Oliver 18 månader

Det står den 16 juni i almanackan idag vilket betyder att vår lille kille blir hela 18 månader idag, 1,5 år. Så här kommer en liten update hur det är att heta Oliver och vara ett och ett halvt år.

Kropp och utseende

Vikt:
Längd:

Vi har tid på BVC på tisdag så jag får uppdatera med dessa siffror senare. Jag gissar att han, efter lite sjukdomar och matvägran ligger på strax över 13 kilo nu. Det känns som om han tagit lite fart i längden så jag drar till med 85 cm. Han är nu utan tvekan inte så knubbig och rund som han tidigare alltid varit, utan börjar ”sträcka ut sig” lite nu 🙂 Det var annars den vanligaste kommentaren jag fick höra, av tanter i omklädningsrummet på babysimmet och alla möjliga människor: ”ooh vilken liten rund bebis” eller ”sicken tjockis”.

Det jag får höra om Oliver nu är hur lik han är Johan. Av alla. Vare 2013-04-23-18.56.27sig de sett Johan som barn eller ej så tycker alla att han är en liten kopia av sin far. På min sida släkten kan jag få höra lite annorlunda kommentarer, men det är fortfarande övervägande mini-Johan som man får höra 🙂

Tänder har han 11 stycken så vitt jag vet. Förutom de åtta framtänderna har tre ”kindtänder” kommit fram. Hans hår växer som ogräs och mormor har klippt honom vid tre tillfällen. Kläder använder jag nästan uteslutande storlek 92 (dock är de lite stora), och de få 86’or jag har.

Jag sitter och läser vad jag skrev om Oliver när han var 15 månader och kan konstatera att han lärt sig att springa sedan dess. Han ser så rolig ut för han lyfter högt på knäna och har armarna böjda med händerna flaxande som en fågelunge vilket ser väldigt kul ut. Klättra är en färdighet han gärna övar på annars. Klättrar gärna på det mesta oavsett om han kommer kunna komma ner (oskadd) eller ej. En ny favorit är att klättra upp i sovrumsfönstret, upp på fönsterbrädan och kika ut. Det är inte min favorit kan jag meddela…

Sin bultbräda är fortfarande en poppis leksak och nu har han även lärt sig att hålla i skaftet på hammaren, även om det är lite lättare att hålla i huvudet fortfarande 😉 Något annat som han gillar mycket är pussel, ni vet såna figurer med knoppar som man ska lägga på rätt plats. Jag kan ju inte jämföra med andra barn så jag kan inte påstå att Oliver är ett geni på dessa, men jag är i alla fall imponerad över hur duktig han är på dessa och hur fort han lär sig nya pussel.

Mat och sömn

Oliver har ju (nästan) alltid gillat att sova och det gör han fortfarande. Han är (peppar peppar) löjligt enkelt att natta om kvällarna, och han sover normalt hela nätterna utan några avbrott. Vi lägger honom runt halv åtta om kvällarna och nu när det är dagis om dagarna får jag väcka honom klockan sju på morgonen. Då är han oftast jättetrött och det tar ett tag att få upp honom ur sängen. Det märkliga är att han varenda helg vaknar senast halv sju, klarvaken. Det tycker inte mamma är speciellt snällt…

När är han är på dagis sover han middag vid halv tolv, runt en timme. När han kommer hem efter fyra är han helt färdig och får sova en timme till. På lediga dagar varierar det med sovstunderna. Ena dagen håller han sig vaken lika länge som på dagis och sover längre och kanske klarar sig på en sovstund, medan han nästa dag vill sova första gången vid 9-10 på förmiddagen och sover igen sedan på eftermiddagen.

2013-05-17-07.31.23Äta är ett avsnitt för sig själv också. Han pendlar mellan att vara bottenlös till att matvägra totalt. Det kan skilja dag till dag. Det mesta av hans matvägran har  såklart varit i samband med sjukdomar, och då är det gröt, fruktpuréer/youghurts (tack Nestlé och Semper för dessa!!) och välling som har accepterats. Allt annats har han bara skakat på huvudet åt och knipit igen läpparna.
När han är på andra sidan skalan finns det nästan inget stopp på vad han vill och kan äta. Sträcker sig efter det mesta och blir ledsen när maten är slut. Dock har jag märkt att han blivit mycket mer uppmärksam på vad vi ger honom och mer kräsen än tidigare. Innan gapade han åt skeden oavsett vad som låg på den. Nu synar han den noga innan han beslutar om det är något han tänker smaka på eller inte. Får han för sig att det inte ska ätas så är det lönlöst att försöka, även om det är något VI vet han förmodligen kommer tycka om.

