när vi går och lägger oss. Underbara älskade Oliver – i fyra år har du funnits hos oss och jag kan inte ens föreställa mig hur livet skulle se ut utan dig. Hur ska jag kunna skriva om dig och göra dig rättvisa? Hur berättar man om en hel individ med några bokstäver på en skärm? Jag ska göra ett försök. Försöka få med det mesta och det viktigaste, men kommer glömma massor. Varning för långt inlägg… Jag vet att ingen annan kommer orka läsa allt, det här är för mig och dig Oliver (men läs gärna avsnittet ”Oliver och hemligheter”!!) Om inte annat så sammanfattningen i sista stycket 😉

Kropp & knopp2015-12-16 06.31.54

Vi besökte BVC i måndags där du fick ställa dig på en våg och mäta dig. Du vägde in på lite över 18 kg och når dryga metern över marken. Nä, någon basketspelare kommer du nog aldrig bli 😉 Precis som hela din uppväxt hittills så ligger du under i kurvan på längden, men över på vikten. Att du är ganska kort syns när du leker med jämnåriga och bland dina förskolekompisar (som i många fall är äldre än dig också). Att du skulle väga mer än du ”ska” kan jag inte påstå syns så väl på dig längre (annat var det runt din ettårsdag 😉 ), du har sträckt ut dig rätt bra tycker jag och ser ganska ”lång”smal ut.

Vikt: 18,5 kg
Längd: 102 cm

På kläder är det 98/104/110 som gäller, även om det sistnämnda kan vara lite stor ibland. På fötterna har du storlek 25-26.

Mat & sömn

Som med det mesta finns det två lägen på dig. Antingen eller. Antingen rör du inte maten, eller så länsar du allt och slickar tallriken (det där har bokstavligt talat hänt!). Maten som var god på kvällen duger inte alls dagen därpå. När du äter så går det låååångsamt! Medan Nova slevar i sig sin mat på några minuter och sen är klar, så sitter du och petar, äter, pratar, petar, pratar, vrider dig, pratar… Det tar tid innan du är klar!

Det är fortfarande kolhydrater som går hem bäst – potatis, pasta och ris. Proteinerna lämnar du gärna. Det kan gå bra med korv och färs (typ köttbullar) men det är lite från dag till dag. Sånt du inte gillar är tomat (berättar du gärna bestämt), lök… och typ alla andra grönsaker som inte är gurka?

Du har slutat sova på dagen. Typ. Åker vi bil längre än fem kilometer har du väldigt lätt för att somna, och det har hänt att du fått sova en halvtimme på dagen, men i regel så är sovstunden på dagen borta.

Sova gillar du fortfarande att göra. Eller i alla fall på ett sånt sätt att du är väldigt lätt att söva på kvällarna. Vi läser en saga, säger godnatt och lämnar rummet. Det är nästan aldrig några bekymmer. Nu när vi gått upp till heltid på förskolan igen så är du väldigt trött om kvällarna och protesterar sällan när det är läggdags. Sedan sover du hela natten, men har en otäck ovana att vakna väldigt tidigt på morgnarna. Oftast är du uppe vid halv sex-sex på morgonen, två gånger den här veckan har jag fått gå in och väcka dig halv sju.

Grejen har varit att du sovit lite för bra. När jag kommit in för att kolla till dig innan jag går och lägger mig om kvällen har det flera gånger hänt att du kissat på dig i sömnen, men du känner inte av det utan sover vidare, så jag fått väcka dig och ta upp dig för att byta kläder och sängkläder. Efter sommaren blev det så ”illa” ett tag att vi fick börja ta på blöja på natten igen, vilket kändes tråkigt efter att ha varit helt blöjfria sedan april. Nu har vi dock kommit ut på andra sidan igen, och efter lite upp-och-ner så går det bra igen. Du har börjat vakna och känna att du behöver kissa, även om du inte hunnit till toaletten alla gånger. I skrivande stund har du nog varit helt ”olycksfri” i runt två veckor?

