Till mitt ofödda barn

Hej bebis… du där inne i magen. Det är snart dags för oss att mötas, du och jag. Länge har jag känt hur du rört dig där inne, känt dina puffar och sparkar. Länge har jag gått och burit på dig, skyddat dig och låtit dig växa, bli stor och stark för ett liv utanför magen. Det har gjort mig både glad och lite, lite skräckslagen, det har fått mig att börja gråta och skratta, det har fått mig att fasa och att längta. Det har gjort mig väldigt trött den här gången – trött i början, trött under tiden men framför allt väldigt trött nu mot slutet. Nu har jag fått vara hemma och vila upp mig de sista veckorna och det är skönt. Då har jag kunnat förbereda mig inför din ankomst, och förhoppningsvis vara lite mer utvilad när du kommer till oss. För jag har på känn att du kan komma att ställa till det där med sömn för oss sedan… 😉

Det börjar bli riktigt trångt för dig där inne så jag förstår om du börjar längta ut. Vi längtar efter dig, jag och din pappa. Vi undrar vad du är för en liten krabat, hur du kommer se ut och hur du kommer att vara. Just nu undrar vi kanske allra mest när du kommer. Blir det idag eller imorgon? Eller väntar du en vecka till, eller kanske till och med två? Oavsett ska du veta att du är välkommen när som helst, efterlängtad och älskad redan nu.

gravidmage-2

Vecka 38 (37+6). Foto: Johan

Självklart undrar vi också om du blir en lillasyster eller en lillebror till Oliver. Kommer du bli ytterligare en kopia av pappa, eller blir det kanske en mini-Martina denna gång? Oliver undrar nog också vad du är för en där inne. ”Mamma mage bebis” säger han ofta och pekar på min stora runda mage. Vi förklarar för honom att det ligger en liten bebis där inne just nu, men att sedan kommer bebisen komma hem till oss och bo hos oss. Vi har visat sovkorgen där du ska få sova, och vi har visat några av alla de små kläder du kommer få ha på dig. Vi har förklarat för Oliver att det är dina strumpor, för de är ju alldeles för små för mamma, pappa och Oliver! Och på tal om strumpor – du kommer inte behöva frysa om fötterna, för vi har visst mängder av strumpor till dig när du kommer!

Jag och din pappa hoppas att du och Oliver ska bli goda vänner sedan, att ni ska leka och ha kul ihop, skratta och kramas. Att ni alltid har varandra, i vått och torrt. För oavsett vad som än händer så har du mig; din mamma och din pappa. Så länge vi lever!

Vecka 38 (37+6). Foto: Johan

Vecka 38 (37+6). Foto: Johan

Ps. Bebis – du ska veta att du är välkommen till oss när som helst, men du kan väl helst låta bli att hitta på något på måndag från klockan 14 och 1-2 timmar framåt, för då ska mamma till frissan!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s