När jag och Ellen bytte plats i lucia-tåget

Här kommer då ett inlägg i kategorin ”Från förr” som inte fylls på allt för ofta, men idag har jag en passande historia för denna. Den utspelade sig på lågstadiet. På denna tiden var jag liten. Väldigt liten. Minst ett huvud kortare än nästan alla mina klasskamrater. Tänkte passande nog berätta om när det var dags för lucia-firande en mörk dag i december för massa år sedan. En flicka i klassen var lucia och vi andra var tärnor (faktiskt) men jag och Eleonor var de tärnor som gick först efter lucian då vi hade varsitt ”specialuppdrag”. Ellen var en av de längsta flickorna i klassen, och hon skulle gå in på vänster sida och jag på höger, precis som vi övat så många gånger.

Så var det dags för stora uppvisningen för alla förväntansfulla föräldrar och syskon som satt där i en nedsläckt matsal och såg fram emot ett trevlig luciatåg med sina kära barn. När vi i korridoren utanför matsalen ställde upp oss denna morgon så råkade dock jag och Ellen byta plats med varandra i tåget, hon till höger och jag till vänster, men vad spelar det för roll?? Vi började tåga in och sjunga så gott vi kan, och framme vid scenen delade tåget upp sig till höger och vänster och gick upp i trappan på vardera sida. Jag till vänster och Ellen till höger.

Bild lånad från http://1.bp.blogspot.com/

Så blir det dags för mitt och Eleonors ”specialuppdrag”, nämligen läsa varsin dikt i de utplacerade mikrofonerna på varje sida av scenen. Det är då vi upptäcker att det visst spelade roll hur vi stod i tåget när vi gick in, då dessa mikrofoner var anpassade efter våra väldigt olika längder. Ellen går fram och böjer sig ner för att komma i höjd till sin mikrofon och läser det hon ska, alldeles krokryggig. Sedan är det min tur. Jag går fram till mikrofonen och ställer mig på tå och sträcker på mig så mycket jag bara kan för att nå upp. Så där står jag på skakiga tår och darrar på rösten för att nå upp till en alldeles för hög mikrofon! Det måste sett rätt festligt ut 😉

Har tyvärr ingen bild här på just detta tillfälle, utan bjuder istället på en luciabild tagen ett antal år senare när jag vuxit en aning och är inne och lussar hos våra grannar Harald och Britta. Mitt ”längdproblem” löste sig nämligen i mellanstadiet någon gång när jag växte ikapp de flesta av mina jämnåriga.

Ur familjealbumet. Fotograf okänd.

Idag hade jag tänkt baka lussekatter, men eftersom det inte blev någon storhandling igår utan får bli i eftermiddag istället så får vi se om det blir bullabak imorgon istället. Man får ju göra så gott man kan för att skapa julstämning nu för att titta ut genom fönstret ger inga julvibbar direkt. Känns som oktober. All snö är borta, vilket den i och för sig gärna får vara tills Johan går av snöjouren, men ändå ;). Det blir till att pyssla julkort istället. Hur firar ni lucia idag?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s