IMG_4517

Bild från september

Språk & tal

På BVC testade sköterskan Helena din ordkunskap genom att bläddra i ett block med teckningar på en pojke i olika situationer. För varje bild frågade hon saker som ”Pojken äter med en… sked”, ”Pojken öppnar en… dörr” och ”Pojken tittar på…kossor/en ko och nallen sitter i en… korg”. Det klarade du utan några som helst problem (förutom att du kallade en korg för vagn).

Du pratar mycket, ofta, bra och tydligt. Du snappar upp ord och uttryck vilket är väldigt roande att höra när du återanvänder. Man känner sig lite träffad titt som tätt… 😉 Exempel på sånt du snappat upp är;

  • Det tror jag säkert!
  • Den här maten va himla go!
  • ”Kom kom kom kom till Novis restaurang”. (Johan brukar sjunga så efter originalet ”Kom kom kom kom till Brittas restaurang”)

Tycker inte det är några större problem att höra och förstå vad du säger, för du pratar tydligt och rent. Dock är det vissa ljud och ord som är lite svårare än andra att få till. ”Tjuven” blir ”suven”, ”kanske” blir ”kanse” och ”garage” heter fortfarande ”barage” enligt dig. Ett annat knepigt ord är ”fjäril” som vi får upprepa några gånger innan du till slut kan få det rätt, men nästa gång blir det tokigt igen. Du kan härma de alla flesta nya ord riktigt bra som vi säger till dig. Till och med hypsilophodon som är en dinosaurie i en Bamse-tidning 🙂

Böjningar på både verb, substantiv och adjektiv är, helt förståeligt, knepigt att få rätt alla gånger. Det blir ord som ”långare” (längre), ”hållde” (höll), ”sovde” (sov) och ”villde” (ville).

Annars är inte talet något vidare bekymmer. Du kan prata för dig. Verkligen. Speciellt klockan sex på morgonen kan du ha väldigt mycket att prata om. Mamma och pappa är kanske inte alltid riktigt så mottagliga för all denna information du vill dela med dig av så tidigt bara… 😉

2015-12-16 17.44.48Oliver och hemligheter

Vi har märkt att du inte är så bra på att hålla hemligheter, haha. För ett antal veckor sedan åkte du och pappa iväg för att hämta ut ett paket på ICA, och väl hemma smugglade Johan in ett stort paket i källaren och tog in ett annat mindre paket i hallen. Självklart undrade Oliver högt och ljudligt var det stora paketet var när Johan kom in, och Johan försökte prata bort det och säga att de ju hade paketet där. I badrummet stod jag och hörde allt och förstod att det var min julklapp som Johan hämtat ut och smugglat in samtidigt som han hämtade ut ett annat paket till sig själv. Jag låtsades inget höra…

På morgonen efter när jag kom upp kom Oliver fram till mig och sa glatt att det stora paketet minsann var till mamman!
– Jaha, sa jag. Men du tror inte att du skulle hålla det hemligt och inte säga det till mig då?
– Det sa pappa också!! svarade du uppspelt då.
Hahaha. Käre lille pojk…! 🙂 Efter detta har vi fått tänka på vad vi berättar och säger till dig 😉

Bokstäver och siffror

Du kan räkna till 12 utan problem, och upp till 20 med lite hjälp. Du kan titta och känna igen alla tio siffror (de fem första är lättast). På chokladkalendern som du har nu så har jag sagt vilket nummer det är dags för och så har du fått leta upp den luckan själv. När det gick över till tvåsiffrigt så säger jag till exempel ”två ettor” eller ”en etta och en fyra” och så kan du hitta dem.

Räkna saker går bra att göra också, men ibland hoppar du över något av objekten eller räknar dem två gånger. Fast då är det ju själva ”pekningen” som blir fel och inte räkningen.

Bokstäver har vi övat en del på också, både hemma och på förskolan. På väggen i ditt rum har vi en Bamse-plansch med hela alfabetet som vi kan peka på och prata om de olika bokstäverna. Du vet vilken som är din bokstav (O), mamma, pappas och Novas bokstav till exempel.

