Oliver 6 månader

Här kommer då inlägget jag hade tänkt ha med i lördags när Oliver faktiskt blev sex månader, men eftersom jag var upptagen på annat håll hela dagen var det lite svårt att få till. Men bättre sent än aldrig? 😉

Jag kan knappt fatta att vår lille plutt redan är sex månader. Ett halvår. Ett halvt ÅR! Om lika lång tid till är han en ettåring med spring i benen. Och det är nästan jul. Hua… Vad fort tiden går! Tänkte i alla fall försöka sammanfatta tiden som gått. Man glömmer oerhört fort så vi får se hur mycket jag kan få med…

Oliver 1 månad gammal.

Vikt och längd
När Oliver såg dagens ljus för första gången var han 3480 gram tung och mätte 49 centimeter och hade ett huvudomfång på 35 cm. Ganska ”lagom” om du frågar mig. Eftersom det varit total babyboom det senaste året har jag sett nyfödda bebisar på Facebook stup i kvarten och läser om de som är både kilot tyngre och halvdecimetern längre. Jag är tacksam för att jag slapp krysta ut det 😛
När vi skrevs ut från BB den 19 december hade vår lille plutt gått ner till 3265 gram, och på återbesöket den 21 december gått upp igen till 3360 gram. När BVC gjorde hembesök den 29 december visade vågen 3730 gram och han hade med andra ord passerat sin födelsevikt med råge!
På besöken hos BVC sedan följde Oliver viktkurvan idealiskt, låg mitt på linjen! Ända fram till tvåmånaderskollen då han låg på 5150 gram. När vi kom tillbaka för tremånadersbesiktning visade nämligen vågen 5300 gram, en viktökning på endast 150 gram på en hel månad! I den här vevan blev det besök på amningsmottagningen och extra besök hos BVC för extra vägningar, och sakta men säkert gick det då uppåt igen. Han hittade en ny kurva att följa och min BVC-sköterska var nöjd igen. Så blev det april och Oliver var fyra månader gammal och vågen visade 6085 gram, för att vid fem månader hoppa upp ända till 7080 gram. Ett helt kilo på en månad och han hade där med fördubblat sin födelsevikt! I fredags när det var dags för sexmånadersbesöket var det ytterligare ett kilo till på vågen, 8 kilo jämnt, och han mäter nu 66 centimeter i längd och huvudomfånget är 43,6 cm.

Oliver 2 månader

Amning
Ända från början har amningen av den här lille krabaten var ett gissel, mer eller mindre. På föräldrarkurserna såg vi instruktionsfilmer om hur små bebisar sög tag i bröst efter bröst och sög i godan ro tills de somnade. De filmerna såg tyvärr aldrig Oliver för han betedde sig sällan så 😛 Gång på gång satt jag och tänkte att ”nu måste jag ringa och be om hjälp direkt imorgon bitti” och varje gång gick nästa amning riktigt bra och jag tänkte att ”äsch, jag behöver inte ringa”. Oliver kom nämligen sällan till ro vid amningarna, det var mycket skrik, sprattel, krångel och gråt. I tre månader. Inte nog med det, jag hade även två mjölkstockningar och en enorm smärta i ett bröst vid amningen vid några tillfällen. Det gjorde så ont när han tog tag att jag vid vissa tillfällen började gråta…
När då vågen gav oss svart på vitt att han inte fick tillräckligt med mat blev det till slut ett besök på amningsmottagningen. Självklart skötte sig Oliver exemplariskt och ammade enligt skolboken, men barnmorskan fick i alla fall kolla på mina bröstvårtor och kunde konstatera att jag drabbats av så kallade ”white spots” (se nedan) vilket orsakade smärtan vid amningarna. Jag blev rekommenderad att börja äta Lecithin som är ett hälsokostmedel som är ”mjölktunnande” och som förhoppningsvis skulle lösa upp klumparna. Om det berodde på kapslarna eller ej vet jag inte, men så småningom försvann smärtan… för att komma tillbaka på andra bröstet! Allt som allt hade jag white spots vid fem olika tillfällen tror jag, två av dem gav mjölkstockningar och varje omgång varade i 1-4 veckor… Lecithin åt jag sedan dagligen fram till 14 juni när jag tog den sista kapseln i burken.

”White Spots”

 ”White spots” kan ses som små vita prickar på bröstvårtan. Det är svårt att hitta en bra beskrivning i litteraturen på vad ”white spot” är men i ”Breastfeeding a guide for midwives” av Dora Henschel och Sally Inch finns det. Man skulle kunna översätta det som ”ost i mjölken”.