Äta själv går ju ganska bra nu också. Jag får dock erkänna att vi fortfarande är ganska dåliga på att låta honom försöka, det blir liksom mindre kladdigt när vi matar… 😉 Men gröt går ganska bra att sleva i sig själv, eller att käka en macka. Olivers matschema för 18 månader skiljer sig inte mycket från när han var 15 månader, däremot kan det bli lite annorlunda beroende på om han är på dagis eller hemma. Så här ser hans mat- och sovschema ut när han är på dagis.

Kl. 7:30 – Frukost
Kl. 9:30 – Mellanmål/fruktstund
Kl. 11:30 – Lunch
Kl. 12:00 – Sova
Kl. 14:30 – Mellanmål
Kl. 16:30 – Sova hemma
Kl. 17:30 – Mellanmål eller middag
Kl. 19:00 – Välling

När han är hemma blir det oftast lite annorlunda för att han sover tidigare så vi improviserar oss fram och låter han äta vad och när det blir lämpligt =)

Dagis

Att skola in på Oliver på dagis kan nästan inte beskrivas bättre 2013-05-16-14.30.27än som en dans på rosor. Inskolningen gick bra, första lämningen gick bra, det går bra på dagarna och han har roligt och trivs. Enligt fröknarna är han en riktig liten solstråle som är väldigt nöjd hela tiden. ”Det är få barn det går så bra med som med Oliver” för att citera en av dem. Det är fantastiskt skönt att komma till dagis om morgnarna och se hur Oliver skiner upp när vi går in, klättrar upp på bänken för att ta av sig skor och jacka och sedan ivrigt går med mig in till fröknarna och sedan skiner ännu mer när han får syn på dem och sina kompisar. Han brukar få komma upp i någon knä där han sitter nöjt och ler och vinkar åt mig när jag säger hejdå.

Det tog Oliver en vecka att lära sig sova på madrass som de andra barnen så nu lägger han sig så snällt på sin plats och sover ungefär en timme om dagarna. Hans aptit verkar det inte vara fel på där heller. Jag vet morgnar där jag varnat om matvägran men ändå fått hör att han ätit som han ska under dagen.

Oliver älskar att vara ute och leka. När Johan hämtade häromdagen hade han klättrat upp och åkt rutschkana själv flera gånger om. Just rutschkana är en riktig favorit på lekplatser, men även gunga är riktigt poppis.

Språk och förståelse

Det är fortfarande inte mycket förståeligt som kommer ur Olivers mun, även om han pratar mest hela tiden. Men jag kan märka en liten skillnad i hans prat på sista tiden. Det som tidigare bara var massa ljud, börjar nu låta lite mer som ”ord”. Men riktiga ord är egentligen bara ”mamma”, ”pappa”, ”gunga” och möjligtvis ”jacka”. Men precis som jag skrev sist så förstår han så mycket mer!

– Han kan peka ut näsa, mun, öron, mage, händer och fötter när vi frågar efter dem.

– Han pekar på Johan när vi frågar var pappa är. Var mamma är är tydligen lite svårare *surar*. Vi har även övat med farmor, farfar, mormor och morfar där han prickat rätt några gånger.

– Han gör gärna ”high five” när jag säger det och håller upp handen (flera gånger om). Vid rätt humör delar han generöst ut pussar när jag ber om det och nu har jag även börjat öva lite ”slängpuss” med honom, efter att sett på prinsessans Madeleines bröllop att lilla Estelle kunde det 😉

– När jag säger att vi ska ta på skorna så springer han ut i hallen. När jag sätter mig på knä på golvet så sätter han sig i mitt knä så jag kan ta på honom skorna, som han oftast redan håller i handen 😉

– Han vet vad vi menar med saker som ”gå och nana”, ”byta blöja”, ”sätt dig ner”, ”ställ dig upp” och ”lägg tillbaka den”. Han har imponerat på mig vid några tillfällen när han gått och hämtat eller lämnat tillbaka saker på ställen som är utom synhåll där jag bara pekat ut riktningen, eller bara sagt ”lägg tillbaka den där du tog den”. Vet inte om det varit slump eller lydighet 😉

– Han förstår numera mycket väl när vi säger åt honom när han gör något han inte får. Oftast slutar han vid ”ajaj!!”, men ibland tittar han på oss som om han undrar om vi verkligen menar allvar. Det syns att han kollar vårt ansiktsuttryck om vi är allvarliga eller ler. Ler vi, skiner han upp som en sol själv och skrattar. Är vi däremot fortsatt allvarliga och säger åt honom är det numera en fifty-fifty-risk att han blir helt knäckt för att vi säger till honom. Han har blivit väldigt känslig och kan bli superledsen för att vi förbjuder honom att göra något. Jag har också börjat se lite tendenser på trots, där han gör precis tvärtom mot vad vi säger, eller fortsätter göra fel även när vi säger åt honom – bara för att testa oss – självklart med ett stort flin på läpparna. Skitonge!

Här nedan är ett exempel på hur det kan låta när Oliver pratar…

Grattis på 18-månadersdagen älskling! ❤

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s