Att du kan hela alfabetet har du redan bevisat när du sjunger ABC-sången, men det känns som om det är mer en inövad ramsa och inte så mycket förståelse för varje bokstav ännu.

MEN…. när vi var på BVC i måndags frågade Helena om du kunde skriva ditt namn, och jag tänkte för mig själv att så långt har vi inte kommit än. Helena frågade vilken bokstav som kommer först och du svarade ”O” och fick papper och penna att skriva med. Du skrev ett O. När du sedan fick frågan om vad som kommer sen tänkte jag stilla att det kan du inte. Jag tappade bokstavligt hakan när du svarade ”L” och skrev ett L på pappret. Sedan sa du att nästa bokstav är ”ett rakt streck” och skrev ett I på pappret. Jag satt verkligen så förvånad och hade ingen aning om att du kunde detta! Du fick lite hjälp med V och E men de var lite knepigare att få till så vi slutade där.

Jag önskar såå att jag hade det pappret och visa upp, men det skulle sparas där och för en gångs skull hade jag INTE mobilen på mig så kunde inte ta kort på din prestation. Jag kommer få pappret vid nästa besök med Nova i januari, så jag får väl lägga in en bild på det i efterhand.

Även på utvecklingssamtalet på förskolan fick du beröm av din fröken att du var med och räknade och försökte skriva bokstäver under era samlingar där. Utan att jämföra dig med andra barn (hrm…) så menade hon att du låg långt fram i utvecklingen trots att du är ungefär tredje yngst i gruppen.

MotorikIMG_2843

Ännu ett test på BVC var att trä träkulor på ett snöre, och det gick ju hur bra som helst. Att gå balansgång på ett streck på golvet kunde du också.

Innan du fick skriva ditt namn på ett papper fick du även visa upp dina konstnärliga kunskaper. Helena ritade ett kryss och du fick rita ett likadant. Sedan bad hon dig rita en gubbe, och du fick till ett ansikte, två ögon, näsa och en mun. När hon frågade vad gubben skulle gå med ritade du två ben med varsin fot på. Mig veterligen var detta din första huvudfoting 🙂 Vi har varit dåliga på att måla hemma och när det blir av så har det mest varit i målarbok där du ska fylla i befintliga teckningar. Där har du blivit bättre på att hålla dig innanför strecken, även om det blir lite kladd utanför än.

Hålla pennan ”korrekt” vill du däremot inte göra, utan det är knytnävegreppet som gäller.

Ta av och på kläder har du blivit ganska bra på också. Ta av och på byxor är inga konstigheter, du har lite svårare att få av dig en tröja själv (fast ibland tror jag nog viljan är det största hindret för att klara vissa saker). Däremot ville du bestämt knäppa en skjorta helt själv häromdagen, och efter att jag förklarat att varje knapp måste sättas i rätt hål så lyckades du knäppa hela skjortan helt själv, med alla knappar rätt! 🙂

Tidsuppfattning

Det här med tidsuppfattning har du inte riktigt greppat. Du kan prata om saker som hände för några dagar sedan och benämna det med ”förra året”, och det som hände för längesedan hände ”igår” eller ”förra veckan” enligt dig. Inte riktigt koll på begreppen där…

Likaså om man försöker förklara att han ska få något eller göra något ikväll så kan du bli helt förkrossad för du vill ju göra det IDAG! Att förklara att ikväll ÄR idag hjälper sällan…

Hämta saker

Jag ska låta en bild illustrera hur det är när jag ber dig hämta en sak.

Bild lånad från pintrest.com

Bild lånad från pinterest.com

Jag kan ge väldigt exakta instruktioner om var en sak är, men nä, den är inte där enligt dig. Jag kan förklara gång på gång och till slut stå och peka rakt på prylen utan att du hittar den, haha. Är det så med alla fyraåringar??

Estetiska ådran

Nja, den kanske finns men den är inte vidare stark. Du kan gå och sjunga ibland och man hör ju att du har rätt melodi även om du inte träffar alla toner rätt. Ingen direkt konstnär heller, men du fick ju som sagt till en fin huvudfoting på BVC häromdagen.