De vita prickarna är kasein som klumpar ihop sig av någon anledning. I komjölk bildar kaseinet klumpar när det blir högt tryck, vid hög temperatur och vid lågt ph i mjölken. Man tror att dessa vita prickar ibland kan bli mycket hårda ihop med kalcium, fosfat och salt från mjölken och då kan täppa till mynningen till mjölkgången och orsaka mjölkstockning. Det troliga är att barnet lätt suger bort dessa eventuella klumpar under amning men att de i enstaka fall sitter kvar och orsakar problem.

En behandling som man kan prova om detta orsakar problem är Lecitin som används som emugleringsämne i komjölk för att den inte ska klumpa ihop sig. Lecitin är en slags växtolja. En matsked om dagen räcker och det finns att köpa på hälsokosten i flytande form eller som pulver. Det behövs dock mer forskning kring detta för att vi ska kunna säga att det hjälper.

Ett tips kan också vara att ändra amningsställning helt en gång om dagen för att säkra genomströmningen i alla mjölkutgångarna.

Källa: http://www.amningshjalpen.se

Lecitin, Lecithin kaspel

Lecithin-kapsel. De var inte direkt små att svälja….!

Sluta amma och börja med mat
Min tanke var från början att helamma Oliver i sex månader för att sedan trappa ner successivt i takt med att övriga matportioner blev större. I och med allt krångel med amningen och ”white spots’en” kunde jag knappt vänta tills jag fick sluta amma, men jag valde att stå ut så länge jag bara kunde för Olivers skull. Det är ju trots allt det bästa en liten bebis kan få. När jag efter fyra månaders ålder dessutom började introducera lite gröt ville jag gärna göra det i ”skydd under amningen” för att försöka förhindra eventuell glutenallergi då det finns i släkten (svärmor/farmor). Och jag var ju fast besluten från början att jag skulle amma, alltså var ersättning en sista utväg för mig. Hade jag inte haft den här starka viljan om amning från början hade jag säkert gett upp för länge sedan! Nu köpte vi ersättning och hade hemma lite ”just in case” och som komplement vissa dagar.
Efter besöket hos amningsmottagningen runt tre månader så började jag amma Oliver på båda brösten varje gång vilket fick hans viktkurva att sätta fart igen men när jag började introducera annan mat så tappade han intresset för amning mer och mer. Gröt var (och är fortfarande) den stora favoriten. Jag ville börja långsamt, små små smakportioner att börja med som sakta skulle bli större. Nu ville Oliver lite annorlunda så det blev hela portioner gröt lite tidigare än jag tänkt, men magen verkade inte ta stryk av det i alla fall utan hängde med. Mammas rotsakspuréer var inte lika populära, men skam den som ger sig och nu går det mesta ner, även om han inte ser jätteförtjust ut i början.
Eftersom jag haft så mycket besvär med amningen och Olivers allt större intresse för annan mat blev han helammad i fem månader och jag trappade ner fram till sex månader. I måndags morgon, den 18 juni, ammade jag Oliver för allra sista gången.

Oliver 3 månader

Sömn
När Oliver var nyfödd blev det inte mycket sömn för oss, precis som för nästan alla nyblivna föräldrar. Han sov som en stock på dagen och var vaken på nätterna. Jag hade aldrig förstått HUR viktig sömnen är för mig förrän då. Jag tänkte saker jag aldrig trodde jag skulle tänka och trivdes inte alls med en liten skrikande bajsmaskin om halsen. Dagarna jag fått sova lite mer gick bättre men det var oerhört tufft i början, det kan jag inte säga annat (dock påstår jag inte att jag på något sätt haft det tuffare än någon annan!). Efter drygt en månad började Olivers dygnsrytm ordna upp sig en aning och sedan gick det bättre och bättre. Vi lade honom när vi själva gick och lade oss vid elvatiden och så sov han till niotiden på morgonen (med en eller två amningar däremellan såklart). Men efter några månader började man längta efter lite egentid på kvällarna, men att få honom att somna tidigt var omöjligt. Tills jag insåg att det krävdes lite mer ordning på sömnen under dagen för att kunna styra sömnen på natten.
Det var inte förrän Oliver närmade sig fem månader som jag äntligen började få riktiga rutiner och fasta tider på hans måltider och sovstunder under dagen, med sju amningar/matningar och tre sovstunder per dag och sedan nattning vid halv åtta. Natten till hans femmånadersdag testade jag att skippa nattamningen vid fyratiden vilket gick bra. Han fick nappen och somnade om. Följande tre nätter vaknade han och gnydde men somnade om när han fick nappen, på den femte natten vaknade han inte längre alls. Då ammade jag sista gången vid elvatiden på kvällen och bara någon vecka senare försvann även denna amning, men snarare på Olivers initiativ än på mitt. Så numera får han mat vid sjutiden på kvällen och sover sedan till sex på morgonen, är uppe ungefär en timme och sedan sover vi 1-2 timmar till 🙂

Oliver 4 månader.

Utveckling
Oliver har redan från start varit stark i nacke och rygg och kunnat ligga på mage och lyfta på huvudet. Jag har nån bild från enmånadsdagen när han ligger på mage och kämpar med huvudet, men vid två månader så låg han ganska bra på mage. Han har också alltid varit stark i benen och jag minns att jag förvånades att han tidigt kunde hålla sin egna vikt, men jag har tyvärr ingen aning om när detta var 😛 Man ska ju inte jämföra olika barn, men alla föräldrar vet att det gör man ändå 😉 Jag kunde ju stolt konstatera på mammagruppträffarna att plutten var ju duktig på att både ligga på mage och ”stå upp”, vilket de flesta andra barnen bara gjorde det ena eller andra 😉
Däremot ligger han nog inte i framkant med andra saker. Det där första leendet väntade jag på tills jag nästan slet mitt hår innan det äntligen kom den 26 januari när han var runt sex veckor. Likaså ett riktigt skratt väntade jag länge på.
Jag minns att Tanja sa att hon tyckte det hände väldigt mycket när hennes Lucas blev tre månader, allt på en gång liksom, sedan lugnade det ner sig och så smällde det till igen vid sex månader. Så när Oliver närmade sig tre månader var det som om jag hela tiden väntade mig en ”utvecklingsexplosion”, men inget hände… Nog att det händer ju någonting hela tiden, men njaä, inget speciellt så. Det kom vid fyra månader istället! Då fick han större kontroll över sina händer, lärde sig sitta (med stöd), började skratta mer och allt vad det var. Får se om det smäller nästa gång vid sju månader istället nu då för Oliver 😉

Oliver 5 månader.

Me, myself and I
Nu har det varit fokus på Oliver men nu tänkte jag faktiskt skriva lite om mig själv det senaste halvåret. Det är ju en enorm omställning att bli förälder för första gången, och hur man än försöker förbereda sig så kan man inte tänka sig hur det faktiskt är att ha en liten där som är så otroligt beroende av dig hela tiden. Mysigt på ett sätt, men väldigt krävande också.  Jag hade faktiskt ganska svårt att knyta an till den här lilla varelsen i början. Helt plötsligt fanns en människa hos en som man förväntades älska, men mina känslor kom inte så lätt som en knapptryckning (jag vågar skriva det här för jag vet att jag inte är ensam, men man hör/läser väl inte så mycket om det). Jag skulle aldrig kunna göra något Oliver något ont och det var självklart för mig att ta hand om honom, men det var snarare för att det förväntades av mig mer än av kärlek till min son.
Det kom först på hans första månadsdag. Då tittade jag på honom och tårarna började rinna på mig. ”Herregud, jag älskar ju honom!!” Det tog ungefär två månader innan jag kände att jag började komma in i min nya roll som mamma och trivas som det. Dels på grund av ovanstående men det är nog mycket en blandning av att jag fick mer sömn och att jag läkte efter förlossningen också.
Idag är det svårt att tänka sig ett annat liv än det man har just nu. Det är inte så att man saknar jobbet om vi säger så… 😉 När jag varit och hälsat på mina jobbarkompisar så känns det nästan otänkbart att föreställa sig att man spenderade så mycket tid på det stället, och att man en gång kommer göra det igen. Nä, nu njuter jag av att vara hemma och ta hand om vår son.

Oliver 6 månader.

Så fort han vaknar nu så blir det en tur ner till den nya lekparken för att se om de hängt upp de nya gungorna än! 🙂

Over and out!

Annonser

2 thoughts on “Oliver 6 månader

  1. OooOOOh vilken spännande och bra läsning! jag bara ser framför mig hur jag scrollar fram detta inlägg om några månader och försöker finna tröst och svar på mina miljoner frågor 😉 hehe
    eller så kan man ju använda telefonen och ringa upp en erfaren mamma också! 😉 räkna med det..

    sötOliver.. känner knappt igen honom.. studenten nästa år var det va? 😉

  2. Vilket bra och roligt inlägg!! Alltid kul att läsa om andras erfarenheter och tankar. Man glömmer ju så fort hur det var. Imponerad över att du kämpat på så bra med amningen! Hade ju jättestrul med Alexander å höll ut i tre månader, sen vägrade han ta bröstet mer. Vi får se hur det går med den här donnan, det är inte det lätt med amning (nä inga filmbebisar här heller).
    Vad stor han är nu lillkillen å så ljust hår han har, sötnosen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s