För några veckor sedan var det föräldramöte på din avdelning på 2015-10-19 17.58.32förskolan. När alla mammor och pappor kom så låg det massa teckningar på borden, en teckning vid varje plats. Ihop med dessa självporträtt fanns även ett ”citat” som barnen sagt om sina föräldrar, och så fick vi gå runt och försöka lista ut vilken teckning och citat som var från vårt barn. Jag läste flera citat om att pappa var bra på att laga mat, men valde bort dem för det var lite för fina teckningar, haha. Till slut hittade jag en som jag gissade på, och jag gissade rätt. Porträttet stämde ju, och citatet om Johan stämde ju, men jag undrar än i denna dag vad du menar med min ”egenskap”?!? Haha!

”Mamma är bra på att bära tunga saker, pappa är bra på att bygga altan”

Förskolan

När vi ändå pratar om förskolan kan vi fortsätta på det spåret. Du har alltid älskat dagis och anpassat dig till allt och alla och charmat de flesta. Det har aldrig varit problem att varken lämna eller hämta dig i stort sett.

Tills nu.

För en månad sedan var Novas inskolning över och både jag och pappa började jobba och du fick gå upp till heltid på förskolan efter att ha gått 15-timmars i över ett år. Eftersom tajmingen var densamma så kan jag bara anta att det har med det att göra, men plötsligt kom ett beteende vi nog aldrig sett innan. Du kunde bli blyg och nästan ledsen när jag lämnade dig på morgonen, inte vilja att jag skulle gå till jobbet. Kulmen kom förra veckan när du blev helt knäckt när jag skulle lämna av dig. Både jag och en fröken försökte trösta dig när du stod i ett hörn och skrek så tårarna sprutade. Till slut fick jag lämna och hörde ett illvrål när jag stängt dörren. Väl på jobbet ringde jag och frågade hur det gått, och då var allt frid och fröjd igen och du var igång och lekte som vanligt. Så illa har det inte varit igen (tack och lov) även om det gnälls lite nästan varje morgon innan vi åker hemifrån.

Och nu till det roliga i kråksången. Från och med att vi gick upp till heltid så har pappa haft en FAJT för att få med dig HEM på eftermiddagen (logik!?). Du vill INTE följa med utan stanna kvar och leka mer. Det har varit enorma och vilda protester och en genomsvettig Johan innan ni kommit därifrån. Numera får dina lärare börja förbereda dig mentalt en stund innan du ska bli hämtad för att minska fajten. Det går bättre nu igen, men det kinkas fortfarande lite när Johan kommer.

IMG_5652Kompisar på förskolan

Något som gör det lättare att lämna dig på morgonen är i alla fall helt klart om Elin är där. Elin är din nya bästis. Och Gustav. Elin gick tillsammans med dig på din förra avdelning (småbarnsavdelningen) och ni bytte tillsammans till höstterminen till den befintliga 3-5-årsavdelningen. Jag uppfattade aldrig att ni lekte så mycket ihop då, utan det har kommit nu. De morgnar hon redan är där när vi kommer så skuttar du iväg och börjar leka med henne direkt utan att se dig om. Du kommer gärna tillbaka och ger mig en kram och en puss, men sedan är du snabbt iväg igen och busar.

Gustav är nyinflyttad och började för några månader sedan och ni verkade hitta varandra direkt. Nu är det Elin och Gustav som du håller ihop med, jämt. Gustav går dock bara 15-timmars för tillfället, vilket är ”dumt” då det är två dagar i veckan som jag inte kan locka med att han är där de morgnar du får för sig att vägra förskolan… =P Något som gjorde mig väldigt glad är i alla fall att Gustav råkar bo i samma kvarter som oss! Himla bra att du skaffar en bästis som bor så nära! 😀

Personlighet

Ja, hur beskriver man en personlighet? På utvecklingssamtalet vi hade för ett tag sedan på förskolan fick jag höra hur du var väldigt ordningsam och ordentlig, säger till de andra barnen hur de ska göra och säga åt dem när de gör sånt de inte får. Jag fick bara ordet ”lill-gammal” i huvudet, haha. Fick också höra hur duktig du är på att plocka undan efter dig. Jag hade önskat att den egenskapen även gällde hemma…

Dock är du väldigt ansvarsfull, typiskt äldre syskon?? Du ser efter de flesta, du säger till om Nova gör nånting du vet att hon inte får.

Du har en underlig förmåga att pilla på allt och det mesta. Att säga att någonting inte är en leksak är en väldigt vanlig fras här hemma. Även leksaker ska du dra, bita och slå i så du lyckas ha sönder det mesta…

Du har lärt dig att säga förlåt när man gör något dumt, vilket du ibland utnyttjar och är himla snabb med att säga. Lite som att ”jag kan göra vad som helst, bara jag säger förlåt sen”. Men du säger även förlåt när du råka göra något som inte var meningen och ser ut att vara uppriktigt ledsen.

Slutligen måste jag bara berätta det allra allra bästa med dig. Det är hur du helt plötsligt, helt oväntat och utan förvarning slår ut med armarna rakt ut och tittar på mig. Då vill du kramas! Du kan komma fram till mig, jag kan vara stressad och irriterad till och med, men du kommer fram och petar på mig och när jag tittar ner så står du där med famnen vidöppen. Då sätter jag mig på huk och så får jag världens goaste kram, och sedan alltid en puss på kinden. Underbara älskade unge. Det gör så gott i mammahjärtat så du anar inte 🙂

Humör

Det här humöret kan svänga fort! För det mesta är du ju en glad liten (stor) kille men kan bli hemskt arg och ledsen när du inte får som du vill. Något du börjat med när vi föreslår något, ber dig om något eller om det är nånting som du sätter dig emot så ropar du ett bestämt ”ALDRIG!!” oavsett om det passar in rent grammatiskt eller ej. Saker du kan bli hemskt upprörd och arg över är till exempel när du vill sitta med surfplattan eller framför TV’n och dina elaka föräldrar säger nej. Då kan tårarna spruta efter en stund. Som tur är så kan det ju svänga tillbaka nästan lika fort igen när du har tjurat klart.

IMG_4491

Storebror Oliver

Jag tror inte det går att ha en bättre storebror än dig, Oliver. Du är alltid så mån om din lillasyster, låter alltid henne vara med och tänker alltid på henne. Du älskar att spela pajas för att få henne att skratta och du tröttnar nog aldrig på att leka med henne. Ni kan springa runt och jaga varandra, leka någon typ av kurragömma och ni skratta ihop så ni kiknar båda två. Hela tiden hör man dig ropa ”Novis! Novis!!” för att få hennes uppmärksamhet. Det är en ren fröjd att se er leka och skratta ihop.

Men (för det finns ju alltid ett men…) så blir du så till dig att det kan bli lite väl mycket ibland. Du blir så uppspelt och ibland lite väl ”brötig” så det blir för mycket, vilket Nova inte alltid uppskattar.

Att ha en lillasyster är väldigt praktiskt också, för du har lärt dig att skylla allt på henne. Till exempel när jag suckar över hur stökigt det är eller ytterligare en sak som gått sönder, så är du snabb med att säga att det var minsann Novis som gjorde si eller så. I många fall stämmer det säkert också, men ibland känns det som ett smidigt sätt att slippa undan skulden… 😉

Du berättar gärna och försöker lära Nova både det ena och det tredje. Ett favorittillfälle lyckades jag fånga på film. Detta är från i somras;

Oliver lär Nova de olika djuren. Bland annat den berömda vävern…! 😁😂😍

A post shared by Martina Kallin (@martinakallin) on

Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer. Jag tror jag täckt in det mesta nu… 😉 Skulle jag sammanfatta hela inlägget (och därmed även dig) i några få rader skulle det bli att du är en liten charmknutte som är en redig pojk med hjärtat på rätt ställe 🙂

Grattis älskade Oliver på din 4-årsdag. Mamma och pappa älskar dig! ❤

Annonser

One thought on “Oliver 4 år

  1. Pingback: God jul eller Årets julkort 2015 | Martinas lilla värld

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s